Aftonbladet – 8 februari 1869, sida 2

— Viderleken. Varberg den 6 Februari Välerleken fortfar att vara blid, mera vårän vinterlik: ingen snö; ingen köld. Termometern står mestadels och har mestadels stått öfver fryspunkjen allt sedan nyår. På landet beta fårhjordarne fortfarande ute på marken, och fattigmans ko får likaledes söka sin föda på hagmarkerna. Lärkan har flera gånger hörts slå sin drill, fröjdandesi; en så tidig vår: måtte ej vintren komma ed ra hennes fröjd om intet! I de fattiges kojor ha ännu inga isblommor å de spräckta fönsterrutorna hindrat utsigten; och om än magen månsen dag varit tom, arbetet varit knappt, har likväl kölden ej stelnat lemmarne. Vi kunna således med skäl säga att 1869: års vinter är en fattigmans-vinter. Köping den 5 Febr. — Våderleken, hvilken under den förflutna delen af vintern varit ovanligt blid, visade sig under de första dagarne af denna vecka ännu blidare. Ett ganska ymnigt regn föll, som tillfogade isarne å Mälaren och öfriga större sjöar en svår knäck. Ehuru den rådande väderleken för mången och helst för städernas fattisare befolkning, som lider af brist på bränsle, kan anses gynnsam, kan den naturligtvis icke betraktas såsom fördelaktig för den jordbrukande befolkningen, hvilken hindras i utförandet af månsa nödvändiga körslor och hvars tillfällen till under vintern vanliga förtjensteräro inskränkta. Uti bergslagsorterna har slädföret hittills varitdet bästa man kunnat önska sig, men genom det sista regnet torde det väl äfven der uppe vara så med taget, att den nödvändiga jernoch malmforslingen på läddon är betydligt försvårad. Westervik den 6 Febr.: En särdeles märklig vinter har den närvarande hittills varit. Med undantag af några kalla nätter har en blid, stundom vårlik väderlek de senare veckorna varit rådande; ja, marken har grönskat upp och ängsblommor af flera slag ha plockats. Något sö föll natten till gårdagen, men har åter gått bort, Väderleksspåmän vill också veta att någon synnerligen svår köld icke heller härefter på detta vintertalet är att förvänta. ; Marstrand den 3 Februari: Väderleken har återigen öfvergått till en fullkomlig vår; solen blänker klar och dess strålar drifver de rika vesetationen å våra öar att visa sin gröna vårskrud nom kort. Kaprifoliumsrankan har redan slagit stora blad och pensåen samt tusenskönan ståi full blomma, hvadan en tidig vår torde vara att emotse. Genom den milda och behagliga vinter som år egt rum, har mångas bekymmer för lifsuppehället till kreaturen blifvit lättadt, och detta för-. hållande torde ha gifvit en icke obetydlig ersättning för den missväxt, som landtbrukaren under senaste året fick vidkännas. RA