Aftonbladet – 18 februari 1869, sida 3

sök hos lord Spencer. I en korrespondens frau Dublin till Times framhålles betydelsen af detta besök. Hittillls har kardinal Cullen, som i en lång följd af år varit bosatt i Irland, aldrig visat sig vid vicekonungens hof, och enahanda har förhållandet varit med alla andra medlemmar af det katolska presterskapet. Tack vare den nye lordlöjtnantens liberala tänkesätt ha nu de skrankor, som så länge förhindrat allt utbyte af höflighetsbetygelser mellan Irlands hof och majoritetens af det irländska folkets presterskap, slutligen blifvit undanröjda. Korrespondenten till Times tillägger, att det vänskapliga förhållande, som uppstått mellan Irlands vice konung och den katolska kyrkans högre presterskap, icke ensamt stöder sig på höflighetens lagar, utan äfven på den fasta grundvalen af politisk sympati. Den namnkunniga korporationen Fishmongers gaf den 11 dennes i sitt ståtliga palats vid London-Bridge en bankett för de nya ministrarne. Det är första gången etter sitt tillträde till regeringen som drottningens nya rådgifvare varit samlade på en icke officiel sammankomst. De skålar, som vid festens slut föreslogos, gåfvo flera medlemmar af kabinettet anledning att hålla mer eller mindre politiska tal. Gladstone yttrade, att det värf, som: åligger det kabinett, hvilket drottningen: uppdragit åt honom att bilda, är mycket svårt, men försäkrade, att landet kan vara öfvertygadt om, att detta kabinett icke skall försumma sin pligt och att det skall arbeta på sin sändnings seger utan tvekan och med all den ifver och kraft, som i dess förmåga står. -— Besvarande en skål för underhuset, uttalade finansministern... Lowe sin förhoppning, att parlamentet skulle skänka honom sitt kraftiga bistånd till att göra inskränkningar i landets utgifter och att förhindra, att dessa icke ökades, — Bright tog. till ordet efter, skålen för ordföranden för board of trade. Den berömde talaren yttrade, att han så kort tid varit medlem af styrelsen, att han ännu icke var van attl tala såsom minister. Han visste icke, af hvad skäl man hade anförtrott honom ledningen af -handelsdepartementet;: ty hans fa-i milj skulle, om så behöfdes, kunna intyga, att han nästan alltid har försummat sina handelsintressen för att egna sig åt de offentliga angelägenheterna; han tillade, att det för öfrigt var allmänt kändt, att man mycket väl kunde vara president för handelsdepartementet och ändock veta mindre i detta ämne än hvilken annan medlem af underhuset som helst. Han hade, sade han, i flera år bevittnat en beklaglig slösaktighet med de allmänna penningemedlen på en tid, då staten ännu årligen uppbär 20;000,000 f på de oundgängligaste förnödenhetsartiklarne, och han har ålagt sig att begagna alla tillfällen att draga sina kolleger in för den allmänna meningens domstolsskrank i fråga om besparingar och skattenedsättning; detta skall bli hans roll i kabinettet, ty chefen för det departement, han leder, har ingen annan makt än att gifva råd. NORD-TYSKLAND. Förhandlingen om lagförslaget angående konfiskation af exkonungens af Hannover och exkurfurstens af Hessen förmögenhet fortsattes den 15 dennes i preussiska herrehuset. Diskussionen var denna gång ej så långvarig, men lika häftig som under de bekanta sammanträdena den 29 och 30 Januari. De flesta hbannoveranska medlevimarne talade och röstade emot lagförslaget, -deribland äfven grefve Minster, hvilken annars visat sig såsom en varm anhängare af Bismarcks politik. Förre finansministern grefve Lippe väckte det förslag, att man faktiskt skulle innehålla inkomsterna af de depossederade furstarnes förmögenhet, men att deremot herrehuset skulle neka sitt samtycke till den föreslagna lagen.: Grefve Bismarck yttrade vid debattens början, att preussiska regeringen hvarken tänkte på att träda ågnaternasrättigheter för nära eller ville konfiskera de depossederades förmögenhet såsom preussisk statsegendom. Det föreslagna beslagläggandet hade blott till afsigt att beröfva de nuvarande besittarne, exkonung Georg och exkurfursten af Fessen, deras dispositionsrätt öfver de inom preussiska området belägna egendomarne. Denna Bismarcks argumentation understöddes af grefve Below, som yttrade, att man icke borde betrakta saken från privaträttslig, utan uteslutande från politisk synpunkt. Det var Statens välfärd, som gjorde dessa tvångsåtgärder mot exkonung Georg till en pligt för regeringen. Han (Below) kunde icke dela de talares asigt, som sökt fråmställa den hannoveranska legionens bildande och vidmakthållande i Frankrike såsom en likgiltig sak. Tvärtom kunde dylika agitationer blifva mycket farliga. Då Napoleon den: store vände tillbaka från Elba, hade han ej så många soldater som exkonungen af Hannover nu har, och likväl lyckades det honom att framkalla ett stort krig. Den ofvannämnda grefve Minster (f. d. landtdagsmarskalk i Hannover och en at de första, som 1866 öfvergick till preussiska sidan), sade att hans förre suverän, konung Georg, fallit i händerna på rådgifvare, som drefvo honom till förkastliga och landstörrädiska agitationer, men han (Mänster) kunde dock ej billiga det sätt, hvarpå Prenssen ginge till väga, då det vore fråga om exkonungens egendom. Konfiskationen af konung Georgs förmögenhet var af den art, att om den i krigstid företagits af en kommenderande general, kunde saken förlåtas, men icke så nu, då beslutet derom skulle undertecknas af en justitieminister. Grefve Bismarck höll nu ett längre tal, hvari han sökte visa, att exkonungen af Hannover i det fall, som nu vore i fråga, på intet sätt kunde betraktas såsom privatman, samt framställde de politiska motiver, han ansåg preussiska regeringen ha att företaga konfiskationen. Detta tal mottogs med stort bifall af en del af husets ledamöter. Ordet gafs nu åt grefve Seufft-Pilsach (en af Kreuz-Zeitung-partiets äldsta koryfcer), hvilken förklarade, att han betraktade saken från en gammal krigsmans ståndpunkt. Det var otvitvelaktigt, att exkonung Georg, ifall han ginge förnuftigt tillväga, snart kunde vid sin legion hafva utbildat 2 a 3000 underofficerare, och att han med stor lätthet under loppet af få veckor kunde hafva en stridsduglig här på benen. Konuns Georgs understödde dessutom med ——— OM ov mm oh 0 KINA 0 me ke pr in 0 Pt NR MM 9 et OD pr BK O ja VV vm BAR PLA AA del