Aftonbladet – 22 februari 1869, sida 2

närdr — hrr P. Petersson, Å. A. Andersson och E. Key — ha allsicke yttrat sig härom. Deremot anför hr O. Hedenberg, att han anser orsaken helt enkelt ligga i mennviskans medfödda begär att förvärfva sig en oberoende eller åtminstone dräglig utkomst i rent materielt hänseende, hvarjemte senare årens missväxter få räknas såsom medverkande orsak. Hr G. Heggström finner den förnämsta orsaken i den näringslöshet, som jordbrukets och andra yrkeiis betryck tillika med öfversvärbningen af utländska fabrikater. förorsakat, och en kraftigt bidragande orsak i den oförsynta värfningen af emigranter. Hr G. Bjerkander yttrar sig merå indirekt om orsakerna, då han antyder, att reslusten nog en gång skall betydligt svalna, när talet om hushållning, skattenedsättning och skattefördelning blir mer än tomma ord. Hr C: A. Lindhagen slutligen finner väl förklariogen af förlidet års stora utvandringssiffra särskildt i 1867 års på många ställen felslagna skörd, men anser utvandringen i allmänhet ej vara en tillfällig företeelse: den har sin rot i det naturliga begäret att göra lycka, bereda sig och de sina en sorgfri framtid, hvartill utsigter hägra i Amerika. Spörjer man dernäst, om herrar motionärer uppfatta utvandringen, i och för sig, såsom en riksolycka eller såsom öfvervägande gagnelig för landet, så mötes män uti de trevne förstnämndas framställningar af samma tystnadi detta fall, som i fråga om orsakerna. Bland öfrige fyra motionärer höres hr Heeggström förklara, att hela ländet i en snar framtid måste lida af utvandringen; hr Bjerkander, att vårt kapitaloch folkfattiga land genom dessa utvandringar lider en oersättlig förlust; medan hr Hedenberg väl ej direkt yttrar sig härom, men uttryckligen förklarar, att han icke finner något fördömligt i det af honom såsom hufvudorsak antagna begäret att förbättra sin ställning, och att han således ej önskar några repressiva åtgärder, och hr Lindhagen alideles obetingadt betraktar utvändringen såsom en välsignelse för moderlandet. Slutligen och för det tredje skola vi tillse, hvad motionärernas förslag gå ut på. Gemensamt för fem motionärer är det mer eller mindre bestämdt formulerade yrkandet, att ingen som har ouppfylida förpligteiser mot staten, kommänen o. s. v., som enligt en motionärs uttryck ej gjort rätt för sig och betryggat familjen mot nöd och armod,! må tillåtas att lemna landet. Bland motiverna för detta yrkande anföres den niängd:i skälmstycken, hvilkas kontanta frukt en-j. skilde och embetsmän transporterat till Amerika, lemnande efter sig djupa Kåli allmänna kassor, eller vänner och bekanta ruinerade;j vidare fattigvårdens odrägliga betungande med omsorgen för hustrur och barn, hvilka i af sina män och fäder lemnats åt sitt öde; ytterligare det växande antalet soldater, som ! rymma, eller beväringsskyldige, som undan-: draga sig fallgörandet af sin värnepligt; kommunens och kronans förlust genom uteblifven betalning af utskylder; husbönders genom tjenares olofliga afvikande orsakade: förlägenhet. ) På grund häraf föreslår t. ex: hr Key, att emigrantagent skalt före affärden, ioför vederbörande magistrat, förete intyg, dels att emigrant ej är krigsman eller j i bevärlngsålderö, dels att han ej häftar för utskylder, dels att han för efterlemnad familj på ett eller annat sätt så dragit försorg, att den ej inom någon viss, i lag bestämd tid behöfver anlita fattigvården. Hr Hedenberg — som vill. ålägga -ej agenten, utan emigranten sjelf att förete de nödiga intygen — önskar sådana ej blott öfver de två senare momenten i hr Keys yrkande, utan ock bevis, att emigranten ej är för skuld lagsökt eller under tilltal för brott,. Vi för-! bigå de mera sväfvande bestämmelserna i andra motioner. S Vidare är flertalet af motionärerna ense om behofvet åf åtgärder, riktade mot emigrantagenternas ohederliga skoj. Hr Key föreslår att agent, som ej uppfyller de an förda föreskrifterna om åtskilliga intyg, skall; genast, om ersättningsanspråk väckes, er-; sätta kronan eller kommunen dem förorsakad skada och kostnag: äfven om ersätt-; ningsfrågan drages inför domstol, skall han; deponera ersättningssumman eller derför lemna säkerhet. För beväringsyngling utgör ersättning den lagstadgade friköpningssumman. Vid: bristande tillgång böte agenten med fängelse. Två gånger förvunnen till öfverträdelse af. föreskrifterna om behöriga intyg, får agenten ej vidare befatta sig med emigrantbefordring. Hr Hedenberg uttalar i allmänna ordalag önskligheten af garantier, att endåst hederligt folk antagas till emigrantvärfvare. Hr Anderson vill ha något betydligare auvsvar, för fartygsbefälhafvare, som förtskaffar emigrant, hvilken ej med behöriga iötyg visat sig oförhindrad att resa. Hr Bjerkanderäskar strävgt straff för den, som uppträder såsom agent iafsigt att för egen vinning förleda personer att öfvergifva fäderneslandet. Hr Heggström föreslår, att agent skall ställa antaglig borgen för minst 10,0900 rår, till säkerhet för förluster, som genua svikliga eller eljest brutna förbindelser orsakas; att ingen, vare sig bolag eller enskild, må använda agenter för annat ändamå., än att bereda transportmedel för sjöresan, samt att emigrantbefordrare skall sjelf vara egare af fartyget; att ingen i statens tjenst eller vid enskilda kommunikationsanstalter anställd person må få hålla agentur eller vid resp. kontor anslå annonser om utvandring; att inga tryckta tillkännagifvana om utvandring få på landsbygden spridas. RN RNENRIT ARA ondt fn ed tek tie ola Pn. Mn fred FL RR LS ER — NA Eee föl nehållet af de positiva förslag, hvarom fler: den ene uttalat sig mer, den,andre mindre fullständigt och bestämdt. Ännu återstå vn RA Detta nu anförda torde utgöra hufvudiat Il 1 i å 1 t 1 j 1 S r Å t f t : 1 1 t 1 1 1 Yv E I t 6 k ! S I f S talet åf motionärer tycks vara ense; ebhöful