Aftonbladet – 23 februari 1869, sida 2

dp kralt, alv en nations civilisation, dess poistiska utbildning och makt hufvudsakligen bero af dess I ekonomiska tillstånd; att manufakturerna, likasom elde hastigast befordra kapitalbildningen, äro grundvalen för den inre och yttre handeln, skeppsfarten och ett förbättradt åkerbruk; följaktligen för lTcivilisation och politisk makt, samt att, ju mer t lett lands ekonomi är utvecklad och fullkomnad, i, desto mera civiliserad och mäktig är nationen, t I likasom et stigande civilisation i sin ordning beI främjar den ekonomiska utvecklingen. I fullt medvetande häraf arbetar man också rastlöst i alla civiliserade länder på näringslifvets utveckfling. Men under detta arbete förändras åsigterna. s Principen om arbetets fördelning gör sig gällande läfven emellan nationerna. De lättade kommunie kationerna nedbryta de skrankor, hvarmed natioe J nerna fordom omgärdade sig inbördes, likasom dem, hvarmed de inom sina egna landamären omgåfvo korporationerna. Arbetets frihet och inbördes täflan proklameras så inom landet som l emellan olika länderPå verldsutställningarne framlägga nationerna ifrigt sina alster; utbyta sin erfarenhet; och furstarne framträda täflande med arbetaren om hederspriset.. Intelligensen träder i arbetets tjenst. Vetenskapsmannen ingår i arbetarens leder, och naturkrafterna, betvingade, arI beta villigt att tinderlätta hans möda och öka hans produktionsförmågå. Denna omgestaltning af industrien kan icke ske utan ett verksamt, men betänksamt, omsigtsfullt deltägande från statsmakternas sida. Vid betraklltande af de anordningar, som inom vårt land i eldetta afseende blifvit vidtagna, och jemförelse: af dem med förhållandena i andra länder har jag trott mig finna de förra dels alltför ofullständiga, dels sig emellan salknande plan och sammanhang. Jag har trott mig spåra anledningen dertill i bristen på någön institution, i hvars hand vården derom vore koncentrerad. De numera förenade kommerseoch krigskollegierna; tillkomna under helt andra förhållanden, äro icke så organiserade, att..de kunna motsvara de anspråk, som tiden framställer, Jernkontoret samt landtbruksakademien åter, hvilkas verksamhet är begränsad till vissa näringar, äro icke i tillfälle att med berörde förenade kollegier utöfya den samverkan som vore nödig för att befordra näringslifvets utveckling. Genomträngd af denna tanke, uppmärksam gjord derpå att äfven vid riksdagen industrien har visserligen ganska utmärkta men jemförelsevis få representanter, och förfärad vid åsynen af det tynande näringslif, hvaraf vårt land företer en dyster tafla, upptog jag den plan, som, utgången från hushållssällskaperna, berodde på landtbruksakademiens handläggning. att genom delegerade af dessa sällskaper öfverläggbingar skulle bållas om medlen för näringarpesutveckling. Tyeksam för det understöd förslaget af akademien erhållit är jag, då jag af hushållssällskapet I för södra Elfsborgs län utsågs till deputerad, förlägen vid det erkännande jag måste göra, att jag, sjelf endast en ytlig betraktare af industrien, men ej fackman, ännu mindre studerad i ett ämne, som icke egentligen tillhört sferen för min verksamhet, icke tilltror mig om att framställa förslag om I de åtgärder, som må vara de rätta, men tillåter -I mig likväl att framställa mina åsigter om några lat de orsaker, som bdragit till det närvarande , tillståndet. ) Den omgestaltning i handelsoch närlogsförhålJlandena, som jag i korta drag antydt, har, såsom vanligt i vårt land, till en tid tillbakahållen, omI sider under loppet af omkring två tiotal af år med Ien viss revolutionär fart frambrutit och således kommit något oförberedt öfver landet. De festa af oss minnas ännu den tid, då under skydd af ett strängt prohibitivsystem, näringarne voro bundna af skråtvånget, jernverksindustrien leddes genom reglementariska föreskrifter, som bestämde huru många skeppund jern fingo smidas vid bvarje bruk, och jemväl för handeln utfärdades reglementen som bestämde dess verksamhet. Det var först mot slutet af 1840-talet man började lossa på dessa band, och inom några få år hade man med ens nedbrutit alla dammar, borttagit gärdesgårdarne, gifvit gärdet fritt och öppnat våra hamnar till fri täflan med utlandets genom kapitalstyrka samt utbildad arbetsskicklighet och smak ötverlägsna industri. Det var en revolution, farligare än de politiska, som i allmävbet blott afse formernå, hvaremot denna träffade samhällets grund, de arbetande, de närande klasserna. Jag är långt ifrån att vilja uppträda emot de grundsatser, som vid denna revolution gjorde sig gällande. De voro, jag erkänner det obetingadt, framkallade af tidsandan, emot hvilken jag icke inlåter mig i en Don-Quixottestrid. Men jag är af den öfvertygelse, att alla förberedelser saknades för den ombildning af förhållandena, som man obetänksamt framdref. Skråtvångets uppbäfvande, näringsfrihetens införande och den friare handelslagstiftningens antagande borde hafva föregåtts af åtgärder, som möjliggjorde näringarnes fortletvande eller utveckling, såsom ordnade kommunikationer, industriens uppmuntrande och ledning till en med tidsandan och de nyare fordringarne öfvensstämmande riktning, samt slutligen nationens industriella uppfostran, till genomförande af sådana grundsatser, enligt hvilka arbetet är kommet till heders, så att intelligensen finner sig ärad af arbete iindustriens tjenst. Vi kunna näppeligen ännu säga att det så är. Jernhandteringens frigifvande borde således hafva föregåtts, eller åtminstone åtföljts af planmessigt anlagda jernvägar i bergslagerna och till utskeppningsorterna, eller rättare landets produktiva kratter i allmänhet borde hafva underbjelpts genom ett nationelt transportsystem. Med ett ord man kunde icke hafva förbisatt det innerliga sambandet emellan manufakturkraften och transportmedlen, deras gemensamma inverkan på en nations utveckling och framåtskridande. Om ett land med den kapitalstyrka, den utbildade smak och den slöjdskicklighet som Frankrike. gynnadt derjemte af sitt läge och naturförhållandena, ansåg sig böra, för att förbereda sin industri till täflan med Englands, besluta användandet af 1200 millioner francs till ett öfver hela landet utsträckt fullständigt system af kommunikationer och några hundra millioner på jordens drainering, huru mycket mera försigtighet, huru mycket mera kraftansträngning och omtanke borde icke det land, som genom ogynnsamma förhållanden i industri, handel och sjöfart står vida efter det förstnämnda, hafva egnat uppmuntran åt och vårdnad om sina för utlandets täflan blottställda näringar. Vi hafva, äfven vi, företagit jernvägsanläggningar, från Göteborg och Malmö till Stockholm, men dessa jernvägar hafva så litet anlagts i industriens intresse, att icke nåzon industriel ort med undantag af Norrköping deraf berörts, och man bar med sammäå omsorg undvikit att med jernväg beröra Tabergs bergsag i Småland, som Filipstads i Wermland, och rela det land af idel jernoch andra malmer, bruk och bergverk, Westmanlands, Nerikes och Dalar1e8 bergslager, som i mer än fysiskt afseende, och ust i fråga om bergshandteringen, kan anses såom Sverges medelpunkt. Några vidlyftiga undersökningar och utredninsar erfordras icke för att besluta, det jernvägari lessa orter böra anläggas, om ock de närmare betämmelserna i afseende på vägens sträckning i letalj måste öfverlemnas åt regeringen. För fatandet af förstnämnda beslut erfordras blott sundt örnuft och opartiskhet; och likväl har detta belut hittills uteblifvit. Således, hvilka grunder än nå hafva bestämt sträckningen af våra stambanor, cke är det industrien; och om en institution funits, som haft till uppdrag att inför statsmakterna a industriens talan, de hade varit lagda annorinda. I fråga om annan uppmuntran eller hägn om de hemska näringarne, har man gjort lika litet, tan att bestrida eller ens ifrågasätta frihandels boriens riktighet, tillåter jag mig den erinran, att ;atsmakternas uppgift är att bedöma samhälls. ;oriernas tillämplighet för ett visst land tiden. ler Fe OR Ft Re UU ett RR PA AA I TV