— Konserter. Den nittonde bland Mindre teaterns populära konserter inleddes med en musikalisk nyhet, hvars återgifvande afbidats med lifligt intresse, en symfoni (C-dur) af fröken E, Andree. Kompositionen, som antydde ett aktningsbjudande arbete jemte mångsidig kännedom af instrumentationskonsten, tycktes i ej ringa mån ansluten den nytyska riktningen, men detta tyvärr snaråre på grund af reflektionens gillande än af den inre nödvändighet, hvarmed känslans och tantasiens ingifvelser mana till ströftåg på förr obeträdda banor, som tvingar en personlighet att uttala sig på sitt eget särskilda sätt, och som ensam förlänar det ovanliga den högre egenskapen af originalitet. — Ett rikhaltigt figurarbete gjorde sig i samtliga symfoniens afdelningar fördelaktigt gällande, och i tekviskt hänseende vittnade särdeles intermezzot och finalen om icke ringa förtjenster och nitiska, bemödanden. För hvarje slags närmare granskning af ett arbete al dettas karakter och omfattning torde det vara oss medgifvet att uppställa återhörandet såsom vilkor. Konserten innefattade för öfrigt jemte den synnerligen intagande introduktionen till König Manfred af Reinecke, med hvilken man gjorde hekantskap på hr J. A. Josephsons mating, de välkända och alltid gerna hörda ouvirturerna till Faust af Spohr och Zampa af Herold: Dr Gustaf Satters andra soir6, som gafs i går inför en talrik krets af animerade åhörare, utgjorde likasom sin föregångare en värdefall expose af den utmärkte artistens gåtvor, och tilivann honom det lifligaste erkännande; Nu såsom på den förra konserten voro Händel, Chopin och Schubert värdigt representerade. I den sistovämnde mästarens Rondo brillant för piano och violin understöddes konsertgifvaren förtjenstfullt af den omtyckte virtuosen hr J. Lindberg. Ett synnerligen stort nöje bereddes auditoriet gecom dr Satters falländade återgifvande at H. Berens tondikt Dorfgeschichten, ett arbete, som vi -.obetingadt hylla såsom något bland det vackraste och mest anslående den produktive kompositören frambragt. — Föl soirgens klassiska afdelning var Beethovens G-dur-Rondo en värderik prydnad, och mec sin egen Saltarello, som skulle utgöra konsertens afslutning, framkallade dr Satter så stormande bifallsyttringar, att han såson gengärd lade till programmet et: extranummer, innehållande tvenne präktigt behandlade svenska folkmelodier. Hr Lindberg gaf förutom hvad vi ofvan anfört den berömde elfte violinconsetten af Spohr med klar uppfattning och lyckligt föredrag särdeles af de mere kantabla detaljerna i arbetet. Salongen val alldologs fnllsatt.