Aftonbladet – 5 februari 1869, sida 2

NEED ROR RN öde. Hans flykt eller återresa från Rota, oaktadt han uppgitvit denna stad som målet för sin färd; hans ifver att följande dag i San Lucas uppsnappa underrättelser om mordet, och isynnerhet hans frågor buruvida den sårade ännu var vid lif; en viss tvekan och någon gång tvetalan i de uppgifter han motvilligt meddelade; all: detta talade alltför mycket emot honom och brottet var så uppNS att han enstämmigt blef dömd till döden. Estevan hörde sin dom med lugn. I sjelfva verket bör också döden synas mindre förfärlig då den framstår som en uppoffring än som ett straff. hs Just i det ögonblick då den lifdömde skulle utföras ur domssalen, trängde sig en ung man genom folkmängden och gick med fasta steg fram till domarebordet. Hans kraftiga anletsdrag betäcktes af en blåaktig blekhet, som knappt kunde vara en följd af ögonblickets rörelse, utan sparare tycktes oskiljaktig från detta ansigte, hvilket såg ut som hugget i marmor, utan annat lifstecken än den dystra eld, som brann i hans svarta, blixtrande ögon. j Derne man är oskyldig,, sade han till domrarne meg en stämma som icke det minsta darrade. . Hura vet du det? Huru kan du bevisa det? Genom att hitskaffa den brottslige. Hvar är han då? Han står här. Hvem är det då? Det är jag. Nil, Det är jag som är den brottslige och jag erkänner det frivilligt. Ett ögonblicks tystnad uppstod, framkal