Aftonbladet – 19 februari 1869, sida 4

ue plusieurs analyses chimiques, il a t constat que la viande de cheval st analogue å celle de boeuf. M. Ulexs (chemist distingu). I vårt land finnas omkring 400,000 hästar. Hätens lifstängd och brukbarhet kan ej i medeltal eräknas till högre än 15 år, följaktligen utgallas årligen minst 26,000 hästkreatur, hvilkas kött ar ett penningvärde af minst en million riksdaer. För att kunna utrota fördomen mot detta elsosamma och välsmakliga födoämne, började jag r 1851 vara verksam som hästslagtare. Under rens lopp har år ehuru i början skymfad och egabbad som flåbuse och rackare, dock genom gen verksamhet och genom det föredöme jag gifit, tillskyndat fäderneslandet en ren, nationaleko. omisk vinst af många hundrade tusen riksdaler ör födoämnen, hvilka utan mitt oegennyttiga, ihärliga samt lika lönsom tacklösa åtgörande, fått, om under föregående århundraden, ruttha på lulerbackarna till föda för vargar och andra rofdjur. rörliden höst uppsatte jag här i Stockholm en ästköttmattillagningsanstalt, i hvilken från och ned den 10 Oktober till och med den 6 Februari Nlifvit offentligen serverade öfver tio tusen (10,000) ortioner köttmat, anrättadt som biffstek, grytstek, urstek, köttbullar, kalopps, stufvadt kött, rimsaladt kött, kokt köttkorf och rökt bräckkorf. På lästkött hafva hos mig blifvit kokta och serverade fver tvåtusen femhundrade (2500) portioner kål ch ärter. Af åttahundrade (800 ) hästblod har valt blifvit gjord af mig och afspisad under ofvanämnde korta tid. Till all denna mattillagning ar som flottyr användts skirt hästister, kryddadt ned mirrhiam, peppar och salt. Utan något sorts etmedel af någon sprit eller maltdryck har all lenna myckna mat blifvit uppäten. Stige då den ram, som dristar påstå, att hästens kött är förzastligt som näringsmedel, och vårt land har icke åd att rata ett födoämne, som för hvarje år ej can skattas under en million riksdaler. Till lön ör mitt rastlösa, ihärdiga bemödande, har jag trösten att veta, att min ringa tillvaro icke varit utan all nytta, ty hästkött försäljes nu lassvis så väl vå hufvudstadens torg som på offentliga saluplater i rikets flesta, öfriga städer. Måtte regerinsen nu blott göra sin pligt och utfärda lag och stadga kontroll öfver hästslagteriyrkets bedrifvanle! I sistlidne Januari inlemnade jag till kunglig vivildepartementet en underdånig ansökan härom. Då jag började min verksamhet som hästslagtare, hade jag inga andra resurser att lita på, än min varma kärlek för saken, min okufliga vilja samt den lefvande öfyertygelsen, att förnuftet och upplysningen slutligen skola vinna en fullständig seger öfver århundradens mörker och barbari. Denna min mångåriga och af otaliga bekymmer, förödmjukelser och mödor troget åtföljda kamp emot en snart tusenårig fördom, hvilken såsom en katolicismens qvarlefva I vårt land hittills varit en skamfläck på svenska folkets kulturgrad, har icko varit en lek ibland rosor. Heder, utmärkelse och vinst ärg de mäktiga driffjädrar, som mana menniskan att anstränga sina ädlaste och bästa krafter, men dessa hafva icke fallit på min lott och ej eller varit af mig eftersträfvade, jag har varit blott en snöplog, då vägen är banad, är verktyget glömdt. Det är mig emellertid en ovärderlig tröst för årslånga obehag, att RE medborgare, som gjort heder åt vårt land, erkänt vigten geh värdet af mitt bemödande: Hr öfverdirektören och kommendören S. 4. Norling inlemnade en så lydande skrifvelse Till Kongl. Patriotiska Sällskapet) Uppmanad af intresse för allt, som. bidrager så väl till undanrödjande af gamla fördomar som ock till befrämjande af en menskligare behandling af vårt ädlaste husdjur hästen, får jag ödmjukeligen föreslå, det Kongl, Patriotiska Sällskapet täcktes tilldela lämplig utmärkelse åt hästslagtären i Stockholm hr Karl Ekeblad, hvilken, med uppoffring aj egen vinning, under de senaste åren genöm flern tusende hästars slagtning, hvilkas kött blifvit användt till mernigkoföda, betydligen bidragit till utrotande af fördomen mot hästkötts ätande, hvilket åter haft till följd, att hästkreaturen, ej som förr till det yttersta ansträngas till arbete, utan i stället, när krafterna börja svika, användas till sand god och billig föda för menniskor; fog till ofvan nämnde anhållan torde jag få anses hafva, då mar erinrar sig det flera gånger tillförene dylikå utmjrkelser blifvit af Kongl. Patriotiska sällskapet till delade personer för enahanda förtjenst, som der ofvannämnde, hvilka dock på långt när ej varit i tillfälle verka för den goda saken i så vidsträckt mån som hr Ekeblad. Vårt lands mest frejdade författarinna Fredrika Bremer har i ett af sina arbeten om mina åtgö randen anfört bland annat: Det var kärlek till djuren, och medlidande med det ädla djuret hästens bebandling i vår stad, som först dref hr Ekeblad, att som en missionär gå u på gatorna och torgen och predika mensklighe: mot djuren. Hästvännen höll föreläsningar fö! bättre folk, öfver djurens och isynnerhet hästen behandling, Man skrattade åt honom, gick bor och lemnade honom ensam, svenskarne äro ickt hårdare och grymmare än andra folk, likväl fin nes det i vårt land icke, såsom i andra af högre odling, en tänkande uppmärksamhet, offentligt rik tad på djurens själslif, deras förtjenster och dera lidanden, på kreaturens suckan.s Den finnes docl i tysthet hos många ävinnor och några män i vår laöd. Främst bland dessa senare bör räknas h Ekeblad, ty han kar ej blott tänkt och offentlig klagat för kreaturens skull, han targ äfven hand Jat med kraft i deras intresse, Då han icke me sin talan lyckades vinna hjelp mot hästarnes miss handling och utsläpande af egennyttiga husbönder tog han sig för att köpa upp alla usla och brutn: hästar, slagtade dem på ctt sätt, som ger dem dö dep utan plågor; af köttet gjorde hän AVvbrsj och angonserade försäljning af hästkött, medvurs m. m. Man skrattade ej mer, man begynte köp och smaka på och finna smak isaken; många men niskor köpa och finna det lika godt Som kelgg samt, och — vi se icke mer i Btoekholm så ut svultag, ägnagrade hästar, RT på bördor under hvilka de kvart ögonblick hålla påatt digna som vå så ofta med afsky och sorg sett der fö några år tillbaka. Heder åt den krisipa bästvän nen! han har under kamp och sjelfuppoftring, sin del, utfört Mästarens stora, herrliga bud: Pre diker evangelizm allom kreaturom! Om sångaren, målaren eller den gceniska art sten ro; Att kunna utbilda sin vackra talang, he höfver välvilja och understöd, täflar allt hva Ave a RS a ER nu och frovmstånnda om