Aftonbladet – 20 februari 1869, sida 3

Isig luft. Den akademiska värdigheten skulle a känna sig sårad om någon rörde sin 2 för att gifva tillkänna sin belåtenhet. Derför måste en referent i Upsala vara fysiole I nom, för att kunna bedöma publikens olika ., ) känslor och uppfattning. Mina iakttagelser il genom kikaren voro följande: , 2. Under afsjungandet af Ur svenska hjeraltans djup sågo alla högtidliga ut, och en dloch annan lade handen på hjertat. Hör 3) oss, Svea! väckte fosterländska känslor och -I mången tycktes frestad att sjunga med ungdomen: Aldrig, aldrig skola vi dig svika! Tag vår ed i alla skiften lika! När Fedrelands-sangen skallade smålo; de danska hedersgästerna och lyssnade till orden: Der er et yndigt Land, Det staaer vå berde Böge Neer salten Österstrand; Det NR sig i Bakke, Dal, Det hedder gamle Danmark, Og det er Frejas Sal På Brudeferden i Hardanger voro alla med. Det var som om åskådarne med ens blifvit förflyttade från konsertsalen ut iskötet af en herrlig och grönskande natur. De sågo glada och förnöjda ut, som ett: Brudefölge, när sångarskaran sjöng: Saa drage de fremad, med lysteligt Spil Hoover den blinkende ladd at By Og Baad efter Baad sig slutter dertil Med Bryllupsgjester, saa glade. Efter den norska bröllopsglädjen kom den svenska, mera bullrande. och lustig. Publis ken smålog icke längre, den småskrattade, och sjelfva erkebiskopen nickade takten när bröllopsgästerna sjöngo: Lägg fiolen under hakan och dra till Rätt på alla fyra stränga nu en drill, Så att ingen lär på benen kan stå still! Hej! Då blir det lust och lif i dansen. Lust och lif i dånsen blef det-också på landshöfdingens bal, åtminstone har man försäkrat mig det, ty sjelf jag såg blott hur ljusen strålade ut från slottsfönstren och talade om att dagen var glad. De: af studenterna, som icke voro inbjudna till festen på slottet; firade dagen på Gillet, Gästis, och Novum eller hos Taddis och Åkerstenv. Från alla schweizerilokaler hördes ett sorl söm af svärmande bin, och tobaksröken strömmade ut från de öppnade fönstren; Klockan tio : på qvällen fanns icke en plats ledig på något cafei stader, och punschens floder svämmade öfver. Det var alldeles som i den gamla tiden, då den var bäst som. flesta glasen tömt. Men några studenter lugnade mig ined en försäkran, att dessa stormande dryckeslag numera höra till undantagen och denna gång hade sin grund i glädjen öfver att vår måg kommit på besök. : Snart reser vår måg, hem till sin pappa igen, för att tala om allt det underFara han sett och hört under sin vistelse i Sverge. Hur förvånad skall inte kung Christian bli, då han får höra talas om de nöjen man bjudit hans son. Det är ett lyckligt land, skall han säga, då prinsen berättar om sitt besök på Långholmen, der man den högtidliga dagen till ära lyckats uppbringa fångantalet till öfver 1000 man. Det är ett artigt folk, skall bån tillägga, då prinsen beskrifver hur smickrade qvinnorna på spinnbuset kände sig, då han. lät några af dem redogöra för sina lefnadsöden. Nästa gång prins Fredrik kommer på besök till oss, skola fängelserna kunna uppvisa en ännu högre numerär, om brotten fortfara i den grad, som varit fallet under den sista tiden. Knappast någon dag går förbi, utan att man får höra talas om nya förgiftningar, mordbrand, inbrott och andra slags brott. För omvexlings skull ställde man till ett upplopp i Skåne och telegrammer kommo derifrån som från en krigsteater. Tullberg häktad var för mången en lika intressant nyhet som Napoleon fången skulle vara för preussarne under etttyskt-franskt krig. Husarer och soldater skickades emot de upproriska, men till all lycka. behöfde icke husarerna utmärka sig, ty af de beväpnade bönderna syntes intet spår när trupperna kommo fram till upprörskärden. Helt om! kommenderades derför genast, och husarerna redo hem igen, glada öfver att slippa hugga in på sina landsmän. Kommunalnämnden i Mönsterås har åtnöjt sig med mindre stränga mått och steg för att drifva metodisterna ur sin köping. Den tog kyrkorådet, pastorn, kronolänsmannen och två fjerdingsmän med sig och inställde sig hos den för dem så förhåtlige metodistpredikanten Fredepgren, just som denne predikade som bäst för en samling qvinnor och ungdom. Är ni en bekännare af den rena lutherska läran ? frågade pastorn. Nej, jag är metodist, svarade Fredengren helt uppriktigt. Då förbjuder jag er i lagens namn att uppträda som andlig talare här i församlin2en, fortsatte presten och uppmanade vidare sronoåklagaren att ha ett vaksamt öga på vetodisterna och anställa åtal mot dem, om le framhärda i sina kätterska villfarelser. Heder åt den heliga inqvisitionen i Mönterås! Ned med toleransen! Religionsfriet kan passa för rebeller, sådana som spaniorerna i våra dagar, men för Mönstersare — aldrig! Hellre — om det skulle belöfvas — dragonader för den enda saligjörande tron. Ned med toleransen! Bickard.