Aftonbladet – 25 februari 1869, sida 3

skulle styltas upp till en högre instans. Det vc talaren ingalunda obekent, att en liknande (04 aisation egde rum inom flera utländska represe tationer; men dervid vore dock att bemärka d betydliga olikhet, som i flera andra vigtiga hä seenden förefunnes mellan dessa länders represe tationer och vår. Så t. ex. utnämndes der förs I kammarens ledamöter af regönten, ellef ock vo iedamotskap derstädes beroende af börd ell innehafvande af vissa embeten. Den allmän: karakteren vore således hos dessa kamrar arist kratisk; de hade till uppgift att utöfva ett sla, förmynderskap öfver folkrepresentationen, som a sågs ej kunna derförutan sköta sig sjelf. Mc )eemedan de sålunda vända sig emot det demokr aI tiska elementet inom representationen, kunna c ar) icke länge ega bestånd, utan komma att unde gräfvas eller åtminstone att, såsom fallet är me unglands öfverhus, blifva af ringa eller ingen bi tydelse. På samma sätt skulle det äfven gå hc 088, om motionärens förslag blefve antaget, oc talaren kunde derför icke annat äl ani tetsamm vara ett steg tillbaka, Vid företa påstendet syntes det vara en solkla sak, att förändringen skulle medföra en stor för bättring, då frågorna borde, vid passerande genor verne instanser, erhålla grundligare utredning ä vu är igt. Det finnes dock solklara saker som vid are påseende ingalunda befinnas var. itan blott äro vädersolar. Och så äfven härvidlag händelsen. Ty hur komme den föreslagna förändringen att taga sig ut i praxis? Jo, den skulle komma att stå på möjlighetens yttersta gräns. Andra kammarer skulle behöfva anstränga sig natt och dag; mer om ock dess notarier arbetade aldrig så flitigt om än ledamöterna vore aldrig så skyndsammsa . med justeringen af sina på en och om äfven tryckpressarne arbetade med största möjliga ha stighet, så skulle det ändå blifva svårt eller snarare omöjligt för första kammaren att hinna verkställa den enligt förslaget densamma tillkommande kontroll och att derefter fatta sina beslut. Om oöfverstigliga svårigheter i detta hänsöentde yPppade sig i allmänhet, huru skulle det då gå med de beslut, som fattas under riksdagens sista dagar? En annan sak funnes äfven, vid hvilken talaren t) önskade att få fästa uppmärksamheten, nemligen om denna, första kammaren tillkommande, granskning verkligen är så nödvändig. Behölver månne första kammaren att erhålla tutel af de konservativa åsigter, som vid ärendets bebandling inom andra kammaren möjligen blifvit uttalade, för att Fl hindras att fatta öfverilade beslut? I fall ett f ärende, derigenom att första kammaren icke erhållit del af de i medkammaren uttalade åsigter, verkligen skulle komma att blifva oaftjordt vid en riksdag, så hade ingenting Värre händt, än att det finge hvila några månader. i Motionären hade uraktlåtit att föreslå de öfriga ändringar i grundlagarne som af förändringen skulle blifva en följd. Om nu detta förslag helt voteringarne rörande anslagöfrågor alltid kunde disponera ett betydligt större antal röster. Men då detta af den lägre instansen fattade beslat väl äfven skulle underställas den högres pröfning skulle den första kammaren sålunds Btörigen kunna kassera kasseringen, Dot Syhtes tal; hafva gått ganska bra med ten nuvarande organisationen, och han fräktade. att första kammaren, ifall den skule göras om till ett öfverhus, komme att bli blott en politisk dimbild. tnligt förslaget skulle den andra katimsren få mycket mer att göra än den förstå, enär naturligtvig en mängd förslag redan derstädes komme att efslås, Detta straffarbete kunde möjligen vära ) Välförtjent för denna kammare, då den är mera produktiv i afgifvande af motioner, men ofta nog , skulle porr ej blifva så höga utdörsökta, om l de blott skulle handlöggas af Hen andra kammaren. Ty huru förtjenta de också möjligen kunnat vaka al en grundligare undersökning än som i anra kammaren kan blifva dem till del, skulle de e ej komma att behandlas af-den första, när de blifvit afslagna i den andrå. Vid flera tillfällen hö denna kammare hade man yrkat ätt, Vid besluts fattande, afseende icke mätte fästas på medkammarens beslut, utan endast på hvad som i hvarje fall vore det rätta, — Tal. gillade denna grundsats: man hör Vära ömtålig om sitt eget obervends, Men man bör derjemte vara lika ömtålig Om andras. Endast i ett rätt iakttagande af denna grundsats låge den rätta frieten. Förslaget afsåge emellertid att rubba denha grundsats och att störa den sämja, som hittills varit rådande mellan de båda kamrarne. Men man borde hålla på denna sämja. Det tillhör den vc menskliga svagheten att tåla en duktig knuff från en jemnlike, men att icke kunna fördraga den rinsaste vidröring uppifrån: Om Båledes förslaget yckades göra te bädda kamrarne ömtåliga i förvållande till hvarandra, så vore intet vunnet derned. — Man borde icke stylta upp första kamnaren till ett öfverbus. Alla institutioner behöfa stå på en så bred basis som möjligt, men tal. ade icke hört talas om, att någon kommit på äkrare fötter genom styltor. Tal. slutade med att anhålla, det hans yttranle ere få åtfölja motionen till konstitutionstskottet. Hr Staaff. Som hr Dahm redan yttrat sig i aken och jag hufvudsakligen delar de af honom ramlagda åsigter, ser jag mig i tillfälle att vid s handlingen af den fråga, som i följd af hr Hier8 motion nu föreligger, fatta mig kort. Denna motion, om den än icke afser sådant, ommer dock att medföra den ovilkorliga följden, tt rubba den våra kamrars inbördes jemnlikhet, om, efter min åsigt, utgör en af de icke endast ackraste, utan jemväl vår jemna och säkra uta eckling mest betryggande grunddra; Om nemgen hvardera kammaren icke får, fritt och utan grundlagen anordnad påtryckning från den an-o ra, utöfva sin pröfningsrätt, så kränkes deraf i er eller mindre mån dess sjelfständighet, och i ch med detsamma lider jemväl ärendenas behandog i den af påtryckningen tyngda kammaren. otionen skulle sålunda utgöra det första steget t närma sig enkammarsystemet, hvilket närman; för det nu närvarande jag för min del icke kan nat än anse skadligt, och då man nu en gång tagit tvenne kammare, representerande, den ana, det framåtgående och reformerande element, och den första, det mera återhållande element, så är det ju uppenbart, att hvarje steg som ett eller anuat sätt skulle minska första kamwens återhållande kraft, undergräfver grunden r vår konstitutionella samhällsordning, sådan den finnes utvecklad och stadgad. Härförutan lädet väl också ligga i öppen dag, att den för. kammaren måste i en frågas behandling röra mera fritt, då den får betrakta frågan i och : sig sjelf allena och utan all inverkan af sådamedkammarens åsigter, som redan gifvit sig ryck i form af ett lagligen tillkommet beslut. gg nu härtill att, på sätt den siste talaren ockutredt, det föreslagna stadgandet skulle. särdemot riksdagens slut, medelst tidsutdrägt i följd dels väntningstid och dels återremisser, verka nligt, så tror jag att hvarken utur konstitutioeller praktisk synpunkt något skäl förefinnes antagande af motionen. Detta allt i fråga om tionens beskaffenhet i och för si, ag vill nu endast tillägga några ord om ett afåsyf motionen åberopade grundskäl eller det, som lle man genom den föreslagna förändringen ma sig hvad förhållandet är i fremmande staJag eger visserligen ingen så omfattande och ndlig kännedom om fremmande länders konutionella förhållanden, att jag härom kan ng ågon grundligare undersökning. Något af deloch nänna dragen känner jag dock, och i sådant besir seende ber jag, i hänsigt till ärenden, motsva-i det v dem, som af våra ständiga utskott behandlas och endast om sådana hvälfver sig hr Hiertas ion, ty för de öfriga förefinnes redan hos oss successiva behandlingen — få vördsamligen Ira, att t. ex. inom Danmark och Prenscson dat