Aftonbladet – 27 februari 1869, sida 3

sanu icke fullbordad Danmarks, Norges og Sverigs Historie med ec, 100 Illustrationer. Svenska bidrag äro G. H. Mellins efter en ganska stor måttstock anlagda, men midt i medeltiden afbrutna Den Skandinaviska Nordens historia (häft. 1—25. Sthlm 1850—1855) och, på visst sätt, hrr Kastmans och Brunii Norges och Danmarks Historia för svenska folket och dess ungdom (Sthlm 1868). Till dessa sluter sig nu hrr Nielsens och Daaes i öfverskriften nämnda arbete, som vi här välkomna. Läroboksförfattandet är — detta kan ej för ofta inskärpas — svårt, och särskildt på detta område har man af gammalt så grundligt kommit på sned, att det vill mycket till, för att komma till rätta igen och intaga den riktiga ståndpunkten. Det är möjligt, att de båda norske samarbetarne, nu sedan uppmärksamheten på allvar blifvit vänd åt detta håll, tilläfventyrs snart skola öfverträffas af någon. annan, som vågar sig på en något utförligare, mera fyllig framställning, än denna raska konturteckning; men det skall ej ske, utan att åt dem, såsom förtjenstfulle föregångare, måste tillerkännas del i den lycklige medtäflarens större framgång. — Vi tveka nemligen ej att beteckna deras arbete såsom i det hela vällyckadt. ) Hela anordningen är klar, periodbestämmelsen naturlig, det faktiska materialet med urskilning valdt, stilen flytande, -Jiemn och korrekt: allt vittnar om den säkra 1 band. som författare af historiska läroböcker på värt språk mycket ofta i hög grad sakna. I förbigående ville vi dock anföra vår reservation mot ett och annat alltför tyskt och lalltför fult ord, såsom skalte, och forvorI pen (sid. 69), af hvilka visserligen det förra är riktigt bildadt, men det senare är en afskyvärd missbildning. Vi taga oss frihetev att anbefalla den lilla boken i vederbörandes foenvägna åtanke vid inköp för skoloch sockenboksamlingar samt af premieböcker. Fullständiga titeln på. professor Brochs i öfverskriften nämnda arbete är: Beretning om Skoleforholde, navnlig vedkommende de lavere offentlige Skoler i den nordvestlige Del af Schweiz,. Det är nemligen en, efter författarens besök i Schweiz förliden sommar, enligt anmodan till norska kyrkodepartementets expeditionschef för skolärenden hr H. Nissen aflåten berättelse om skolväsendet i kantonerne Basel-Stadt, Aargau, Schafbausen och Bern. Man kan ej läsa denna sakrika redogörelse för folkundervisningen i några kantoner af den lilla, idoga republiken. utan att nödgas till en tyst jemförelse med folkbildningens tillstånd i vårt land, om hvars beskaffenhet bland annat den häpnadsväckande tilliten till emigrantagenternas vidunderliga histerier dag från dag lemnar en sorglig påminnelse. Schweiz offrar j mycket på statslyx eller ett icke effektivt, men grannt s. K. försvar, och derför kunna skolorna bättre omhuldas än i vissa andra länder, der skolan får nöja sig med de smulor som. bli öfver, sedan åtskilliga tärande europeiska nödvändigheter tagit brorslotten. Vi skola anföra blott ett par siffror. Norge använder för den offentliga undervisningen 728,000 specier, medan ej långt ifrån dubbelt, eller 1,326,000 specier, användes för samma ändamål af sexton schweiziska kantoner med lika stor sammanräknad befolkning, som Norges. Af halfkantonen BaselStadts bela utgiftsbudget går omkring en sjettedel till undervisningsväsendet. Brochs skrift innehåller en hel mängd upplysniogar om yrken och näringar, fattigvård, iefnadssätt o. d. Efter att ha visat, bur löga gynnadt af naturen Schweiz är, som likväl blifvit ett af de relatift rikaste länder i verlden, yttrar författaren: : Det är genom folkets flit, eftertanke, energi och . sjelfförtröstan, länge utvecklade af en sund handelspoktik, genom en god folkskola och en både fysiskt och intellektuelt god folkuppfostran, Schweiz vunnit sin rikedom Det är den från äldsta tider bevarade sjelfstyrelsen och kommunalfriheten som brutit väg för denna uppfostran. Och det är den stora sammanslutningen 1847 till en förbundsstät som, i det den gaf åt denna sjelfstyrelse större yttre trygghet och i det inrel; fullständigt genomförde handelsfrihetens grundsatser, höjde allmänandan och förenade der till gemensamma ansträngningar för frami alla riktningar och härigenom gjorde r den schweiziska industrier ja med, utan i många riktningar öfverträffa större och mäktigare nationers framåtskridande. Öfverallt, der jag talade med industriidkare och handlande om dessa förhållanden, ha de framhållit 1847 såsom bemärkelseåret. för. de största framstegen i industrielt bänseende, och detta bekräftas af de statistiska upplysningarna. Det är särskildt från denna tid industrien börjat otbreda sig äfven i de förut mera uteslutande åkerbrukande kantonerna. Det är från denna tid de forna, vanliga stridigheterna mellan de särskilda kantonerna, hvilk: ej sällan urartade till öppen fejd och lade väsentliga hinder-i vägen för de industriella framstegen, ha tagit slut. Det är frår DEN a I) FT Wild AE. ) Några pk per Krigen till hvilka visserligen finnes anledning, rubba ej giltigheten af dettal omdöme. När författarne (sid. 163) tala om det gustavianska partiet under Carl Johan, torde det uttrycket va-anog starkt. — Den gamla riddarhusoppositionsn var visserligen föga älskvärd; i åtskilliga sina ledares personer var den mera egoistisk, än fosterländsk, men svårligen kan man med förff, (anförda sidan) kalls den utsväfvande, i demokratisk riktning; — tiderna voro ännu skäligen menlösa. Framför Crusenstolpes hade väl, i detta sammanhang. andra namn förtjent att anföras, liksom i allmänhet den småningom uppväxande verkligt principiella oppositionen bort bättre framhållas ej blott den personliga mot kungens, — För Öfrigt medgifves gerna, att åtskilligt, som man ogerna saknar under Sverge, tydligen uteslutits Å grund af den utrymmets knapphet, inom hvilken förf. velat begränsa sig. — Huru der uppgiften (sid. 144), att ständerna enligt 1772) års R. F. skulle samlas minst hvart sjunde år I, kunnat insmyga sig, förstå vi ej. — Korrekturet lemnar ett och annatatt önska: a. st. kallas J7 Gustaf III:s bekante finansminister Liljekrantz, . 0. 8. V. i Litet mer vigt tillmäta vi en anmärkning. som gång efter annan otvunget erbjudit sig under den för öfrigt nöjsamma genomläsnvingen. af denna skolbok: att nemligen förff. dels ejl7 brytt sig om att på sina ställen nämna, dels ej behörigen betonat åtskilliga specifikt skandi : navissa momenter af stort intresse, såsom t ex. de så märkliga bondefrederna, Gustaf II Adolfs försök att vänskapligt närma sig gran