Aftonbladet – 23 januari 1869, sida 3

barn, och att du då gjorde mig en glädje, som vann dig mitt hjerta, och skulle vunnit dig hundrade hjertan, om jag haft dem. Jag vill inte att du skall älska mig af tacksamhet, Dolores; denna kärlek är en skuld, som man betalar och inte en frivillig gåfva.x Om det vatten du dricker släcker ditt hjertas törst, hvad behöfver du fråga efter källan hvarifrån det kommer?a Jo, för att få veta af hvad beskaffenhet det är. Det är godt, Lorenzo; hvarför skulle du tvifla derpå? Det är hvad man får se; det är oförsökt ännu. Jag kaninte hjelpa det, men jag tror inte att du älskar mig. Hvarföre, du envisa menniska? Derföre att du aldrig är glad; det bevisar att du ej bryr dig om min kärlek. Men, Lorenzo, den kärlek som kommer 088 att förgäta allt annat, är inte af rent guld, och det hjerta som snart glömmes i sorg, är ej att lita på i kärlek. S Det är inte bättre guld i den kärlek som glömmer det närvarande för det flydda, Dolores; och du lefver af dina minnen, så som du borde lefva af dina förhoppningar, om du bara höll af mig riktigt. Ack, huru skulle jag kunna förjaga ur mitt minne den tafla, som beständigt visar sig för min själs öga! Min moder, min egen moder, ensam och utan beskydd, vridande sig i dödskampen, på den kalla, hårda sanden, bäfvande för de-tjutande bafsvågorna som oupphörligt närma sig, utan att hon förmår undkomma dem -— ack, hon dog af förekräckelse och ångest, och inte af sjukdom! Ochvjag, som inte var der! Jag som aldrig mera fick se henne! Dessa iminnen, stå som ett tvebagadt svärd i mitt