Aftonbladet – 4 februari 1869, sida 2

TRATER. Mindre teatern: Dumas d. y., Fru Aubrays idger. — Dramatiska teatern: Oehlensehläger, Axel och Valborg. I Skaparen af demi-monde-dramat, M. Alexandre Dumas fils, är utan fråga en särdeles intressant företeelse för litteraturhistorikern, al ungefär samma art och ledande till lika vigtiga undersökningar öfver hela den andliga konstitutionen, som t. ex. en sällsynt utvecklad, med en hel organism nära förknippad böld för den vetenskaplige läkaren. Vi mena naturligtvis Dumas sonen i hans förhållande till det nuvarande Frankrike och som exponent för en viss riktning inom dess vitterhet, särdeles dess drama. Med rätt eler orätt har han nemligen af vänner som fiender stält: i spetsen för den s. k. realistiska skolan inom franska dramatiken, så att han härigenom bildar ep motsats, å ena sidan till Pecole du bon sens, Augier, Ponsard, Laya och fle re, å den andra till-den romantiska skolan: epigoner, en Georges Sand, Feuillet, Banville och andra. Vi sade den s. k. realistiskö skolan; och vi vilja dermed uttrycka vårt ogillande af denna benämning. I sjelfva verket ör den realism, såsom hvars förkämpe Dumas i Balzacs fotspår uppträdt, ingenting annat än hvad den strängt vetenskapliga estetiken betecknar som naturalism: en 1 gruuden rå och hänsynslös skildring af det verkliga lifvet, företrädesvis i dess fula och osunda yttringar, en med cyniskt välbehag genomförd teckning af menskligheten i-negligös, hvars könstnärlighet — ty den gör all