Aftonbladet – 26 januari 1869, sida 2

Tidningsöfversigt. Göteborgs Handetstidning meddelar åter ett Riksdagsbref, denna gång redogörande för öreteelserna på rikssalen, samt kommenteande trontalet och utskottsvalen. Brefkrifvaren yttrar bland annat: Rörande det länge väntade armtorganisationsörslaget erfor man, att regeringen kommer att örelägga riksdagen endast några af de vigtigaste Iclarne, hvilka utgöra srondvalen för den afsedda rganisationen.. Det är icke utan, att ju detta al låter något mystiskt. Om det å ena sidan är annt, att. ett i alla detaljer genomfördt. förslag kalle erbjuda en större mängd Låtkomliga punkter r granskaren, hvilka man vill undanskjuta, så ärer det väl å andra sidan blifva svårt att antaga runder, hvilkas konseqvenser man icke känner. Det sätt, hvarpå regeringen synes här vilja gå till ga, är alltså icke egnadt att ingifva det fulla förroende, som är här framförallt, af nöden. Man har icke kunnat undgå att bemärka några ord i Stockholms-Posten med afseende å detta iumne — ord, som torde ega en viss betydenhet, då detta blad synes stå till regeringen i ett förhållande af förtrolig vän och välvillig rådgifvare 1 Ja påre noble,, såsom en gammal rik sdagsman går uttryckte sig. Stockholms-Posten skattar oss yckliga, om en tillfredsställande armåorganisation itminstone vid nästa riksdag blir antagen. Detta auppskofv, tillägger tidningen, bör naturligtvis icke hindra krigsadmin ionen att i många delar undanrödja bristfälligheter och införa förbättrinvar i öfverensstämmelse med de uppställda grunlerna. Mycket kan göras, som icke på ringaste tt för: agens be brtanderätt, och derföre behöfver i i hanen, medan ri Det är icke svårt att genomskåda betydelsen af dessa ord, i hvilka regeringen tillrådes att på egen hand införa förbättringar i enlighet meå de uppställda grunderna, hvilket ingenting annat Vore, in att gå riksdagens beslut i förväg. Jösköpingsbladet omnämner, att insamlingen till prinsessan: Lovisas bradgåfva tyc pågå öfver hela riket, i trots at allt hvad den har emot sig, och tidningen tillägger vidare: Hvad deraf än blir, men icke kan det blifva någon synnerligt kärkommen prescöt, när den tillkommit under sådana förhällanden. Oförklarligt döck att man ej kunnat inse, huru man såjunda förfelat det egentliga ändamålet. Det är redan ett dåigt tecken, att icke en rad till förord för insamlingen förekommit inom. pressen, hvaremot flera tidningar uttryckt sig ogillande derom, några ganska strängt. Vianföra som prof ett af de hofsammaste omdömena. Från Halmstad skrifves nemligen: Åfven hit till staden hafva listor blifvit nedskickade fi insamling af bidrag till en brudgåfva åt i an Lovisa. Under andra omständign de för handen varande skulle vi icke yttra oss om denna åtgärd. Men i en tid, då fattigdom till följd saf: brist på ar betsförtjenst råder öfver allt i landet och svår nöd på vissa orter, måste man anse det vara mindre lämpligt, att genom dylika listors framläggande uppmana till ettpennings unde , som minst sagdt är obehöfligt. Häremot kan visserligen göras den invänd-ning, att bidragen äro frivilliga, så ati det står i hvars och ens skön : tt gifva eller icke. Men vi måste komma ihåg, att listorna sändas till framstående och inflytelserika peroner, för att af dem i sin ordning wskicsas, hvarföre mången af fåfänga eller lycksökeri förmås att mot sin vilja lemna ett understöd, hvartill han känner sig manad emedan han t: or, att den person, som utsänder listan, så önskar. . Skulle vi detta oaktadt vilja medgifva, att de flesta bidrag voro frivilliga, återstår likväl den frågan, uruvida. det kan anses lämpligt att genom sådana listors tillhandahållande mana till uppoffringar eller sjelf uppoffra. något för en så obehöflig sak, då allt hvad penningar, som kunna undvaras, äro behöfliga för ett verkligen väls nelsebringande ändamål, lindrandet af nästans nöd. Eller kan man anse den handla rätt, som föredrager att bortskänka en del af sin förmögenhet såsom bidrag till en dyrbar gåfva åt Danmarks blifvande kronprinsessa. framför att med lika uppoffring rädda en eller flera af sina bröder från hungern och dess vanliga följeslagare, brottet och vanäran? Hedemora Tidning yttrar rörande samma ämne: Vi hafva blifvit underrättade om, es et