Aftonbladet – 30 januari 1869, sida 2

Nordisk mytologi Föreläsningar af N. M. Petersen. Öfversättning från originalets andra upplaga of E Hildebrand. Första häftet. (Stockholm, 1868.) ; Man brukar, snart sagdt i tid och otid, tala öm en lucka, som fylles inom litteraturen; iiieii ört någonsin detta till trivialitet upprepade uttryck. skulle mod fog kunna tillämpas, vore det väl på närvarande arbete. Hvad vi förut egt i nordisk mytlära har gemånligen tillhört -de tarfliga sammanrafsningarnes område; och detta är så mycket märkligare, som samtidigt ej blott skaidekonsten hos oss fortfarande användt detta nya element, utat isynnerhet den bildande konsten med allt större ifver upptagit och äkt bearbeta detsamma för sina ändamal. Någon grunäligars och derför välkomnare hjelpreda i ämnet känna vi icke, än det nu anmälda arbetet, af en bland Danmarks fiiest framstående vetenskapsmän, och det är således. sjelfklart, att vi på det varmaste anbefalla företaget Hos. allmänheten. Öfversättningen, hvilken denna gång varit nödvändig för att få verket bekant hos oss, är ärdeles god, äfven om vi måste beklaga, att öfversöättaren ansett det behöfligt att utesluta en del citater öch Firda upplysningar,, hvilket förfarande beröfvar öfversättningen något af originalets värde. En åtgärd, som deremot inästö hölsas med obdtingadt bifall, är rättandet af nomina piöpria efter den nyare språkforskniogens fordringar, sa att man ändtligen här kan slippa, se Havamal (för Hävamäål), Asgård (för Asgård), Frey (för Fröj eller Frö), Freya (för Fröja) o. s. v. Arbetet, hvars flerfaldiga förtjenster det ej är behöfligt att framhålla, har i öfversättningen fått en tillökniog genom de afbildniogar efter framstående konstverk, hvarmed hr O. S. Hallbeck försett det, och hvilka äro af synnerligt intresse, såsom ådagaläggande hur de nordiska gudatyperna först småningom förmått frigöra sig från de antika teminiscenserna och i många verk ännu lefva på dett.