Aftonbladet – 18 februari 1869, sida 3

UTRIKES. FRANERIKE. De officiösa franska tidningarneyttra sig skarpt mot en nyligen i Belgien antagen lag, enligt hvilken ingen belgisk jernbana får afstås utan regeringens samtycke. De franska tidningarne ogilla isynnerhet,att ministeren har äberopat strategiska skäl. Den ifrågavarande lagen, hvilken äfven har gjort ett dåligt intryck i Belgien och ingriper störande i många intressen — försäkra de — är en produkt af den för Belgien förderfliga politik, som konungen i missförstådt dynastiskt ihtresse följer i afseende på Frankrike. Lagen är allmän, men den föranleddes deraf, att det luxemburgska jernvägsbolaget ville afstå en betydligare sträcka, som det eger i Belgien, åt det franska östra banbolaget, och den är således ett nytt bevis på, att de ledande männen i Belgien med sjuklig småsinthet gripa hvarje tillfälle att ådagalägga sitt missnöje mot Frankrike, Franska regeringen har låtit den 4 Febr. förflyta utan att uppsäga handelsfördraget med England, mot hvilket protektionisterna a den senare tiden anställt en verklig stormlöpning. Sålunda fortfar fördraget att ega gällande kraft till den 4 Febr. 1871. Oroligheterna i Algerien anses nu vara slut. Af de försigtigt redigerade utdrag ur privata bref, som Journal des Debats meddelar, finner man, att de franska garnisonerna voro så föga vaksamma och förberedda, att den är. 1864 till Marocko utvandrade stammen Uled-Sidi-Scheik kunde från oasen Figig jaga en hop kavalleri tillbaka in i Algerien, samt obemärkt rycka fram till Dschebel Amur, så att ett ljus först gick upp för den franska befälhafvaren, då han erfor, att telegraflinierna blitvit -afskurna, och såg de flyende i oordning ankomma till Tiaret. Dschebel Amurs rörliga befolkningar flydde in på Uled-Nails område, under det att bybefolkningarne efter ett låtsadt motstånd underkastade sig. Segrarne tågade vidare mot öster till AinzMacihi, som öppnade portarne för dem; den sluge Marabut Todschini till: kännagaf blott för befälhafvaren i Laghuat, att han gaf vika för öfvermakten, men fortfor att vara fransmännens vän. Öfverste Sonis ryckte nu med en liten skara emot segrarne, hvilka begingo den dårskapen att genast anfalla. Chassepot-gevären verkade på ett sätt, hvarom araberna icke tycktes ha haft någon aning, ehuru fransmännen voro föga säkra på sin sak, emedan trupperna i början hade fått dåliga chassepot-gevär från fabrikerna i Brescia. Dessa utbyttes sedermera mot goda sådana gevär, men trupperna hade ändock ingen tillförsigt. Detta har nu blifvit annorlunda. När besättningarne i provinsen Oron ändtligen började sina kombi