Aftonbladet – 19 januari 1869, sida 2

välklädda, mörklagda och högväxta, med sina spadar på axeln. Icke långt från deras bostad möttes de af barnen, en liten pojke på fem år, röd och flämtande af ansträngningen att släpa med sig sin lilla treåriga syster, som han höll i handen och sökte förmå att springa lika fort som han sjelf. Ryttaren stannade och den äldste af ynglingarne tog upp barnen, som voro hans systerbarn, och satte dem upp på hvar sin sida om gubben, hvarpå åsnan, utan att man behöfde uppmana henne dertill, åter satte sig i rörelse tills hon stannade utanför en port, utan att tyckas behöfva det soo! som skreks i hennes långa öron. Innan vi inträda i huset, som tillhörde den eye vilja vi med några ord beskrifva det och dem som bodde der. Genom porten åt gatan inkom man på en stor gård, stenlagd med små runda stenar, till höger var en stor blomsterträdgård, så uppfylld af blommor och burkväxter, att man ej kunde se marken; till venster en vidsträckt vinodling, der man plockade kolossala drufvor. Midt för gatporten såg man dörrarne till köket, boniogsrummen och stallgården, samt en murad trappa af tegelsten, utan tak, ledande till en öfre våning eller vind; Till höger och till venster om porten fanns i boningshuset en liten sal och ett sofrum, några andra rum hade utgång åt gården. Nära köket fanns ett annat litet tyst och af de andra bostäderna oberoende rum, hvars fönster dock låg åt bakgården. Denna temligen rymliga och beqväma byggning beboddes emellertid af så många som möjligen kunde rymmas der. Till venster bodde egaren med sin familj, deri inberäknad hans dotter Oatalina, gift mo en hästherde och moder till de båda barnen Vi sett springa morfadren till mötes. Öfver