Aftonbladet – 25 januari 1869, sida 2

UTBIKES. FRANKRIKE. I Wientidningen Neue freie Presse skrif: vest Efter hvad vi erfarit ur tillf ig källa, har försök verkligen gjorts att utsträcka den i Paris församlade specialkonferensen till en allmän politisk domstol, som fven skulle taga andra sväfvande frågor i fvervägande. Om denna plan skall lyckas, kan ännu icke sägas med bestämdhet. IHrågavarande kabinett var af den åsigten, att konferensen måste finna sig klandervärd, om den icke begagnade ett tillfälle, då representanterna för Europas hufvudmakter voro samlade, till att utreda (elucider) vissa frågor, fastställa vissa grundsatser och med bestämdhet uttala vissa afsigter. ÅAndamålet med denna allmännare undersökning af situationen kunde icke vara något annat än att skingra de moln, som ännu obpphörligt finnas på den politiska horisonten och att försäkra Europa om en fredlig framtid, innan dessa moln antagit en hotande skepnad. Ur den blå bok, som regeringen låtit framlägga för kamrarne, meddelar ett teleram följande utdrag: I afdelningen om de trikes ärendena erinras om, att kejsaren sistlidne år uttalade sin tillförsigt till fredens bevarande. Detta hopp — heter det vidare — blef icke sviket. Icke nog med att det allmänna lugnet ingenstädes stördes, ha dertill de rörelser, som uppstodo på vissa trakter, på samma gång de ställde kabinetternas klokhet på prof, gifvit dem tillfälle att ädagalägga sin verkliga önskan att undvika alla förvecklingar. Ingenstädes ha rörelserna gått utom de gränser, som bestämdes för dem at de orsaker, som framkallat dem, och förhållandet mellan makterna har icke lidit något afbräck genom de händelser, hvilkas aterverkan på andra tider icke skulle ba underlåtit att göra sig märkbar. Rörande orienten yttras det: Vår ständiga, lifliga omsorg för de orientaliska angelägenheterna förklaras tillräckligt genom den stora nödvändigheten för Europa att upprätthålla det genom fördragen der danade nuvarande titståndet. Tack vare den. försonlighetsanda, som ledt konferensens arbeten, ha de fullmäktige blifvit eniga om de folkrättsliga grundsatser, som måste anses för ett rättesnöre i stridsfrågan. Regeringen skall icke dröja med att offentliggöra det slutliga resultatet af makternas vänskapliga intervention. Angående Rumenien läser man i den den blå boken: De nye ministrarne ha till kännagifvit sin afsigt att låta leda sig s andra grundsatser och återtaga den hållning, som ensam kan tillförsäkra Donaufurstendömena fördelen af deras exceptionetla ning. Kejsarens regering, som under de sista tolf åren icke har upphört att lemna Rumeniens pånyttfödelse ett välvilligt och sympatetiskt understöd i Europas råd, skulle med djap ledsnad se detta land förirra. sig in på en farlig bana, på hvilken till och med dess tillvaro såsom stat kunde sättas på spel — Under afdelningen krigsväs beräknas den aktiva armån i sjelfva Frankriket den 1 Dec. sistl. år till 378,852 man, i Algerien till 64,531 och i Italien till 5328 man. Härtill kommer reserven i en effektiv styrka af 198,546 man och det mobila pationalsardet med 381,723 man, således inalles 1,028,980 man. Från den aktiva armen måste likväl afdragas 114.000 permitterade, hvarigenom densammas effektiva styrka inskränkes till 334,280 man. SPANTEN. Ryktet att, konung Victor Emanuels andra son prios Amadeus, hertig af Aosta, blifvit at provisoriska regeringen utsedd till. Isabellas efterträdare på tronev; tyckes vinna i