Aftonbladet – 16 februari 1869, sida 2

sina väldiga steg ned utför Burg-berget och försvann. Tio minuter derefter kom en liten flicka helt brådskande upp med en skål mjölk, ett bröd och ett stycke helgdagsstek, spejande omkring öfverallt och kom slutligen helt skyggt och utan att säga ett ord och nedsatte framför mig min välkomna förfriskning. Jag kunde endast med möda få veta af barnet, att min sällsamme följeslagare hade beställt allt detta åt mig; men som han hade åtskilligt att uträtta i vingårdarne, hade han icke haft tid att komma tillbaka upp. Derefter skyndade den lilla flickan åter ned och och lät mig äta deruppe i den herrliga ensamheten. Aldrig har jag f rtärt ett präktigare mål; jag riktigt blygdes öfver att jag hade ätit upp alltsammans och endast hade de tomma kärlen att åter bära ned till de goda menniskorna. Det kostade mig någon möda att påtvinga dem penningar, som bonden hade förbjudit dem att taga emot. På hemvägen såg jag mig lörgäfves om efter honom. Jag känner icke ens bans namn: Är icke detta ett fullständigt äfventyr? Och måste jag icke stryka ett! rödt streck för denna dag? ; (Forts. följer.)