Aftonbladet – 8 februari 1869, sida 3

RIRESDAGEN Diskussionen sistlidne lördag om en brudgåfva till prinsessan Lovisa. Ordet begärdes och erhölls först af hr Ola Bosson Olsson. Under det hela svenska folket befinner sig i bekymmersamma ekonomiska omständigheter, ja, då hungersnöd till och med herrskar i vissa delar af landet, hade man icke väntat, att ett anslag, sådant som det förevarande, skulle bli begärdt. Hvarje familjefader tillhör det väl att sjelf gifva sin dotter brudgåfva, när hon skall träda i äktenskap, och under nuvarande förhållanden synes det, som om H. M:t konungen bort göra detsamma, så mycket mer som han har i inkomster af staten nära en och en half million. Af en så stor summa kunde väl en besparing, motsvarande den begärda brudgåfvan, ha blifvit gjord. Af dessa skäl ämnade tal. rösta för afslag å statsutskottets utlåtande. Hr Hörnfeldt, som hörde till utskottets ledamöter, hade icke mot dess beslut reserverat sig, men då talaren nu ämnade yttra sig deremot, ville han angifva skälet till ett så eget förhållande. Han hade tänkt reservera sig och i detta afseende infunnit sig i dess lokal 4 timmar efter utskottets sammanträde, men då icke träffat någon af dess tjenstemän derstädes. Han tänkte sig då att följande dagen inlemna sin reservation och kunde icke föreställa sig, att icke de vanliga 24 timmarne för regervationens inlemnande skulle vara tillräckliga. Emellertid befanns det redan vara för sent och Feer blef icke bifogad utskottets utlåtande. Hvad beträffade sjelfva saken, så medgaf tal. att det vid tanken hh de stora handlingar, som utgått från tronen, kändes smärtsamt att nödgas motsätta sig. det begärda anslaget; men om å andra sidan toges i betraktade dels den betryckta