Aftonbladet – 3 februari 1869, sida 3

! gång.. Visserligen hade talaren med någon fört I våning hört, att skrifvelsen från Leksands -kom! I munalstämma sagt, att man der föredrager en I Westmanlands—Dala-bana framför den ifrågavarande, men detta är en öfvervunnen ståndpunkt. Westmanlandsbanan har för öfrigt inga utsigter, och krafterna samla sig kring Frövi—Falu-banan; I men om denna: skulle :stanna i Ludvika; blefve ländpunkten alltför obetydlig och företaget ensiI digt. De betydliga kolfrakter; som man påräknat norr-ifrån, blefve då ej att tillgå. .— Talaren inÅstämde i hr Threnborgg förslag om bestyrelseval. Trafikchefen Agrelius ansåg Frövi—Falubanan hafva berättigade anspråk att blifva statsbana på den grund, att den skall förbinda det inre och nordliga Sverge med isfri hamn. Vårt lands uppblomstrande har två mäktiga binder att bekämpa: de stora afstånden och Klimåtets hårdhet. Båda dessa svårigheter skulle i sin mån upphäfvas af Frövi--Falu-bånan.. Frågan blir, om Norrlands effekter, som äro instängda dernppe och. otillgängliga, under 7.å 8 månaders kall årstid, kunna bära kostnaden för forsling på dr till Göteborg. Ja, ännu inom en väglängd af 50 mil norr om Gefle—Dala-banan skulle, enligt tålarens beräkninän jern kunna på jernväg fraktas till. Göteborg ör 70 öre centnern, oa om 20. föt x 3 tum x I tum för 13 rdr tolften, hvadän, då den i Göteborg betalas med 27 rdr, tolften kunde i det inre Norrlånd, der banan väl komme att framdragas, betinga 14 fdr vid sågen, hvilket ju vore ett ganska antagligt pris. Norrlandssmör kunde. till Göteborg fraktas för. 40 öre pundet, tjäder för. 30 öre stycket, och Norrland kunde året om hemta kaffe och socker från Göteborg till 2 eller 3 öre högre pris för skålpundet, än derstädes, och från mellersta Sverge kunde råg sändas 50 mil norr om Falun mot 2 rdrs prisförhöjning för tunnan, det ena, som det andra, naturligtvis i fulla vagnslaster. -Invänder man, att dessa priser äro alltför låga, ville talaren anföra, att en i England nedsatt komitå, som hade sig uppdraget att utreda frågan om de irländska jernvägarnes öfvertagande af engelska regeringen och för sådant ändamål egnat en särskild uppmärksamhet åt Belgiens jernvägsförhållanden, offentliggjort en mängd uppgifter, af hvilka framgår, att statsbanorna under tiden från 1856 till 1854 nedsatt sina, fraktafgifter med 46 till 62 procent för tyngre gods. Denna nedsättning hade medfört en ofantlig tillväxt i godstrafik och intägter, och det hela hade. slägit. sig så nt, att de belgiska statsbanornas netto ar godstrafiken stigit (om vi rätt uppfattade siffrorna från 120.000 pund sterling år 1856 till 2314 pund år 1864, hvarförutom landet besparats 800,000 pund. sterling i frakter. — Inalles hade de belgiska statsbanornas godstrafik ökat sig med ett vigtbelopp af 106 procent, med en bruttoinkomst af 49 procent, lemnande nyssnämnda netto. Såsom ett exempel anfördes, att, om 20 öre per centner fastställdes för denna ådditionella träfik Örebro —Göteborg,. och om 5 godståg med full last hvarje söcknedag gingo ned från Örebro. till Göteborg och lika lastade tåg (t. ex. med kol) finge tillbaka upp till. Örebro, så skulle med de pris, talaren förut beräknat, bruttoinkomisten af dessa tåg på endast bandelen Örebro—Göteborg blifva större, än samtliga. statsbanornas nuvarande hela godstrafik-intägt,, och den inkomst, som sålunda vinnes för staten, skulle fullt förränta. 25 millioner, alltså en mycket större summa, än hela Frövi T Falu-banän kan komma att kosta. — Man talar Om en transitotrafik genom Sverge till Ryssland. Hvad utsigter en sådan tråfik kan hafva, må lemnas derhän; men de, som tro på densamma, hafva otvifvelaktigt än större skäl att med; värma omfatta utsigten till en transitotrafik från Norrland till svenska hamaar och vidare till utlandet, och den bana,.som bemedlar en sådan trafik, må isanning -ånses såsom en stambana.. Talaren tänkte sig i framtiden en banå genom Norrland, grenande sig vid Gefle—Dala-banon, så att en arm ginge ti Stockholm, en annan öfver Falun och Frövi till Göteborg. — För Frövi—Falu-banan talar också, att Norrlands väg till vestra Sverge och Malmö sålunda blir i allmänhet 14 mil kortare, än utefter föreslagna jernvägssträckningar, som. leda öfver tockholm. — Men om, såsom sig bör, Frövi Falu-banan blir erkänd såsom stambana; bör staten bygga den sjelf. Att bevilja räntegaranti är blott en sämre form af lån. Å ena sidan kan ett enskildt bolags. vinstbegär leda derhän, att banans soliditet blir klen, men dess frakter alltför höga, hvarigenom banan: blir af lokal art och förlorar en väsentlig del af sin nationella betydelse; å andra sidan kan vissheten att i alla händelser erhålla garanterad ränta leda till slöseri vid förvaltningen, hvarigenom nettobehållningen förminskas. — Talaren slutade med den begäran, att i motiveringen till mötets beslut måtte fästas synnerlig vigt wid banans stora betydelse: såsom en förenande länk i mn ade från Norrland till: Sverges vestra ust. Öfverstelöjtnant Virgin ville äfven uttala en protest mot kapten Nordenfelts förslag, som skulle förvandla det nationella företaget till en liten bergslagsbana.. Om förbindelse mellan tvenne haf vore då icke vidare fråga, och de. ofantliga skogarne inom Siljans dal skulle fortfarande förblifva värdelösa; Att så icke måtte få ske, är för Dalarne en lifsfråga. Skogar göra den bygden rik, om: de. sjelfva få ega värde... Nu söker Dalfolket sin arbetsförtjenst genom utvandring, hvilken dock skall upphöra, om denna bana kommer. tillstånd; beredande dem rika arbetstillfällen i hembygden. Invänder man, att dalkarlen har en oemotståndlig lust att utvandra, så försäkrade. talaren, att.detta ej är sant, att; hans kringfiackande icke. har sin rot i hans lynne, ty en dalaman sin ro i hemmet kar och Jefver glad i sina skogar. Derför: framgång åt Frövi—Falu-banan, men icke åt det Norenfeltska förslaget, som skulle förstöra frågan. Bergsbruksidkaren J. E. Lekberg anmärkte, att vid ett landsting.i Örebro. hade man ej velat erkänna Frövi-Falu-banan såsom värd att kallas stambana, enär den. saknade militärisk vigt, Detta vore dock orättvist, ty en bana, hvilken leder till bygden, som under fredens tid hysa en idog befolkning, men visat sig kunna. alstra morske män, duglige äfven för kriget, kan sålunda ej förnekas ega äfven militärisk betydelse. Komme banan till stånd, skulle i dess omnejd de redän or verken utvidgas och nya uppstå, hvarigenom de af naturen rika tillgångarne kunde tillgodogöras, och sålunda blefve denna bana den mest inbringande af alla statsbanorna. — Såsom utgångspunkt förordade talaren Frövi. Sedan öfverläggningen förklarats slutad, uppläste ordföranden följande förslag: Förvaltnings-utskottet föreslår hushällnings-sällskapet och mötets öfrige deltagare att — med erkännande af den stora betydelse, som en jernvädsanläggning, hviken, med vigångspunkt från trakten af Frövi, komme att dragas till Falun, skulle komma at ega icke allenast för de örter, denna kommunrikationsled är afsedd att närmast beröra, utan äfven för Fäderneslandet i sin helhet — ins gifva en (underdånig) ansökning till Ft Maj:t, att undersöksing och uppgörande af tillförlitig plan och kostnadsförslag till omförmälda jernvägs-förbindelse må på Statens bekostnad eaa rumn Denna hemställan blef med kraftigt och enhälligt ja besvarad. Derefter beslöts på ordförandens framställning (och oaktadt invändningar af bruksegaren Ehrenborg, som önskade afgå ur styrelsen), att förklara, att sällskapet och mötet, med tacksamt erkännande af bestyrelsens hittills ådagalagda nit, åppdrager åt densamma att fortfara med sin verksamhet) med rätt att med sig förena lämplige personer, bestående denna styrelse af bruksegaren Ehrenborg, postmästären Carlberg, bruksegaren Wallmögapotekaren Blomberg och bruksegaren Ericsson. — Likaledes bifölls förslaget att hos Stora Kopparbergs -bushållningssällskap begära att sällskapet jemväl måtte välja en styrelse att för det gemen