Aftonbladet – 4 februari 1869, sida 3

dag den 30 Januari å cellfängelset i närvaro af förut omnämnda målsegare och så mångå åhörare för öfrigt, som domsalen kunde; tymma. Bland åhörarne blef man varse Josephsons sakförare, V. Häradshöfdingen Asker. Till en början upplästes och justerades det vid sista ransakningstillfället förda protokoll, hvaremot i allmänhet ingenting var att anmärka. Men Josephson hade, till och med genom dubbla stämningar, låtit ånyo inkalla samtliga förut hörda vittnen till besvarande af åtskilliga skriftligen uppsatta frågor. Företrädesvis fingo förut afhörda vittnena Svensson, Rydström och Rydberg, med anledning af Josephsons förberörda frågor, upprepa sina berättelser, hvilka vidhöllos. Till närmare upplysning anförde: Svensson: Att mellan vittnets och Josephsons ankomst till fabriksvåningen hade förflutit ungefär en half timma. Svensson var vid Josephsons ankomst sysselsatt att tömma droppkopparne för oljan. Förut hade Svensson ej hört någon gå i trapporna. Josephson hade knappt hunnit göra Svensson ett par frågor, då Rydström kom inspringande i rummet med underrättelse om edens utbrott i taket mellan fjerde och femte våningarne. Dervid hade Josephson ropat efter vatten. Blott en enda gång hade Josephson ifrågavarande morgon besökt fabriksvåningen, der Svensson uppehöll sig... Vid den af Rydström meddelade underrättelsen skyndade denne och Josephson upp till fjerde våningen, men Svensson gick att hemta en handspruta. När han kom dit upp, lågade -väl ej elden, men sprutan var likväl smyc-ket ändamålsenlig att fullt släcka elden.. Det daktadt yttrade Josephson till Svensson, åtthan ej behöft springa så der, då elden redan vat släckt åch sprutan således ej erfordrades. Det var ock vid detta tillfälle, Josephsonantydde Svensson att tillkalla Rydberg. . Svensson hade efter eldens släckning bemärkt några papperslappar kring eldstället... Nästföregående afton hade Svensson: lemnat fabriksvåningen kl. ?,8. Dörrarne stängas kl. 3. Svensson ansåg omöjligt, att någon kunnat krypa in genom fönstret öfver tfäppuppgången. Dertill syntes g heller några märken STL muren. . Brandstegen var dessutom för tung att kunna af en person handteras. : Rydström: Att äfven han ansåg omöjligt, att någon kunnat bereda sig inträde genom fönstret öfver trappuppgången. Ej heller visade sig några yttre märken dertill, att så skett. Josephson:besökte väl qvällen före den 9 Januari fabriken, men uppehöll sig blott i tredje våningen. osephson ville i sin skrift finna Svenssons och Rydströms vittnesmål stridande mot. hvarandra, men derom tillfrågad, kunde Han i sådånt afseende ingenting uppgifva. På fråga till Josephson, hvarför han vände: om då han mötte Rydström i trappan frånBredgatan, mds Josephson, att hån redan besvarat den Tågan. Rydberg: Att en förmiddag veckan före branden, då inga kläden funnos på ramen och dörren till vindsvåningen stod öppen, vittnet der anträffade Josephson, som då anmärkte: vi ha ej nåra anslag i dag, Rydberg,. Josephson lemnade sedan Rydberg, men denne kom ej ihåg, hvar han 1å gömde. nyckeln till låset för ramvinden, hvilket ås, bestående i ett hänglås, nu förevisades. Rydberg ansåg omöjligt, att någon kunnat aftonen före ifrågavarande morgon låta stänga sig inne å ramvinden, enär hänglåset satt utanför dörren, och ngen således kunde komma ut från vinden. Ej heller varsnade Rydberg om qvällen någon irummen eller trapporna: yktan, som Rydberg besagnade. om qvällen, var väl ej hel, ty skjutluckan derå hade gått sönder; men Rydberg handterade lyktan, bestående af en deri insatt lampa, med stör försigtighet och ställde densamma på en bänk vid ett af de å vinden befintliga tvenne halffönster, hvarigenom han erhöll tillräcklig upplysning, utan att behöfva i rummet kringbära lykfan. Han hade således ej medhaft lyktan till vrån, der elden sedan yppade sig. :Brandfläcken var på ptt afstånd af fem alnar från nämnda fönster, nästan -midtför dörren. Klädena, som, till ett antal af 15 hälfter, voro upphängda i ramen, skymde eldstället.. Om lyktan antändt, skulle den först antändt .klädena. Rydberg var dock. säker på, att elden uppkommit i ramvinden och ej i plysrummet. Dit var väl gas inledd, men denna hade ej varit tänd på 10 a förut. För öfrigt, om ock asen varit tänd, skulle eld derigenöm omöjligen unnat uppkomma. Gasarmen var belägen kanske inda till 3 alnar från golfvet. Genom gasen hade ej heller antändning skett på andrå ställen, der den .begagnats. I ramvinden funnos väl ventiler. både i taket och på golfvet, men de stängdes hvarje afton och hade äfven stängts den ifrågavarande. Josephson hade ej biträdt vid släckningen å ramvinden. Det tjenade ej något till att slå mer våtten på stället, hade Jösephson sagt till Rydberg, då denne fortfor att deröfver ösa vatten. Såväl åklagaren som dei tilltalade begärde derefter förhör med nya vittnen. Dessa berättade hufvudsakligen: Billing (verkmästare vid Bergsbro bolags fabrik): Han Hade ifrågavarande morgon besökt stället, der elden yppat sig, och funnit en vanlig tändsticka lagd på ramen. Vittnet ansåg omöjligt, att elden kunnat förorsakas genom den å vinden begagnade lyktan, äfvensom ätt någon kunnat inkrypa genom fönstret öfver trappuppgången. Göransson: Han såg EN alf 6 på morgonen, då han skulle hemtå vatten ur btrömmen nära fabriken, en person mellan magasinet och fabriksdgr Denna person gick åt fabriken, och vittnet hörde, att någon tog i dörren dertill; men vittnet kunde i anseende till mörkret icke urskilja, Hvem personen var. På fråga, förneka Josephson, att det varit han, som vittnet bemärkt. Andersson: Han hade vetat, hvar nyckeln till ramvinden legat om dagarne. Äfven andra arbetare, som der haft göromål, hade vetat det. Re samma nyckel kunde äfven andra låsar uppSas. Rosengren: Han mötte mellan kl. half och trea till 6 Josephson, i hatt och med käpp, å ernbron, stadd på xendring uppåt Westgötegatan, och undrade för sig sjelf, hvarför Josephson var så tidigt uppe. Josephson, derom tillfrågad, sade det vara möjigt, att han mött sistbemälta vittne, med han vidhöll, att han alls icke afvetat tiden för sin morsonpromenad. pa Lind: Han såg Josephson kl. 5 minuter före ) nära Jöran Sääfs hus gå med mycken brådska ramför sig på samma trottoir vid Bredgatan och vika af åt Luntgatan. Vittnet var på väg till 3amlebro aktiebolags fabrik, der vittnet arbetar. Jomell: Han var i sällskap med förra gången afvörda Klas Eriksson och såg på samma gång som deäne kl. treqvart till 6 på morgonen en person passera förbi, hvilken Klas Eriksson uppgaf vara Josephson. Larsson (polisgevaldiger): Han fick på f. m. len 9 Januari kunskap om, att eldsvåda yppat ig i Josephson fabrikslokal och begaf sig derföre lit. Han anträffade och upphemtade dervid nåsra bitar papper, liggande vid eldstället och likom fastklibbade vid golfvet. Efter uppgift skulle rån brandstället hvarjehanda lemningar nedfallit plysmaskinen, men denna befanns vid vittnets vesök rengjord. Carlsson (polisuppsyningsman): Han besökte Josephsons fabriksliokal först på morgonen och edan på förmiddagen, senare gången jemte Larson. Vid det förra tillfället hade Josephson sagt, utt han skulle låta genast reparera det skadade tället. Med Larsson hade vittnet Hittat de papiersbitar, dennå omförmält. ö Dessa tillvaratagna pappersbitar granskades åfen medelst förstoringsglas och funnos hafva hört ill någon tidning. Föll (polisuppsyningsman, Josephsons vittne): Tan hade under förhöret i poliskammaren den:9 jan. skickats till Josephsons böstad för att närnara afterhöra tiden då denne om marsaonan vått