Aftonbladet – 9 februari 1869, sida 2

hade högsta graden af spleen hade placerat sig för-ut, under det att deras fruar läste Child Harold och somnade in emellan hvarje Vers. Den snabba Pharomond klöf som vanligt Medelhafvets blå bölja vid sidan af detta sköna och leende Italien, med denna last af mer och mindre utledsna menniskor af båda könen, som komma från England för att med full börs köpa sig en liten gnista glädje och förströelse. Shoffield satt på däck, täljande på en träbit med sin knif, under det att några sysslolösa personer samlat sig omkring honom för att åskåda arbetet. Natten öfverraskade de allting annat än muntra passagerarne och småningom blef däcket öfvergifvet och hvar och en pedsteg i salongen; snart voro de ljupt insomnade, men vid att höra dem sofva skulle man vara färdig tro dem vara vakna och sköta konversationen. Shoffield vaknade vid daggryningen af ett förfärligt gurglande, utfördt af mer än 40 ngelsmän. Han hade fått plats med dem i len stora salongen; alla hade öppnat sina nattsäckar och börjat sin toilett. Ehuru båen krängde skarpt, började hvar och en vaka sig i all sköns lugn framför de dingande speglarne, som återgaf ej stort mer än jelfva hakan. Två timmar blefvo sålunda invända, två andra att göra rena de respektive stora naglarne, hvarpå de uppstego på däck, helsande fruntimren endast med jgonen. Under allt detta hade Shoffield till sin stora förtvifian kommit underfund med tt nästan alla passagerarne voro hans landsnän. Sedan han klädt sig och uppkommit vå, däck vände han sig med sorgsen min till n uppassare, som kan hörde tala engelska ned maskinisten, och begärde ett glas maleira. Gargcongen återkom genast med vin