DANHARK Lagförslagen om iordvivogställande af de åt kronprinsen öfverlåtna slotten samt om nålpenningar och lifgeding åt prinsessan Lovisa öfvergingo den 21 denues enhälligt till andra behandling i landsthinget. Någon egentlig diskussion föreföll ej; konseljpresidenten förordade dem med några ord, hvarefter. Eehmanan uppträdde och förklarade, att han ansåg lagförslaget icke böra passera landsthinget, utan att äfven derifrån uttalats, att kronprinsessan Lovisa skulle bli mottagen at det danska folket med välvilja, förtroende och hopp. Familjförbindelsen mellan konungabusen hade icke samma betydelse nu som förr, och han ansåg det onekligen för en lycka, att något, som egde större och djupare betydelse, hade inflytande på folkens öden. Men det låg dock sanning ihvad som nyligen i brödrariket hade -yttrats till och från tronen, att det var skäl att hoppas, att denna förbiodelse mellan nordeus koungahus skulle ha välsignelserika följder. Dessa lefde i medvetandet af, att de blott, om de slöto sig tillsammans, skulle kunna uträtta något och lugnt emotse framtiden. Landstinget uttalade blott hela folkets sinnesstämning, då det nu bjöd prinsessan Lovisa ett: välkommen till Danmark!,