Aftonbladet – 20 januari 1869, sida 2

vet du bäst, efter det tog lifvet af din far, Jag begriper också inte huru du kan ha mod att ge dig ut derpå, envisa tjurskalle. Er herr fader, Padre Nolasco, hvar dog han? frågade Tomasillo med oskyldig min. Toma! Han dog som en god kristen i sin säng, svarade patern. Men huru vågar ni då någonsin lägga er i en säng, fader? Kom inte med några engelska tuppkycklingsbistorier, Tomasillo. Du vet mer än väl att af tio som ge sig ut på sjön, drunkna de nio i sin bästa ålder, och utan bigt och sakramenter, hvilket för dig, som är så elak, blefve värre än för någon annan. Men om du nu envisas häruti, så blir det värst för dig sjelf, ty för oss andra är förlusten ringas; för dig, säger jag, och för din stackars mor, som far födt dig till verlden och derföre skall sörja dig. Öch så är det nödvändigt att du försörjer henne på hennes ålderdom. Men hvad vill ni då att jag skall göra, fader Nolasco? Skall jag gå hela sommaren farbror Mateos planteringar med en klocka I handen och skrämma fåglar, kanske? Nå, hvad är det för farligt i det? Jag tycker om det som är farligt, jag, fader. Tig, vettvilling! Den som kastar sig ifaror, omkommer deri. Jag har talat vid min oranne Gil Pitiones och du får bli svinherde hos honom. Dit går jag icke; hvad? skulle jag vakta svinen? Den som rår om dem kan vakta lem också.n Du vill då inte arbeta, stråtröfvare? Inte bli er bra karl och bjelpa din stackars mor? säg, libertin? Jo, seflör, jo, sefior! Men jag vill inte