Aftonbladet – 11 februari 1869, sida 3

g 4. Det vare en och hvar tillåtet, at i allmänt tryck utgifva alla såväl rättegångar som andra allmänna ärenden rörande handlingar, af hvad namn och beskaffenhet de vara må, och böra till den ändan alla sådana handlingar, vid domstolar och andra offentliga verk och embeten, genast och utan tidsutdrägt emot lösen utlemnas åt hvem det äskar, antingen han har i saken del eller ej, vid ansvar såsom för tjensteförsummelse. Härifrån undantagas: Protokoller, hållna hos konungen i ministeriella och kommandomål, statsrådets protokoll, äfvensom sådana riksdagsförhandlingar, hvilka riksdagen beslutit hemlighålla. Enskilda bret. få ej, utan brefskrifvarens tillåtelse, utgifvas af trycket under brefskrifvarens lifstid. ; Brott häremot straffas enligt strafHagen. Då i ett rättegångsmål, innan dom fallit, handlingar blifvit af trycket utgifna, åligger det den som det gjort, att äfven utgifva vederpartens förklaringar jemte nödiga bilagor, på det allt hvad-som hörer till en fullständig upplysning om saken må komma till allmänhetens kunskap, allt inom den tid och med det ansvar för uraktlåtenhet, som i strafflagen stadgas. Anm. Den vidlyftiga 2 i nuvarande tryckfrihetslag bör kunna betydligt förkortas, derigenom att åtskilliga deri förekommande detaljer hänföras till allmän lag. 5. Såsom kränkningar af eller brott mot tryckfriheten anses: a) Hateller hånfulla anfall mot religionsbekännelser, som i landet finnas, och deras utöfning; b) Osedliga framställningar; c) Smädligt tal mot landets konung eller medlemmar af kungahuset; d) Uppmaningar till brott mot landets statsförfattning eller våldförande af dess lagar; e) Förgripligt tal mot främmande makter, deras regeringar och representanter, hvilket kan leda till osämja med stater, till hvilka landet står i fredligt förhållande; f) Angripelser mot person, hvilka å ära gå eller skadå dess borgerliga nanin och rykte; g) Tögnaktiga och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande och förledande. Brotten straffas efter allmän lag. g 6. Hvad i föregående blifvit stadgadt om framställningar i ord gäller ock om framställningar i bilder, som i tryck utgifvas. Anm. Häri ingå alla stadganden i tryckfrihetsförordningens 3. Straffen, hvarom nya föreskrifter höra i den allmänna lagen införas, böra bestå helt och hållet i böter, hvilka, beträffande periodisk skrift, torde böra bestämmas i multipla af skriftens årgångspris. Något skydd för Gud mot lasteligt tal, eller så kallad hädelse, lärer ej behöfvas. Förnekelse af Gud eller -ett lif efter detta eller af den så kallade rena evangeliska läran tillhör den fria forskningens oförkränkbara område. Deremot är predikandet af hat eller hån mot andras religiösa uppfattning ett våldförande af deras frihet, som lätteligen föder förföljelser och fanatism, Riksdagseller embetsmän måste för sina handlingar vara föremål för offentlig granskning och således äfven klander, hvadan de icke böra åtnjuta något särskilt skydd af lagen mot anmärkningar: rörande deras värfs utförande. Angripas de å beder och ära åtnjuta de deremot samma skydd som alla andra medborgare. Någon bestämmelse rörande kungörande i tryck af underhandlingar med främmande makter m. m. ker icke erfordrdras utöfver hvad förut är stadadt. : 7. Oriktig uppgift eller obefogadt omdöme, som förekommit i peribdisk skrift, må icke anses såsom lögn eller smädelse, då de blifvit i skriftens följande nummer eller strax efter det rättelse blifvit äskad: beriktigade och återtagne, öppet och ärligt, samt under enahanda yttre omständigheter, hvarunder den första uppgiften meddelats. Upprepande af fälska uppgifter eller af obefogade omdömen öke ansvaret, likasom ock vägran att införa äskad rättelse. Anm. Det måste alltid vara svårt, ofta omöjigt att afgöra om en oriktig uppgift berott på ett misstag eller är af lögnaktig natur. . En ärlig rättelse, när upplysning om oriktigheten vunnits, iterför felsteget till den lindrigare kategorien, hvaremot vägran att gifva en sådan upprättelse, Me det begångna felet karakteren af uppsåtighet. agen bör skilja emellan dessa båda kategorier. g 8 Straffet för brott mot tryckfriheten drabbe gerningsmannen, efter bevisning. Gerningsmannen äri allmänhet författaren; hvad periodisk skrift angår, redaktören eller utgifvaren, Har gernirgsmannen blifvit falskeligen upppifven, så att han ej kunnat till saken rälJas, vare det boktryckeri, hvarifrån den brottsliga skriften utgått, ansvarigt för böterna. Förmår gerningsmånnen ej gälda böterna, drabbe hälften af deras belopp boktryckeriet. 9. Utgifvare eller redaktör af periodisk skrift, som kan styrka att han varit om brottslig framställning okunnig, ege rätt att skydda sig sjelf mot ansvar, genom: att i bevis leda författaren, hvilken straffet i thy fall drabbe. Gitter han ej ästadkomma sådan bevisning, stånde sjelt ansvaret. 10. Brott mot tryckfriheten ätalas inför den stads domstol, hvarunder boktryckeriet lyder, hvarest målet bör med största möjliga skyndsamhet ransakas och utföras. 11; För tryckfrihetsbrotts afdömande väljas inom hvarje stad. jurymän, från 25 till 100, å hvarje ort. -Jurymännen utses för 3:ne år, efter samma grunder som val af riksdagsmän till andra kammaren. v 12. Af stadens jurymän utlottas för hvarje tryckfrihetsmål nio, hvilka, efter atlagd ed och efter tagen kännedom om handlingarne i målet, böra, inom lyckta dörrar och innan de åtskiljas, hafva besvarat frågorna: nis sköna toner, för dem med eder till LonFP PENSENEET Ser RBP SR UPS TEE SEE FET LINS bo ERE JA SSG