Aftonbladet – 16 februari 1869, sida 3

vid senaste naturforskaremöte i Kristianis och vid ett af Sv..Läkaresällskapets senaste sammanträden. Den nya metoden har blif. vit särdeles mycket uppmärksammad från de praktiserande läkarnes sida. Den form, prof. A. föreslår att gifva läkemedlen i, är den af tunna limblad eller tunnc rutor af gelatin, hvardera af noga bestämd styrke med afseende på läkemedlets kalt. . Gelatinorna beredas i allmänhet så att er ringa mängd lim löses i varmt vatten och sedan tillsättes läkemedlet, eller ock löses limmet i en infusion eller en dekokt af läke: medlet. Lösningen uthälles derefter på er plan yta, får stelna, torka och delas i ett visst antal likstora och liktjocka smårutor, som sålunda innehålla, hvarderå, samma myckenhet af det tillsatta medikamentet. Förminskandet af gelatinens sprödhet tillsättes litet glycerin. De för läkaren, som har att vårda sjuka landet eller till sjös gående fartyg eller i rig, varande många obehag och besvärligheter, hvilka äro förenade med att medföra, tillreda och fördela läkemedel, äro liksom bortblåsta genom bruket af dessa medikaments-gelatinor. I en vanlig bok kan man nemligen mellan bladen inlägga ett stort antal gelatinor af de verksammaste och ofta genast behöfliga läkemedlen; och en sådan bok ersätter sålunda till en god del ettreseeller fältapotek eamt gör de ej sällan vid framkomsten sönderslagna burkarne och flaskorna öfverflödiga. Någon tillredning af medikamenter är här för öfrigt ej behöflig. Läkemedlet är här alltid tillreds i en för intagning lämplig form; en från den stora medikamentslameilen afklippt bit af bestämd storlek hopvikes och nedsväljes med litet vatten. Så enkel är hela proceduren. Är medikamentet illasmakande, så döljer limmet smaken något, då nedsväljandet sker hastigt — en omständighet, som kan vara af vigt vid barnpraktik. Icke mindre vigtigt är att, enligt prof. A:s förmenande, ett läkemedels styrka bättre bibehålles under form at en gelatina än under någon annan form. Är gelatinet väl torrt, så hvila nemligen de kemiska krafterna, ingen förändring, sönderdelning eller förruttnelse eger under vanligt förhållande rum förr än vatten tillkommer. Nämnda fördelar för läkaren komma naturligtvis också de sjuka till godo, hvilka för öfrigt slippa att länge vänta på de icke sällan m rg efterlängtade läkemedlen, de der väl också, helst med landsbygdens i allmänhet långa afstånd till apoteket, någon gång kunna komma för sent. För den på landet boende allmänheten, som ofta är tvungen att med opålitliga budskickningar från det ofta miltals afiägsna apoteket hemta föreskrifna läkemedel på flaskor och buteljer, dem ovarsamheten kan skada eller vinterkylan frysa sönder, eller der sommarvärmen kar under den långa vägen förstöra medikamentet, bör det vara kärkommet, om läkemedlen kunna erhållas i ett bref och till och med posten. Till förenämnda fördelar kommer ytterligare att bruket af dessa medikamentösa gelatinor är ett af de billigaste användningssätt för läkemedlen — en omständighet, som för fattigvården, militärsjukvården, sjukhusen 0. s. v. är att taga i betraktande. För sjukhusen isynnerhet, der läkemedel, som för en patient äro ordinerade, men af en eller annan orsak upphöras med, eljest bortkastas, men nu, i form af gelatina, kunna förvaras. Icke för thy Skall, enligt prof. A:s förmenande, bruket af dessa gelatinor medföra ekonomisk vinst för apotekaren, för såvidt att varor och arbete blifva väl betaltan. Hvarförutan, på vissa apotek, personalen kan minskas, enär beredningar af emulsionery infusioner, dekokter, piller, mixturer, blandningar af pulver samt deras afvägningar och inläggningar i ett stort antal småpulver m.m. betydligen inskränkas och apoteksgöromålen sålunda jemnare fördelas. Till stor del skulle den eljest brådaste tiden nu kunna upptagas af gelatinans sönderklippning i ett visst antal rutor och inläggning i papper, som förses med behörig signatur. Dubbla budskickningar till apoteket för att beställa och sedan afhemta det beställda och kanske dessutom temligen lång väntan på det å apoteket ej medhunna komma till en god del att apphöra. Då sålunda fördelarne af den nya formen tyckas finnas på alla sidor, önska vi framvång åt det nya förslaget, äfven om detta icke skulle hålla allt hvad det lofvar. Vid de läkemedel, som användas i större mängd, såsom magnesia, salmiak 0.s. v., kan naturigtvis gelatinan icke vara användbar. Äfven torde, till förekommande af gelatinornas förvexling, dessa, som för många läkemedel hafva ett liknande utseende, böra vara stämplade med det verksamma medikamentets namn eller tecken. KRA