Aftonbladet – 23 februari 1869, sida 3

Kongl. Maj:ts förnyade nådiga förordning om hvad med afseende å utvandrares fortskaffande till fråmmande verldsdel iakttagas bör; Gifven Stockholms slott den 5 Februari 1869. Vi CARL, med Guds nåde, Sverges, Norges, Götes och Wendes konung, göre veterligt: att Vi, efter framställning af Vårt och rikets kommerskollegium dels om ändring i och tillägg till vår nådiga förordning den 6 Augusti 1864 angående hvad med afseende å utvandrares fortskaffande till främmande verldsdelar iakttagas bör, dels ock om meddelande af särskilda stadganden rörande utvandrareagenter, funnit godt att, med upphäfvande af nämnda, den 6 Augusti 1864 utfärdade författning, rörande detta ämne, förordna som följer : Om utvandrareagenter. 1. Ej må någon här i riket såsom utvandrareagent uppträda innan han hos Vår befallningshafvande i det län, der ban ämnar sådan verksamhet utöfva, eller, för Stockholms stad, hos öfverståthållareembetet styrkt sig bafva dertill erbållit tillstånd i den ordning, här nedan föreskrifves. 9Såsom utvandrareagent anses, med de undantag, hvartill 8 15 och 53 föranleda, en hvar, som för egen. räkning eller såsom kommissionär för utländsk man åtager sig ombesörja utvandrares befordran till främmande verldsdel. 2. Mom. 1. Tillstånd till sådan verksamhet, som i 1 afses, sökes hos Vårt och rikets kommerskollegium och må ej meddelas annan än här i riket bosatt man, som eger medborgerligt förtroende, gjort sig känd för ordentlighet och i öf: rigt finnes lämplig. Mom, 2. Sökanden uppgifve i ansökningen den ort, der han är bosatt, samt det eller de län, hvarest han önskär sin verksamhet utöfva. Stockholm anses i detta hänseende såsom särskildt län. Ämnar sökanden åtaga sig utvandrares befordran längre än till hamn i främmande verldsdel, varde ock det i ansökningen tillkännagifvet. 3. Mom. 1. Förekommer ej anledning att det sökta tillståndet vägra, förelägges sökanden att hos kommerskollegium ställa säkerhet ej mindre för fullgörandet at de förbindelser, han för utvandrares befordrån ingår, än äfven för hvad han i öfrigt enligt denna förordning kan kännas skyldig att utgifva. Denna säkerhet skall omfatta ett belopp af minst tio tusen, högst sextio tusen riksdaler, samt må utgöras af penningar, sådane värdeegande handlingar, som af kollegium godkännas, eller ock en af två eller flere bär i riket bosatte persuner, en för allu uch alla för en, såsom. för