Aftonbladet – 1 mars 1869, sida 3

MLLIIIRV VÄVUTIUUTIAIGUV UVÄTUTAE IV MISSVAMMDN KA AMve RIKSDAGEN Lördagens sammanträden. Första kammaren. Vid sammanträdet sistl. lördag förekom först statsutskottets utlåtande n:r 23 litt. A. (angående tionde för tillverkning af metaller), hvilket betänkande, afstyrkande bifall till i ämnet väckta motioner, af kammaren bifölls. Deref:er förekom samma utskotts utlåtande n:r 23 litt. B., angående hr Weerns motion om, ,att fyroch båkafgift af fartyg, gående mellan inrikes orter, måtte afskaffas, samt att lotsoch fyrinrättningens behof för den närmaste framtiden kunde utredas, och att, om -dess behof icke uppsinge till det belopp, som af fyroch båkmedlen kunde beräknas till statsverket inflyta, fyroch båkafgift af fartyg, ankommande från eller afgående till utrikes ort, måtte i förhållande derefter nedsättas.. Utskottet hade hemställt, att riksdagen hos K. M:t ville anhålla, att ifrågavarande uppbörd, företrädesvis den, som utgår för den inhemska sjöfarten, må, efter föregången utredning af lotssamt fyroch båkinrättningarnes behof och utgifter, kunna ytterligare nedsättas eller till jemnare belopp bestämmas. Mot detta utskottets utlåtande hade br Wern och frih. N. A. Silfverschiöld reserverat sig. Den sistnämnde öppnåde diskussionen. Han redogjorde för motiverna till sin reservation samt framställde yrkande, att riksdagen ville i skrifvelse till K. M:t hemställa, det K. M:t måtte tillse huruvida ej den af inrikes sjöfarten utgående afgiften till fyroch båkmedlen må kunna afskaffas. Statsrådet. v. Ehrenheim kunde ej gilla den form för framställningen t.ll K. M:t, föregående tal. föreslagit. Utskottets hemställan vore fullt tillräcklig för ändamålet. Hr Schartau fästade uppmärksamheten vid, att det är en väsentlig skilnad mellan inrikes och utrikes sjöfart. Den lindring, man skulle lemna utrikes sjöfarten, skulle till största delen komma utländska flaggör till godo. Tal. ville, att man skulle vid lagförslag fösta afseende vid denna skilnad, som han påpekat. Afgiften för inrikes sjöfarten må helt och hållet afskaffas, men så ej den för utrikes. Hr J. J. Ekman ansåg, oaktadt han förklarade sig tendera åt hr Werns reservation, att man dock ej ännu borde rubba hvad som i denna sak kom på den utrikes sjöfartens del. Hvad afgiften för den inrikes sjöfarten beträffade, ansåg tal. att den kunde gifva anledning till orättvisor, hvarpå tal. framdrog exempel. Afgiften till fyroch åkväsendet är visserligen i och för sig ej stor, men den kan under närvarande förhållanden anses ganska tryckande. Skulle man ingå till K. M:t med en skrifvelse i ämnet, borde man säga tydligt och klart hvad man önskar och ej, såsom utskottet gjort, sväfvande hemställa vhuruvida uppbörden må kunna förenklas. Instämde med ib. Silfverschiöld. Hr Montgomery-Cederhjelm förklarade, att utskottet ansett, att en förenkling borde ske, men ej att det vore gagneligt om man på en gång förändrade eller borttoge afgiften för fyroch båkväsendet. Den tidsutdrägt, som en utredning af frågan kräfver, beböfver ej bli långvarig. Tal. tillstyrkte bifall till utskottets förslag och förklarade sig anse, att derigenom både motionären och sjöfartens vänner vunnit allt hvad de önskat. Hr Wern kunde icke finna det farligt om man på en gång förändrade afgiften för fyroch båkväsendet samt önskade, att förslag till våldsammare omstörtningar ej måtte förekomma vid riksdagen. Tal. fästade uppmärksamheten vid, att i hans motion föreslogs i första rummet: en förenkling, i andra: ev nedsättning och förstitredje: ett borttagande. Det är nu hög tid att tänka på om ej hela den afgift. som för fyroch båkvä sendet drabbar inrikes sjöfarten, bör afskaffas. Tal. instämde med frih. Silfverschiöld, men ansåg på samma gång, att, då så stora öfverskott finnas gom nu är förhållandet, en lindring för äfven ut rikes sjöfarten bör ifrågakomma. Det är doch Jandet, konsumenten, som egentligen får betalt den större afgiften härvidlag, och den drabba mindre utlandet. Tal. instämde äfven med hl Ekman: man bör i skrifvelsen till K. M:t uttryck: bestämdt hvad man vill. Frib. Skogman: Det vore olämpligt att saml: fonder för obestämda ändamål. Äfven af denn: anledning ville tal. nedsättning i ifrågavarande af gift. Man kunde se denna nedsättning från tvi sidor: från rättvisans och från enkelhetens och be qvämlighetens. Något slags utgående från rätt visa är här ej möjligt att rätt tillämpa; man må ste ställa sig på enkelhetens och beqvämligheten ståndpunkt. Tal. framdrog följande exempel Två fartyg utgå ur samma hamn, det ena ti Haparanda, det andra till Torneå; de kunna be reda lika mycken nytta, men de afgifter, de h att erlägga, äro af stor olikhet. Ansåg, att frå gan borde underkastas en omsorgsfull beredning Instämde i statsutskottets redaktion till skrifvelse till K. M:t. Frib. Sprengtporten: Det vore farligt att vic röra principer, och detta ville man nu. Borttog man alldeles afgiften till fyroch båkväsende vore det ej lätt att, vid behof, återförnya den. Af göra lindring i denna afgift, genom dess nedsät ning eller jemnare gom vore deremot a tills Ville rösta för bifall till utskottets fö; slag. Hr Wallenberg började med en längre histori öfver det sätt, hvarpå man under vissa dnistör digheter tillämpat påbudet om erläggande af a gift till båkoch fyrväsendet, t, ce Hvad rört