Aftonbladet – 26 januari 1869, sida 3

I man, flydde till Lugue, en by vid Assuncion, -I men blef häftigt förföljd. Enligt ett annat telegram skulle han hålla sig gömd i grann.Iskapet af Angostura, men den argentinska ij generalen uttalar i depeschen till sin regering fiden förmodan, att han funnit tillflykt omI bord på en amerikansk kanonbåt. S l -IDivergenser inom teologiska fakulteten i Upsala. Teol. prof. Myrberg i Upsala har vid sistl. ,hösttermins slut låtit trycka samt till åhö, Irarne af hans föreläsningar utdela nedanstå. lende ganska märkliga slutord, föranledda af de misstydningar, som kommit honom till del Åför hans offentliga verksamhet både som vetenskaplig skriftställare och akademisk föreläsare. Man finner deraf, att en af hans medbröder Inom fakulteten börjat från sin kateder kritisera hr M:s utgifna skrifter samt att flera lärda pennor spetsats i samma ändamål. Vi ha sålunda att vänta en teologisk skriftIvexling inom de officiella kretsarne. Lyckligtvis kommer ej vår väl befästade kyrka att derigenom rubbas i sina grundvalar; ty så djupt syftar ingen af de stridande parterna. Mången terde tvärtom komma att Janse hela tvisten som en strid om påfvens ägg, såsom vi redan hört denna divergens etecknas. Deri kunna vi dock ej instämma. Man har reflan börjat beskylla hr M. för understucken katolicism, och detta tillmäle lärer väl ej lundgå att framkalla förklaringar å ömse sidor, hvilka ej kunna hålla sig endast på ytan, äfven om hufvudsakliga resultatet skulle. bli, att hr M. omfattar justificatio infusa och strängare framhåller denna i förhållande tillortodoxiens just. applicata eller imputata: Men hvad vi vidare af denna strid torde kunna vänta, är en principiel utredning af en fri bibeltolknings förhållande till symboliska böckerna, äfvensom af en lefvande kristendoms höga betydelse bredvid den teoretiska rätttrogenheten; och har hr M. en fast hållning i dessa punkter, skall han ej sakna djupa sympatier äfven hos dem, som i ötrigt ej dela bans personliga åsigter eller förmå inse deras specifika betydelse. Vi skola med uppmärksamhet följa stridens utveckling och fortgång samt torde återning. hålla hans yrkande, att låta hvarje ord ibibeln vara hvad det vill vara och säga hvad det vill säga utan alla sidoblickar och utan allt konstlande; att hålla det teologiska kungar, som. omspunnit bibeln med ett helt nät af konstlade utläggningar och falska menskomeningar, fixerade till en fast orörlighet; men hur få äro de, som på allvar vinnlägga sig härom, som dertill ha lust, som -dertill ha mod? Ja mod; ty fegheten är ej den minsta af de makter, som stå i osanningens tjenst och stänga vägen till. sanningens kännedom. Derför har ock teologien blifvit den samlingsplats för hoptorkade mumieartade läroformler och :sofistiskt eller deklamatoriskt ytlighetsväsen, som den till så stor omfattning är. Hr M:s adress är af följande lydelse: Ett slutord till mina ekademiska åhörare under höstterminen 1868. Mina herrar! Då föreläsningen den 30 November på grund af kända förhinder kommer att inställas, tager jag härmed afsked af eder för denna termin, önskande, om så är Guds vilja, få återse, om icke alla, åtminstone de flesta af eder på dettas rum efter feriernas slut. Ett ord, som säges till afsked, manar alltid till en återblick på det förfutna, och en sådan återblick finner jag mig vid detta tillfälle af flera skäl än vanligt manad att rikta på den nu tilländagående föreläsningsterminens arbete. De grundsatser, som jag ifrån böra ställt upp för mig i egenskap af den Heliga Skrifts utläggare och tolk, har jag äfven i dessa föreläsningar. bemödat mig om att samvetsgrannt följa. Dessa grundsatser kännen I, mina herrar. De äro mycket enkla och innefattas alla i denna enda: att låta hvarje ord i Skriften vara hvad det vill vara och säga hvad det vill säga utan alla sidoblickar till höger och venster och utan allt konstlande med dess höga enfald. Detär en mycket enkel grundregel, efter hvad redan blifvit sagdt; men den är icke destomindre ganska svår att troget tillämpa, och orsaken dertill — huru skulle den kunna vara för oss obekant? Vi lefva icke längre i den första enkla apostoliska kristendomens tider; vi lefva i tidehvarfvet af en kristendom, som tagit vägen genom de adertön -århundradena, och så mycket dessa aderton århundraden må hafva bidragit till att öka det teologiska kunskapsmaterialet i olika afseenden, icke ha de bidragit till att hålla det rent ifrån oäkta tillblandningar ifrån den menskliga villfarelsens och den falskeligen berömda konstens sida. Det är den svåra omständighet framför andra, som ställer sig i vägen för PD SS af nämnde i sig sjelf så enkla grundsats. Ty det har omspunnit den Heliga Skrifts ord med ett helt nät af konstlade komma dertill med en orienterande framställUr hr M:s lilla adress ville vi särskilt fram-1 skapsmaterialet rent ifrån oäkta tillblandninj. ) 0 br ot 0 fr utläggningar och falska menniskomeningar, fixerade till en fast orörlighet, som måste hållas på afstånd och, till och med der man bemödar sig om att icke låta dem spela herre öfver sig, förstå att på tusende sätt tränga sig igenom för att i all tysthet hafva ett ord med vid den Heliga Skrifts tolkning — till och med der man bemödar sig om detta; men huru få äro icke de som på allvar vinnlägga sig om denna sak? som dertill hafva lust? som dertill hafva mod? Ja, mod! ty fegheten är icke den minsta af de makter, som stå i osanningens tjenst och stänga vägen till sanningens kännedom. Derföre har också teologien blifvit till den samlingsplats för hoptorkade mumieartade läroformler och sofistiskt eller deklamatoriskt ytlighetsväsende som den till en så stor omfattning är, och derföre har kristendomen sjelf på vår tid så mycket blifvit till-det som mera än något annat strider emot dess natur: ett salt beröfvadt sin sälta, som icke mera duger till annat än att förtrampas af menniskorna. Och här må jag vidröra ett särskildt förhållande, hvaruti skilnaden emellan det bibliska och det icke bibliska ordet på kristendomsförkunnelsens område icke minst FT sig tillkänna! Det har blifvit påstådt, att det abstrakta är det vetenskapliga och det konkreta och lefvande det ovetenskapliga på teologiens område. Jag bekänner att jag icke förstår det talet ifrån kristendomens synpunkt. Kristendomens vetande är icke ett abstraktionens, utan ett lifvets vetande, och målet, hvartill den kristliga teologien har att sträfva, är således icke att vara så abstrakt som möjligt, utan tvärtom så konkret som möjligt samt fly abstraktionens upplösning och söndring såsom en pest, Jag vet att jag uttrycker mig starkt när jag talar på detta sätt, men det sker icke utan grund. Abstraktionens spöke har i ganning förorsakat tillräckligt stor Skada på kristendomens område. Det har upplöst och -söndrat det som endast har sanning såsom utgörande en lifvets enhet. och upplösning. mina hrr — det är död Nat en AV Pn EE Mi MN tj PN FA VN