Aftonbladet – 13 februari 1869, sida 2

STOCEHOLM den 13 Febr. Kamrärne sammanträdde i dag först kl. 1 på middagen, hufvudsakligen för att bordRen andra gånger ett antal i förra plenum inkomna betänkanden. Första kammaren biföll dock ntan förnyad bordläggning statsutskottets tillstyrkande af K. M:ts proposition om undsättning åt de nödlidande i Småland. I andra kammaren förekom vid remissen af hr Hedlunds motion om ändringar i tryckfrihetslagen en stunds ötverläggning. Den öppnades af hr A. W. Nilsson, som fann åtskilligt i förslaget önskvärdt, men dock icke ville köpa dessa förbättringar med sådana inskränkningar i tryckfriheten, som skulle blifva en följd af åtskilliga föreslagna bestämmelser, t. ex. de i 8 och 9 . Hr Ola Jönsson i Kungshult afstyrkte äfven lifligt förslaget, sökande visa, att bestämmelsen, att boktryckaren skulle göras ansvarig för tidningars innehåll, innefattade en bestämd inskränkning i tryckfriheten. Förslaget var, enligt denne talares omdöme, välment men opraktskt. Hr Ridderstad var deremot i allmänhet belåten med förslaget, mot hvilket han dock framställde åtskilliga detaljanmärkningar. Hr Hierta förklarade äfven. sig anse förslaget i många och de flesta delar innefatta en förbättring, men gjorde dock ganska allvarsamma anmärkningar mot särskilda delar af detsamma. Då enligt hr Hiertas åsigt anloppen mot tryckfrihetsförordningen för närvarande hufvudsakligen hade sin grund i det för rättskänslan upprörande deri att en oskyldig får bära ansvaret för en annans brott, så ansäg han saken lättast hjelpt dermed att man ur tryckfrihetsförerdningen uteslöte 4 mom.i 1 S,som handlar om ansvarige utgifvare, och läte för periodiska skrifter gälla samma författareansvar, som för andra skrifter. Det var emellertid icke svårt för hr Hedlund, då han fick ordet för att försvara och motivera sin motion, att visa, det hr Hiertas förslag mötte nästan oöfvervinneliga praktiska svårigheter och mycket lätt skulle återföra ansvaringssystemet i annan form. Då motionären deremot skulle försvara sitt förslag om boktryckarens med-ansvarighet och derföre redogjorde för huru han tänkt sig detta praktiskt utfördt, så blef resultatet, efter vår uppfattning, ett ådagaläggande deraf, att förslaget i denna del är detsamma som införandet af kautionssystemet på en omväg. För öfrigt framgick af hr Hedlunds yttrande, att han med sitt förslag hufvudsakligen afsåg, att få dem, som önska lagförändringar för att få bort ansvariogssystemet, att för ernåendet af detta ändamål samtycka till koncessioner i afseende på böter och straffbestämmelser. Hr Jöns Pährson inlade några varningsord mot äfventyret att rycka upp hvetet med ogräset. Hau hade det förtroende till det fria ordet, att missbruken deraf korrigerade sig sjelfva. För öfrigt erinrade han att lagen, sådan den nu vore, ingalunda visat sig vaomäktig. Skulle tal. låta menskliga känslor råda, så borde ingen vara så afvog mot tryckfriheten som han, hvilken blifvit under sin första riksdagsperiod så hånad at pressen; men han betraktade dock tryckfriheten såsom svenska folkets dyrbaraste klenod, den man icke borde med ovårdsamma händer vidröra. — Hr Otterström fann slutligen en fläck i förslaget, nemligen att det ville borttaga ansvaret för hädelse mot Gud Motionen remitterades naturligtvis till konstitutionsutskottet. Så skedde äfven med hi Uhrs motion om utsträckning af valrätten til andra kammaren, rörande hvilken motior lingen öfverläggning uppstod. Ett par under riksdagsafdelningen omför I mälda kongl. propositioner aflemnades unde: I dagens plenum till kamrarne. Tar SU SKER CK MRAG 0 KS SME PS EUIIE SIRe oa VARE NE SIS RES