Aftonbladet – 2 mars 1869, sida 2

(domskprinciper i afseende pålämaktfördelf ningenf mellan statsmakterna : bättre skola a kunna förverkligas, derigenom att det icke f längre, åtminstone icke i sådant omfång som f nu, blir anledning för regeringen att begagna f den blott extraordinärt och genom storthingets !e sällsyntare sammanträden nödvändigblifna, !e henne tillkommande provisoriska lagstiftningsoch bevillningsmakten, såväl som derigenom, att den konstitutionella ansvarigheten för statsrådets medlemmar skall skärpas genom borttagandet af de länga mellantider, som nu måste inträda mellan utöfvandet af statsrådets embetsverksamhet och storthingets revision af regeringsprotokellerna. Utskottet förordade på det kraftigaste förslagets antagande, men det oaktadt erhöll det i storthinget icke de erforderliga två tredjedelarne af rösterna, ty 72 röstade för och 39 mot. Hade debatten, sista gängen saken var före i storthinget, varit föga uttömmande, så var den nu det destomera, Nästan alla thingets mera framstående män lade sitt ord i vågskålen; icke mindre än 23 talare app trädde, och detta för det mesta med temligen vidlyftiga anföranden. Bland dem, som togo till ordet för reformen, voro sådane män som Schweigaard, Sverdrup, Richter, Norgreen, Stein, Krogness, Daa, professor Broch, advokaten Kildal, Birch-Reichenwald samt den gamle Ueland, under det att motpartens talan fördes på ett temligen tarfigt sätt och mest på den grundvalen, att man visste hvad man hade, men icke hvad man finge — ett argument, till hvilket våra stillaståendemäns hela politiska visdom till sist låter reducera sig. För andra gången blef nu förslaget framstäldt af regeringen, och det är således på förhand säkert om kongl. sanktion, såframt det går igenom. Under de sista da garne har det föranledt ett ganska märkligt skådespel. Under det att hela provinspressen och hufvudstadens alla tidningar, med ett enda undantag ha förordat förslaget och ang vittnesbörd om, att det nu öfverallt i hela landet har den allmänna meningen för sig, har detta enda undantag inom vår press, Morgenbladet, höjt det ursinniga-1 ste rop emot det, öfveröst konstitutions-. utskottets medlemmar med otidigheter, be-1. skyllt förslagets anhängare att arbeta på att nedbryta de gällande författningsformerna och vilja förskaffa oss en alldeles ny författning, i stället för grundlagen af den 17 Maj 1814. Samma tidning afgaf, då det nu församlade storthinget i Oktober 1868 sammanträdde, en förklaring, att den skulle understöda reformen, och den förevändnving, som hon nu anför för sin frontförändring, är — ja, det låter otroligt, men det är sannt — den omständigheten, att odelsthinget har fattat ett beslut om den kommunala rösträttens utsträckning. E vero, ma mal trovato. Men tidningens ställning är sannerligen icke heller angenäm; åt storthinget har hon på det mest obesvärade sätt kastat handsken, dess ledande män har hon nedsvärtat, provinspressen har hon uppretat mot sig genom sina försök att tukta henne, såsom hon för några dagar sedan sjelf uttryckte sig, regeringens förslag bekämpar hon, och opinionen i hela landet har hon utmanat genom sitt hån öfver den raabarkede hopen med dess och proletariatvälde. Men Dp ka CV gt Rn AS AR DD RS TA AR EA — det kan knappt intressera svenska läsare att få närmare reda på sammanhanget med detta spektakel, och jag bör dessutom komma ihåg det franska ordspråket, som säger, att man icke skall tvätta sin smutsiga skjorta i andras närvaro. Reformen sjelf vinner ständigt alltmer och mer terräng, och såsom ett tecken härpå kan jag anföra, att den ledande artikel, som Aftonbladet nyligen egnade åt frågan, och i hvilken tidningen lade oss på hjertat att begagna det här erbjudna tillfället till en närmare och ständigare samverkan med det svenska folkets reptesentanter, för närvarande gör sin rund i vår provinspress, öfverallt åtföljd af det mest enhälliga bifall I storthinget har man sedan mitt förra oret haft tillräckligt med göromål, Den 11 Febr. tog odelsthinget det från lagthinget återsända förslaget om utsträckning af den kommunala rösträtten under förnyad behandling. Några få af lagthinget föreslagna redaktioesförändringar blefvo antagna, men för öfrigt stod odelsthinget fast vid sitt ursprungliga beslut. Samtidigt härmed antog det med 27 röster ett af S Jaabiek väckt för.Islag, som gick ut på, att odelsthinget skulle .hemställa hos storthinget att besluta, att det löfverlemnas åt valutskottet att utnämna en .I särskild komite, åt hvilken det uppdrages att I taga i öfvervägande och afgifva utlåtande ,jom hvilka förändringar grundlagens g 50 bör , undergå för att utsträcka den konstitutio.Inella rösträtten såväl på landet som i stä.j derna. 1 I sterthinget afslöt man ändtligen i går el efter före dagars utförliga debatter behandI lingen af tullsatserna. Det vigtigaste beslut, ;Isom under dessas genomgående fattades, gick -lat på en betydlig nedsättning i spanmåls ) tullen, ett .steg, som enligt de under debatI ten fällda yttrandena närmast måste uppfat-tas såsom en förberedelse till ett fullkomligt sl upphäfvande af tullen på denna vara. N Imo gon hållas plena både i odelsthinget och lagthi vigtig . I det förra skall man behandla det t slaget ominförande at församlingsråd, r Jen sak, om hvars närmare sammanhang jag i ; mitt nästa bref skall tillåta mig meddela nå) j ara upplysningar; i lagthinget är det till be.j handling främst anslagna ärendet odelsthings. beslutet om den kommunala rösträttens utf) sträckning. a 5 dj t Lagutskottet har under den 2 dennes afoifvit föäliande utlåtanden: