Aftonbladet – 1 mars 1869, sida 3

underhåll at fyrar etc.; men om nu den urägavarande fonden förminskades, och det lätt kunde hända, att dess medel ej vore tillräckliga, så kunde det vara ganska ovisst, om riksdagen vore hågad att bevilja erforderliga medel. Det vore derför, tal. lade vigt derpå, endast i sjöfartens sanna intresse som han motsatte sig afgiftens nedsättning. Tal ville derför bifalla utskottets förslag så mycket hellre som detta icke omöjliggjorde en nedsättning, om nemligen en sådan efter undersökning befinnes ändamålsenlig. Grefve Posse protesterade mot det påståendet att EK. M:t skulle kunna utan riksdagens hörande bestämma om denna afgift. Sannt vore väl att K. M:t egde makt att bestämma taxan, men riksdagen ensam egde bestämma om afgiften skulle finnas eller ej. Hr Bergström kunde icke finna riksdagen på något sätt obefogad att uttala sin mening. För öfrigt vore det endast enkel rättvisa, om det uppkommande öfverskottet endast användes till sjöfartens bästa. Regeringen syntes tal. icke hafva iakttagit denna rättvisa, då hon föreslagit att af besparingen använda 180,000 rår till krigsfartyg: Yrkade återremiss. Statsrådet Thulstrup yttrade sig i ett längre, föredrag, som ref. icke Tyckades uppfatta, men hvilket hufvudsakligen tycktes gå ut på att förklara anledningen till de olika uppgifter om besparingarnes storlek, hvilka friherre Gripenstedt anförde, och med hvilken förklaring denne talare sedermera förklarade sig fullkomligt tillfredsställd. Såvidt referenten kunde höra berodde denna olikhet på bokföringsoch redovisningssättet. Om utskottets förslag, hvilket talaren förordade, blefve antaget skulle han göra allt hvad som vore möjligt för att åstadkomma en nedsättning. Hr Beronius uttalade sig för utskottets försla; och ansåg det vara oklokt att minska en fond som i en framtid möjligen kunde blifva behöflig, så mycket mer som vårt fyroch lotsväsende icke vore så utveckladt som i andra länder. Hr Adlersparre förordade äfven utskottets förslag, och ansåg den inrikes sjöfarten lika väl böra erlägga afgift, enär den lika väl behöfde fyrar som den utrikes; såsom exerhpel hvarpå talaren anförde att hos regeringen för närvarande låge en ansökning från sjökaptener om upprättandet af icke mindre än åtta fyrar emellan Södertelje och Mem. Friherre Gripenstedt uppträdde mot åtskilliga. af hr P. Olsson uttalade principer. Så t. ex. vore det påståendet oriktigt att afgifterna icke betydde något, emedan de vore så små. Det påminde om den bekanta berättelsen om bonden, som skulle lasta störar på vagnen. Tål du den, så tål du den, och tål du den så tål du en tillv — så resonerade bonden och lade oupphörligt på flera störar tilldess hästen fade — Man hade sagt, att afgiften borde bibehållas vid sitt höga belopp, emedan behof möjligen kunde uppstå deraf. Man ville således för ett blott supponeradt behof upptaga högre afgifter än som behofvet påkallade, såsom det visade sig deraf, att man nu föreslagit att använda en del af dessa inkomster till alldeles främmande ändamål. Sedan diskussionen förklarats vara slutad, bifölls utskottets förslag utan votering. För den mängd af ärenden, som dels på föroch dels på eftermiddagen afgjordes utan anmärkningsvärd diskussion, redogöra vi här nedan för att sedan återkomma till de båda vigtigaste, nemligen om riksdagsmännens i andra kammaren arvoden och bandelsoch sjöfartsfonden. I sitt utlåtande n:r 24 bade statsutskottet afstyrkt en af frih. Schultzenheim väckt motion, ang. utgörande in natura eller efter markegångspris af den spanmål, som blifvit anslagen till de svagare rotarne vid Vestmanlands regemente. Frih. Sechultzenheim framlade nya på officiella handlingar stödda, men af utskottet vid frågans behandling icke kända bevis för befogenbeten af det i motionen gjorda yrkande och begärde återremiss, hvarefter och sedan hrr Lars Persson, Sven Nilsson och C. ÅA. Larsson understödt jen motionärens begäran, ärendet återremitterades. Andra kammarens tillfatliga utskott n:r 5 hade i sitt utlåtande n:r 1 afstyrkt en af hr And. Andersson från ACO län väckt motion om förbud för elgjagt i mellersta och södra Sverge under en tid af fem år, samt i anledning af en af br Engman afgifven motion hemställt, det riksdagen måtte besluta, att i skrifvelse till K. M:t T anhålla, att den tillåtna jagttiden efter elg måtte inskränkas till en månad, eller från och med den 11 kg er orvng till den 1 Oktober. Båda dessa förIslag iföllos. I utlåtandet n:r 2 hade samma utskott afstyrkt en af hr Pehr Pehrsson från Gefleborgs län väckt I motion om ändring i K. M:ts fiskeristadga af den 29 Juni 1852. Sedan motionären talat för sitt förslag, bifölls utskottets afstyrkande hemställan. Samma utskott hade i utlåtandet n:r 3, med anledning af en motion väcktaf hr Widell, tillstyrkt riksdagen att i skrifvelse anhålla, det K. M:t täckRa FR I i böt Me , FAP PrRe Bi I CA Fr tes låta, medelst de tillgångar fyroch båkmedel lemna, utrusta ett lämpligt lotsfartyg, tillräck igt bemannadt, för att, stationeradt under Skagen, lemna lotsbiträde åt fartyg, som behöfva söka hamn å svenska kusten. Denna utskottets hemställan bifölls äfvenledes. Hr Bjerkander hade väckt motion om förtydligande af riksdagsordningens 23 S. Detta lagrum innehåller följande stadgande: Hvarje ledamot af andra kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt arvode af ettusen tvåhundra riksdaler för hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen konungen -upplöser riksdag, innan den varit fyra månader tillsammans, eller ledamot af kammaren eljest afgår från sin befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess sammanträde förflutit, så ock under urtima riksdag, kammarens ledamot undfår, jemte resekostnadsersättning, i dagtraktamente tio riksdaler, hvilket dock ej må öfverstiga sammanlagdt ett tusen tvåhundra: riksdaler ete. Motionären hade anmärkt att deti denna förekommande uttrycket: Konungen upplöser riksda innan den varit fyra månader tillsammans, skulle kunna tolkas så, att det äfven innefattade det fall då konungen åtskiljer riksdagen på dess egen begäran, innan den varit fyra månader tillsammans. Såsom en följd af en sädan tolkning blefve, att riksdagsmannaarvodet borde utgå med 10 rdr om dagen eller till mindre belopp än 1200 rår för hela riksdagen; bvadan motionären föreslagit, att efter ordet tillsammans i det ofvan anförda uttrycket måtte tilläggas och förordnar om nya val. På anförda skäl har utskottet afstyrkt detta förslag. i anledning deraf uppstod en stunds diskussion. Hr Bjerkander förordade sin motion. Hr Reuterkrona, med hvilken brr Sven Hansson, Berger, trand och Jonas Andersson förenade sig, föreslog att man måtte godkänna det slut, hvartill utskottet kommit, men med ogillande af motiverna. Emot detta sista yrkande uppträdde hrr Lönnberg, Ribbing, Sjöberg, Nils Larsson, Siljeström, 0. B. Olsson och frih. Gripenstedt, hvilka yrkade bifall till utskottets förslag rätt och slätt, utan uttalande af klander öfver motiverna. Båda partierna motsatte sig föröfrigt den föreslagna förändringen, det senare anförande såsom skäl, att syntes vara tillräckligt tydlig; och att man icke så snart efter grundlagens antagande skulle vidtaga förändringar deri, synnerligast som något behof af den föreslagna förändringen icke visat sig Utskottets afstyrkande förslsg bifölls. Deretter föredrogs och bifölls statsutskottets utlåtande nr 25, tillstyrkande 2) att riksdagen må till arbetena vid Carlsborgs fästning anvisa ett belopp af 60.000 rår, att under innevarande år utgå, och 6) att riksdagen, med afslag å K. M:ts framställning. om anslag för innevarande år till fortsättning af skansbyggnaden å Vestra Hästholmen, må till uppförande af ett så kalladt fredstak öfver de I derstädeg redan verkställda arbeten, som sådant