Aftonbladet – 4 februari 1869, sida 2

id anspråk på sådan — skall företrädesvis igga i den samvetsgrannt eftersträfvade troeten mot förebilden. Alla de egenskaper, om vanligtvis bilda naturalisten, finnas också illstädes hos Dumas: han utvecklar skarp lick för det karakteristiska, kall beräkning vå effekt, kännedom om den stora allmänietens svaga sidor. Det var isynnerhet dena sistnämnda egenskap som för tjugo år selan gjorde honom till hvad han alltid, trots Ila bemödanden i annan riktning, skall förNlifva, till demi-mondens banerförare inom den ranska litteraturen; och denna nota (skamläck, om man så vill) skall häfta vid allt vad han alstrar, skall förblifva hans styrka, aen också, ur litteraturhistorisk synpunkt — ans förbannelse. Det skulle föra oss vida ut öfver omfånget vf en vanlig uppsats, om vi ville söka uppvisa, hvilka de nödvändiga förutsättningarna nom det nyare franska samfundsoch sällskapslifvet varit för framträdandet af den dumaska riktningen inom litteraturen, huru särskildt det andra kejsardömet, i följd af hela sitt skaplynne, betydligt gynnar ett lefnadssätt och åsigter, ssåom hvilkas uttryck denna riktning kan betraktas. Ett sakförhållande, som emellertid qvarstår som ,obestridligt, är att det var denna styrelse och dess Frankrike förbehållet att göra prostitutionen såsom yrke icke blott till ett vigtigt ingripande element i hela lifvet, utan äfven, såsom en följd deraf, till en omfattande beståndsdel af litteraturen. Och Dumas fils, en lugnt beräknande matur, såg hvad en del af hans samtid behöfde, och så tillkom romanen: La dame aux camelias (1848), snart följd af andra, vidate dramatiserad och derigenom förande sin upphofsman öfver på dramatikens område. Vi kunna icke här följa honom på hans bana som dramaturg, uppvisa, hur ban fastställde demimondens begrepp i sin likbenämnda komedi, hur denna haltverld sedan hos honom spelat en vigtig roll, äfven der han valt andra ämnen, såsom i La question dargent, Le fils naturel, Un pere prodigue och andra, ändtligen hur han genom dessa arbeten allt mer utvecklat den kompositionens helgjutenhet, den stilens egendomliga likformighet och klarhet, den kombinationernas fint beräknade tillspetsning, för hyilkas skull han inom sitt land vunnit erkännande som en högst framstående dramatisk författare. Denna utredning skulle eljest kunna lemna ett slående bevis derpå, att naturalismen alltid är en ohållbar ståndpunkt, att dess bekännare med inre nödvändighet drifvas öfver till ett slags idealism eller realism, men lika säkert missförstå eller .missbruka båda, i samma mån värre, ju längre de framhärdat i sin, naturdyrkan, och att sålunda straffet för deras gruntvillfarelse ej uteblir, Men då Dumas sonen, i följd af sina skildringars särskildt franska hållning och fögt uppbyggliga syfte, hittills varit fullkomligt orepresenterad på vår scen, blefve en dylik framställning allt för främmande för den större allmänheten; och vi skola derför, etter denna kortfattade förberedelse, öfvergå till hans senaste arbete, det första hos oss gifna, komedin Fru Aubrays ideer (uppfördi Paris i Mars 1867). a ån : Detta stycke länder i. allt väsentligt till bekräftelse på hvad vi ofvan i allmänhet antydt. Trött vid det eviga demimondiserandet, har författaren för denna gång gjort sig till tolk för ideer, som synas hemtade: från den sanna moraldns, den kristliga sedelärans område; ty ingen lär väl på fullt all. var vilja påstå, att ej författaren ger frö. Aubrays idter, rätt gentemot Barantinsy, skeptikerns, och sålunda temligen tydligt gör sig ansvarig för dem. Men dessa åsigter, som för öfrigt stå i skarp strid mot de van ligen gällande om konvenans och sällskarspligter, hvilka äro de, af hvilka karakierer uppbäras de, och hur tillämpas de? Det är på dessa frågor vårt svar beror, rörande författarens sedliga hållning, hvilken här, som ofta, är så vigtig för att i första handen bedöma arbetets värde såsom litterärt alster. FREE SN