Aftonbladet – 29 januari 1869, sida 2

— Den kommunala rösträtten. Ofver 100 vid kommunålval berättigade invånare i Kristinehamn hafva till sin riksdagsman vid innevarande riksmöte afsändt en så lydande petition: Till riksdagsmannen för städerna Kristinehamn, Askersund, Lindesberg och Nora, hr rektor J. J. Magneli! N Undertecknade, vid kommunala ärendens afgörande röstberättigade ledamöter af Kristinehamns samhälle, anhålla vördsamligen, det hr rektorn vid instundande riksmöte icke al-lenast väcker motion om, utan äfven arbetar för sådan förändring at kommunallagarne, att en rättvisare röstberäkningsgrund, än den närvarande, i kommunalfrågor blir stadgad. Önskligast vore, om personlighetsprincipen blefve den gällande; men om så icke kan ske, vore en graderad röstskala, der största röstetalet för en person blefve 3, högst 5, vida att föredraga framför den nu gällande, hvars obillighet hvarje tänkande menniska bör kunna 1nse. Skulle hr rektorn i detta fall gå våra önskningar till mötes, stanna icke allenast vi, utan säkerligen pluraliteten af svenska folket hos hr rektorn i tacksam och långvarig förbindelse. Kristinehamn den 8 Januer (Underskrifter.) — Märkligt dokument. Landshöfdingeembetet i Wenersborg har emottagit en så lydande ansökan: Till K. M:ts befallningsbafvande i Elfsborgs län och Dalsland! Som ansökan till Patriotiska sällskapet ingått om någon belöning till mig för långvarig, trogen tjenst, och sådan belöning, bestående i silfvermedalj, blifvit till pastorsembetet hit öfversänd, för att mig offentligen tillställas, jemte uttagande af lösen 6 rdr 99 öre för densamma, får jag bärmed ödmjukligen tillkännagifva, det jag är i högst fattiga omständigheter, så att jag endast genom mina gamla husbönders hjelp kan försörja mig, och är således för mig omöjligt att betala en sådan lösen och ej heller ytterligare på så sätt betunga min husbonde, utan nödgas jag anmoda pastorsembetet återsända medaljen, om den ej utan lösen kan utlemnas. Det hade för mig varit bäst att få någon annan ringa belöning, som af mig kunnat användas till nytta; men som den nu blifvit på detta sätt, vill jag äfven med tacksamhet emottaga den, om jag utan lösen kan bekomma densamma; men lösa den kan jag iogalunda göra. Odh och Sebo den 21 Januari 1869. Anders Jacobsson. Att drängen Anders Jacobsson i Sebo är fattig och försörjess såsom ett slags nådehjon af sin husbonde Olaus Fredriksson i Sebo, hvilken för mig tillkännagifvit att han ej vill lösa ifrågavarande medalj; intygas af Odh den 21 Januari 1869. J.M. Ploren. . . P. 1 Tidning för Wenersborgs Stad och Länp, som meddelar dessa bandlingar, beledsagar dem med följande oförbehållsamma ord: Att vederbörande, då de för långvarig och trogen tjenst lemna en så simpel belöning som en silfvermedalj — i myntvärde utgörande ungefär en half specie — affordrar den förtjente lösen för detta nådevedermäle af 6 rdr 99 öre, kan väl icke annat än väcka både förundran och förtrytelse, helst om man härmed jemför svärdstecknet, som tilldelas underofficerare i svenska armån gratis — hos juveleraren kostar dekorationen 10 rdr — och hvarmeå följer, efter afskedstagandet, en pension af 45 rdr. Den gamle trotjenaren. som endast genom sina gamla husbönders hjelp kan försörja sig,, önskar att få återsända medaljen, om den 6j utan lösen kan utlemnas.. Och i den händelse vederbörande nu för denna gång gjorde en eftergift, hvad skulle det utsläpade tjenstehjonet göra med denna silfverslant? — jo, förvandla