Aftonbladet – 13 februari 1869, sida 2

OBOTLIG-) NOVELL AF Paul Heyså. Öfversättning från tyskan af C. J. Backman. Att de icke bättre hjelpte min kropp, då -jag åter krälade mg upp för den trånga branta trappan, var visserligen illa; men så hade jag icke heller något att söka dernere. Hvarje blick ut genom mitt fönster är redan som en utflykt i paradiset. Mitt värdfolk är mycket fattigt; mannen arbetar långt in på natten, hustrun har fullt upp att göra med de många barnen, och inne i buset ser allt dystert och otrefligt ut. Då jag först, i sällskap med hotellets uppassare, som visade mig vägen till denna bostad — sannolikt emedan han af min enkla drägt drog slutsatser rörande min kassa — gick igenom de långa mörka korridorerna och dystra gårdarne och klättrade uppför den rankiga trappan, öfver förstugorna, der gamla spinnrockshjul, bitar af sängar, gamla kärl och högar af mais lågo kastade om hvarandra och spindlarne i åratal ostördt väfde sina täta väfvar, hopsnördes mitt bröst och hijertat klappade så häftigt, att jag n åste stanna på hvarje trappsteg. Men första blicken i mitt låga rum och ut genom fönstret försonade mig hastigt med den taaken, att detta skulle bli min sista boning på jorden. Den gammalmodiga skrif-sekretären med messingshandtagen ser helt och hållet ut som om han varit en tvillingbror med den som stodi min älskade mors rum, och län3 Se A Bi nr öö