Aftonbladet – 27 januari 1869, sida 2

ändring i det nuvarande tillståndet, är deny; olikhet i intressen, som eger rum mellan Tromsö på ena sidan och Finnmarksstäderna . på den andra, och det onaturliga i, att kom-: muner, som ha olika lagstiftning i afseende . på handel, näringsgrenar, tull o. s. v., skola välja en representant gemensamt. Härtill kommer, att städerna Tromsö, Hammerfest, Vardö och Vadsö enligt den senaste folkräkningen hade en befolkning af omkring 8000 invånare, och om man jemför dessa städer, hvilka tillsammans blott ha rättighet att sända en representant till storthinget, med förhållandena i södra Norge, så visar sig en sådan olikhet, att det mäste karakteriseras såsom en obillighet att icke genast vilja utjemna den. I storthinget framhölls dessutom, huru vigtigt det var, att man gick in på denna representationsförökning i betraktande af de finnmarkska städernas betydelse för nationalitetsförhållandena der uppe; ingenting borde försummas, som kunde bidraga att förstärka och bevara befolkningens medvetande af dess sammanhang med den öfriga delen af Norges invånare och deras ömsesidiga solidaritet i politiskt afseende. Hvad som kanske till en del bidrog att splittra rösterna var meningsolikheten i en underordnad punkt. Hufvudsaken var att förskaffa Finnmarkens städer en särskild representant, men då det i grundlagen är stadgadt, att det i stortbinget alltid skall vara dubbelt så många representanter från landtdistrikterna som från städerna, måste man antingen fråntaga en af dessa sistnämnda en representant eller också upprätta två nya representantplatser. för landtdistrikterna. Den första utvägen, hvilken man på ett föregående storthing hade föreslagit, hade man nu öfrergifvit och höll sig deremot till den andra; men här splittrades nu meningarne, om hvilka amter .denna förökning skulle tillfalla. Konstitutionsutskottet hade föreslagit, att Aakershus amt och Södra Throndhjems amt skulle få hvar sin representant, hvaremot i storthinget prof. Ö. J. Broch upptog det alternativ, som gaf Tromsö och Nordlands amter förökad representation. Detta bidrog, såsom sades, kanske till att åstadkomma en för sjelfva hufvudfrågan olycklig splittring. Medan man nu var i farten med att aflifva förslag, gjorde man också slut på ett för någon tid sedan af representanten Bagger väckt, hvilket gick ut på en sådan förändring i störthingets reglementariska arbetsordning, att det blefve möjligt att underkasta förslag till grundlagstörändringar en föregående bearbetning och diskussion redan på det storthing, på hvilket de framställdes. Förslaget hade i konstitutionsutskottet blifvit omarbetadt sålunda, att det nu lydde; Förslag till förändringar i eller tillägg till rundlagen öfversändas af det storthing, på hvilket de väckas, till dess konstitutionsutskott för. betänkandes afgifvande. Efter storthingets närmare föreskrift kungöres detta betänkande samtidigt med grundlagsförslaget Detta förslag hade konstitutionsutskottet tillstyrkt icke måtte bifallas, hufvudsakligen af det skäl, att hvarje åtgärd af betydenhet, hvilken har inflytande på de gar rantier, med hvilka grundlagsförändringar är omgärdade, rättast bör åstadkommas genon grundlagsstadgande. I sjelfva verket val det dock knappt endast den formella betänkligheten, att förslaget gick ut på att upp Itaga det önskade stadgandet i reglemente Toch icke i grundlagen, som förmådde kon Istitutionsutskottet att förorda dess förkaIstande och storthinget att förkasta det, uta: läfven den obenägenhet, man hyste mot at -lupprätta en ny instantie i grundlagsförsla I gens redan pu tillräckligt vidlyftiga behand I ling, samt mot att skola afgifva ett betän ; I kande och hålla en debatt utan något ome I delbart påföljande resultat, såsom händelse skulle ha blifvit, om man hade antagit de . nämnda förslaget. GENEN RLLAOTLANE