Aftonbladet – 23 januari 1869, sida 3

han älskar dem hjertligt. Men hans lifs drama, det är konskriptionen, som också icke orätt blifvit kallad blodskontributionen. Den minister som undertecknar dekretet derom, skulle känna sin hand darra, om han visste hvilka floder af bittra, brännande tårar, det skall kosta, huru många kära vänner det skall skilja, huru många band det skall slita. När skall Gud skänka oss den glädjen att se civilisationen sluta sig till kristendomen, som en son till sin faders bröst, och båda tillsammans förmå menniskorna att endast frivilligt gripa till vapen för att försvara sitt fosterland eller understödja rättvisan! Melchora var i en oro, som närmade sig den största förtviflan, emedan båda hennes söner måste deltaga i lottningen, då hon redan hade en äldre son gift och bosatt i Chipiona. : Estevan hade vid föregående lottningen gått fri, och modren kunde ej hoppas att lyckan skulle tvenne gånger å rad gynna honom, Lorenzo sade sjelf att det anade honom att han skulle draga ett olyckligt nummer. Och hvarken moder eller son misstog sig i detta afseende, ty båda bröderna blefvo soldater. VILL Egarinnan till det bageri der Dolores ibland brukade få arbete, var en ung enka, som hade förälskat sig i Lorenzo. Hon uppfann ständiga förevändningar för att få besöka Melchora, eller locka Lorenzo till sig, än för att skicka spanmålen till qvarnen, än för att mottaga och afsyna den säd hon köpte. Den medfödda viociglick: gom var Lorenzo egen; och som mot henne, ung, rik och vacker, som bon var, icke sälla urartade till näsvishet och snäsor, betydde för henne ingenting; den till och ned bfilrog att göra henne nou mera