Aftonbladet – 24 februari 1869, sida 3

idt Grahh mas UNdällen kommit i beröring Me V!OF Grubb. Första gången hade Kriksson mött ho Sanom på Österlåtggåtan och andra gången, en af unton under förliden höst, hade han äfven samman afa räffat med Grubb på Westerlånggatan samt åt gsföljt honom hem till porten af hans 108 på hotel de de Bourse. Grubb bade vid detta tillfälle lemna I Eriksson 10 rdr samt uttryckt sin belåtenhet med al.; att allt ting var tyst och gått bra. af! Domh. Men befarade icke Eriksson, att brotte ärI skulle uppdagas? I wdEriksson. Ahjo, jag tredde nog, att det en gång skulle komma i ljuset. Grubb hade sökt skräm ma mig med, att om jag röjdes , skulle det kosta a mig lifstidsfästning; men jag tänkte: det får gå Sem som det vill. 0Till det förut meddelade referatet, rörande nn Grubbs åtgöranden, enligt Erikssons uppgift, kan af tilläggas, att under den tid Apelqvist såsom dis: m ponönt bodde på Wärhulta, liksom i början, setlän ÅA srubb blifvit egare deraf, hado nattvakt funnits af vid sågen, men denne hade blifvit indragen. Unlen der de två dagar sågen gick före branden fanns ;singen nattvakt, och hade Grubb uppmanat Erikslet Son, att denne, om fråga härom uppstod, skulle et Säga: att han åtagit sig nattvaktsbestyret. Vid tinget d. 22 Okt. hade fråga förevarit derom. MN fatt i låset till dörren som ledde. till magkinrumCJ mm met, hvilket lås efter branden anträffades, hade ig. suttit en förbränd nycköt, antydande, att någon refter det att rmaskinrumm et blifvit stängdt om t qvällen, på natten varit derinne. Detta vederlades a emellertid då deraf, att nyckeln till maskinrumle ) kammarnyckel, hvilken gick till maskinrummet. ja I Denna nyckel blef qvarsittande i låset, men den: , rätta nyckeln hade han i behåll. Denna OmstänN I dighet förstod Grubb och Eriksson i samråd 2. I med :hvarandra äfven vända till sin fördel vid den a l undersökning som hölls inför tingsrätten den 22 a ) Okt. 1866. -) Vi öfvergå nu till förloppet vid Erikssons häka tande och de försök, som, enligt hvad han påstått, ; i sista ögonblicket gjordes, för att skaffa konom Nlundan. Derom berättade Eriksson: tt) Fredagen den 22 Jan. sent på aftonen hade Eriksson blifvit tillsagd att begifva sig till vänt-! salen i stationshuset vid Liljeholmen, hvarest en ) herre befann sig som, önskade tala med Eriksson. E:n hade der träffat en för honom obekant person, hvilken sjelf uppgifvit sig heta Strömbom samt omtalat för Eriksson, att kronofogden varit vid Liljeholmen och ämnat häkta honom; att han I telegraferat till Grubb att det det var nödvändigt jatt Eriksson reste sin väg. Påföljande morgon eller lördagen den 23 hade samma herre kommit tillbaka och då berättat: att Grubb på hans telegram kommit till staden, och ville Grubb att I Eriksson nödvändigt skulle resa till Amerika. Ett par tre tusen riksdaler kunde FEriksson pbeL göra, ty denna summa betalade Grubb gerna. I Eriksson hade svarat, att han först ville tala med I I sin hustru, dervid bemälde herre, som orden skulle .I fallit, yttrat: Blir Eriksson gripen, tar fan vid Grubben.v Bemälde herre skulle vid samma till fälle äfven omtalat, att häktvingsorder äfven vore utfördad för Grubbs gripande. — Påföljande söndag I skulle stationsinspektoren Hellström äfven talat vid Eriksson och rådt honom att resa samt förklarat, att Grubb ej ville gifva mer än som blifvit utlofvadt. För den summa Eriksson erhöll, kunde han lefva ett helt år i Amerika. Om måndagen på morgonen kom. samma herre, som kallat sig Strömbom, åter till Liljeholmen och lemnaåde Eriksson en skrift till undertecknande. hvars inmet anträffades i Erikssons rocklicka kort efter Yi branden. Eriksson upplyste huru härmed sig förva hållit. Då hän begaf sig till sågen, för att anllägga mordbranden, hade han nemligen tagit sin n nehåll, såvidt Eriksson fattade, innebure en frikännelse för Grubb m. m. Eriksson begärde att få låna skriften för att visa den för hustrun, hvarefter han på middagen lemnade den till Hellström, som begärt att få den. På aftonen samma dag kl. mellan 8—9 kom bemälde. herre åter till stationen, medhafvande 500 rår jemte trenne Papper, som: Eriksson kallade vexlar, och fordrade att Eriksson skulle underteckna den honom på förmiddagen förevisade skriften. Detta sammanträffande skedde, enligt Erikssons påståenden, i herr Hellströms närvaro, och frågade Eriksson honom, huru mycket vexlarne voro värda. Hellström förklarade, att de gingo för 800 rdr hvardera, hvarefter Hellström aflägsnade sig, emedan han ej skulle velat bevittna Erikssons namnteckning. Ordf. Såg Hellström vexlarne? 1 Eriksson. Så sannt Gud hjelpe mig, så såg han dem. Sedan Eriksson undertecknat skriften, uppsökLi tes bokhållaren Lindstedt och stationskarlen Pettersson, för hvilka skriften upplästes, hvarpå de att le ri vi h te sa pe ti st af fö je at ut de rit Et ni bevittnade densamma. Eriksson erhöll derefter ) me penningarne och vexlarpne, hvilka öfverlemnaren uppgifvit gälla för 1000 rdr stycket. Då Eriksson ocI ; kom hem, visade han penningarne och vexlarne aft för hustrun samt omtalade för henne, att Grubb Str ville att han skulle resa till Amerika, blef då ledsen och yttrade: Att om han före. Hustrun I uti ÅN rar toge en sådan färd skulle folk tro s5 någon neslig gerning. Hdoc män begått I He vore det bäst han uckknde. nan gjort något ondt, di På Jamaning al hr Hellström hade Eriksson, som Vär anställ begärt permi efter han på den, Lokomot Eriksson samtalat. d vid verkstaden å Liljeholmen, jen on af verkmästaren Bisb, hvardig agsförmiddagen begaf sig tillsta-) He föraren. Hallberg, med hvilken kor ade rådt hononr att skaffa sig ) aflä en advckat, Då Eriksson kl. 1—92 återvände, mötte der hän på jernvägsbanken Strömbom, som då yttrade: ) up För Guds skull vänd om, ty kronofogden kommer I jer! med bantåget för att häkta Eriksson, tilläggande, kar ut Eriksson skulle begifva sig till källaren Riga, bev tta sig der i inre rummet och intaga middag. S löriksson, som bodde på Hornsgatan, gick då hen: vit ill sig. DÅ han der fick höra att ett bud från de. rerkmästaren varit hemma och frågat efter hoN om (Eriksson bade ej fått permission längre än före ill kl. 12), gick han tillbaka till Liljeholmen. Pål S vägen dit träffade han vid Liljeholmsbron stationsförl nspektoren Hellström, som också uppmanade hoföre iom att vända om, emedan han annars skulle blifva klar äktad. Eriksson brydde sig emellertid ej härom, itan gick fram till Liljeholmen samt sökte verknästaren, men träffade honom icke, hvarpå han, öfve å klockan var omkring 2, gick till. sitt arbete, å eftermiddagen mellan kl. 3—4 kom en mamseli lagström och bad Eriksson begifva sig till den i ärheten varande porterstugan, der han sammanräffade med en person. som under enskildt samtal rågade Eriksson, om han ej ville följa med Aill ällaren Riga, för hvilket ändamål en droska vänade utanför. Derjemte skulle samme person fätat Erikssons uppmärksamhet på faran af av iriksson hade så mycket penningar på sig och t 5 or D Se sår boer träfi Vv idt honom att åtminstone lemna dem ifrån sig å strö ll hustrun. Samtalet afbröts af en fånggevaldier, som kom till stället och förde Eriksson tillgåer bom aka till Liljeholmen, dit kronofogden efter en såll 4 :und anlände och häktade Eriksson. Namnet pål dig en person, som å porterstugan samtalat med svar riksson, uppgaf fånggevaldigern vara Synnerberg. Då Eriksson behöll både penningarne och vexlarne. an fram ar dem på sig hela tisdagen och hade dem med son g till fängelset efter häktandet. Anländ till fänväl elset stack han in dem mellan fodret och tyget h å den pels han bar på sig. Han blef ej visite3, ej heller blefvo hans kläder undersökta. Seermera skref han ett bref till hustrun med be. iran att få en annan rock, som hon tillskickade nom och tog tillbaka pelsen. Tillfrågad huru hustrun fått kännedom om, att nningarne och vexlarne fanns i elsen; uppgat riksson, att hr Hellström, sedan Eriksson åtföljt var, vid I då h sport bom dan medf En gifva nggevaldigern från Porterstugan till stationen hand h medan de der väntade på kronofogdens anhvilk ;mst, skulle inlåtit sig i samtal med fånggevaldiströn rn samt afledt hans uppmärksambet, så attatt I riksson fick tillfälle att samtala med hustrun, I fråga om det bref, som Grubb skulle skrifvit I Kjellin, då fickan Sofia Lund så hastigt afste från Wärhulta till Stockholm, skulle Hellröm låtsat sis innehafva hraofrot Ach vid nånn; han, sökt lin h Kj