Aftonbladet – 6 februari 1869, sida 3

j rätt uppfattas utan i sammanhang med deö Irigas. Detta förhållande kräfver af en lärobok -Sverges historia äfven en kortfattad framställnin af Norges och Danmarks öden. Denna bör s , meddelas, att, hvad som står i närmaste samma hang med Sverges historia deri inflätas och de: I med sammanarbetas till ett helt, men det öfrig framställes i kort sammandrag vid slutet af hvarj I period. Det hela bör inledas med några drag u Iden nordiska fornkunskapen och den nordisk mytologien såsom en gemensam utgångspunkt.Komiterade kunna ej underlåta att påpeka vig ten deraf, att de historiska läroböcker, som iskc lorna användas, äro svenska originalarbeten. Fö svenska historien kan näppeligen annat komma fråga, men hvad deremot allmänna historien be träffar. bar man hos oss tyvärr allt för mycke sökt fylla behofvet genom öfversättningar från ut ländska, mest tyska original. Olägenheterna hära ligga i öppen dag. Dessa läroböcker bära allti pregel af den främmande nationalitet, stundom ä ven af det främmande religionssamfund, som för fattaren tillhör, i det de dels behandla vissa län der med ailt för stor utförlighet i jemförelse me andra för oss vigtigare, dels betrakta händelsern; ur en annan synpunkt, än den för oss naturliga dels ändtligen egna ringa uppmärksamhet åt vår eget lands deltagande i det allmänna europeisks statslifvet. Dessa olägenheter blifva sällan genon bearbetning afhulpna. Med nöje finna vi, att komiterade, vid ta om historiens hjelpvetenskaper, betona vigter af etnografien, isynuerhet inom gamla och medeltidshistorien, äfvensom för uppfattningen af nyaste tidens tilldragelser: läraren böl derför städse egna tillbörlig uppmärksamhet åt folkens härkomst och beståndsdelar, deras språk och lynnen, deras nationella likheter och olikheter, i hvilka förhållanden man finner förklaringsgrunden till många historiska företeelser, som eljest synas tillfälliga eller svårbegripliga. DLikaledes anmärkes, hurusom statistiska uppgifter få allt större betydelse för den historiska undervisningen, ju mer denna närmar sig nutiden. Komiterade antaga till och med, att grunddragen af fäderneslandets statskunskap kunde meddelas realliniens lärjungar i samband med den tredje historiska kursen; — hvilken, om än försigtiga, hyllning åt ett lika riktigt som vigtigt yrkande vi anse förtjent af ett heders-omnämnande. En väl behöflig erinran ha komiterade uttryckt i de orden, att den del af historien, som grundar sig på tradition och saga, får ej uteslutas, men hvad som är saga, bör ej framställas annorlunda än som sagan. Det är långt ifrån vår afsigt att här inlåta på alla de sidor af frågan, som komiterade i sitt sakrika utlåtande berört. Annu böra vi dock nämna, att komiterade på det bestämdaste uttala sig för undervisningens fördelning i kurser, lämpade efter skolans olika skeden och lärjungarnes häremot svarande olika utvecklingsgrader. Den första eller förberedande kursen måste inskränkas till fäderneslandets historia, men denna bör der genomgås i sin helhet från äldsta till närvarande tid. Den andra kursen, börjande samtidigt med latinstudiet, omfattar en fylligare kurs såväl i allmänna historien intill franska revolutionen, som i fäderneslandets intill Gustaf III:s död. Tredje kursen skulle dels utgöra en efter lärjungens högre mognad lämpad sammanfattning af det, som inhemtats genom de två föregående kurserna, dels en slutkurs, som med den nyaste tidens histöria afslutar hela skolundervisningen,. Tillläggom, att komiterade meddela goda anvisningar i afseende på det behandiingssätt, som bäst lämpar sig för de särskilda kurBerna. Om några få anmärkningar vid förre dejen af komiterades förtjenstfulla arbete, eller deras utlåtande om principerna för läroböcker i historia och geografi, tillåtas oss, så ville vi först, med anledning af den nyss omalade kursfördelningen, påpeka, att vi ej i itlåtandet funnit avgifvet, ej heller eljest känna något skäl för den anordningen, att len andra kursen skall stanna vid slutet af örre seklet, åtminstone ej något skäl af såan vigt att det uppväger behofvet af ju lere, dess bättre, punkter i undervisningsserien, der lärjungen kan lemna elementaräroverket med en, låt vara kortfattad, men lock hel och afslutad öfversigt af de vigtisaste läroämnena. Vi kunna ej annat än vå det högsta loforda, att komiterade tänkt ig den första, endast fäderneslandet omattande, och till de lägsta klasserna — före olans delning i latinoch reallinie — inränkta kursen böra inbegripa hela vår hi toria från äldsta till närvarande tid. Vore j månne samma förfarande lämpligt för den undra kursen, åtminstone i allmänna histoiev, hvilkens afdelning efter 1789 eljest blir ör den lärjunge alldeles främmande, som ej ;enomgår skolans högsta afdelningar? Inom äderneslandets historia har han redan i förta kursen fått någon kännedom om nyaste idens epokgörande tilldragelser och stora ersonligheter samt de för dessa hufvudnomenters sammanbindning till ett helt oumärligaste data och fakta, och kunde sålunda ill tredje kursen den utförligare framställingen häraf utan svårare olägenhet uppkjutas; men icke så hvad allmänna histoien angår. Komiterade betrakta, som redan är sagdt, iderneslandets historia såsom den historika undervisningens medelpunkt, kring hvilen ordna sig den allmänna historiens särkilda delar, i den mån de varit af betyelse för mensklighetens och särskildt fädereslandets utveckling. Härvid — heter det idare — kommer naturligtvis i första rumet den klassiska forntidens och de ny-euroeiska kulturfolkens historia i fråga. I det ela ha vi ingenting att invända mot denna estämmelse, men en temligen omfattande, m än visserligen ej med komiterades på ngt när jemförlig, bekantskap med de hioriska läroböckerna vill göra oss klart, att nu ett par påminnelser från komiterades da här skulle varit på sin plats. Den ena, st de Förenta Staternas historia bör få ett um, lika betydande som något af de nywopeiska kulturfolkens.. Den andra, att orientaliska fornfolkens historia bör —Jt . kort och så blott inledningsvis det förrigt må ske — mera än hittills framstäls såsom kulturskildring, sålunda mycket minee, än vanligt är, bestå i anförandet af ukna namn och mer än ovissa årtal. Huvida slotligen ej, inom tredje kursen, en FA fö PA cket kort öfverblick af de andra verldsa aAa ar