Aftonbladet – 14 januari 1869, sida 3

ren kunde såsom sachsisk minister öfverlemna sig åt publicistiken, utan att derföre nåSM europeiska förvecklingar vore att befara. en då man är österrikisk rikskansler har ett sådant handlingssätt med sig mera betänkliga saker. Grefve Beust förklarar, att han uteslutande tänker på fredens bevarande; i så fall. måste vi säga att ledaren af Österrikes politik i utlandet saknar den rätta uppfattningen af och insigten i en stormakts ställning. Officiella aktstycken äro icke lämpliga medel att tillfredsställa publicistiska nycker. Ansvaret för den massa lättsinniga och pojkaktiga utmaningar, som rikskansleren tillåtit sig mot Preussen, faller nu tillbaka på det kejserliga Österrike och fördunklar dess politiska förhållande till främmande makter. Rikskansleren gör icke klart för sig, att det är skilnad på att svänga en paradvärja och att svänga ett kejsarsvärd. Paradvärjan vållar i värsta fall personliga sår, hvaremot man genom att svänga ett kejsarsvärd framkallar ett krig mellan nationer. Det synes emellertid som om rikskansleren ej hade förstått att fatta denna åtskilnad. Det kan snappast vara något tvifvel om, att denna artikel utgått från ledaren af Preussens politik sjelf eller åtminstone skrfvits under hans inspiration och ledning. Den innehåller ett slags ultimatum till hofvet i Wien: en hotelse om ögonblickligt upphörande med den diplomatiska förbindelsen, såframt ej rikskansleren förändrar sitt diplomatiska uppträdande gentemot Preussen. Den yttre anledningen till Bissmarcks förbittring har uppkommit genom en förment indiskretion från Beusts sida, i det denne den 3 sistlidne September i Mem. diplomatique offentliggjorde innehållet af en preussisk depesch, som enligt berlinska hofvets mening icke var bestämd ock ej heller lämplig för offentligheten. Från denna tid har spänningen mellan begge hofven eller rättare sagdt mellan grefvarne Beust och Bismarck varit i oupphörlig tillväxt. Om de djupare liggande orsakerna till fiendskapen mellan de båda tyska statsmännen, skrifver Neue freie Presse: I våra diplomatiska kretsar ha, med anledning af den preussiska pressens angrepp mot Österrike, utbredts vissa meddelanden, som förtjena uppmärksamhet. Grefve Bismarcks ingrodda harm förklaras af två orsaker. Efter hemkomsten från Varzin blef han uppbragt, icke så mycket på grund af vissa antydningar i den österrikiska röda boken, som ej mer emedan Beusts politik öppet korsade och tillintetgjorde hans sträf-! vanden att vinna franska hofvets gunst. Vidi detta tillfälle kom hela Bismarcks personliga. antipati emot Beust till utbrott och gaf sig luft i de bekanta utfallen mot den österrikiska rikskanslern. Då ou i Paris utrikesministern Moustier entledigades och Lava-l lette trädde i hans ställe, trodde — så på-! stås det — grefve Bismarck, att det för honom skulle bli en lätt sak att stämma den nye utrikesministern gynnsam för ett definitivt öfverskridande af Main-linien. Lava-llette, författaren till det bekanta cirkuläret af den 16 September 1866, hvari nödvändigheten: af stora agglomerationer erkändes, skulle vinnas, och man påstår, att Preussen i Paris ej låtit allehanda kompensationsanbud : felas. Men det tyckes som om: kabinettet i : Tuilerierna ej lånat örat för dessa anbud, och att grefve Bismarck kommit till den öfvertygelse, att personombytet i utrikesministeriet icke förändrat det franska kabi-! nettets åsigter samt att kejsar Napoleon fortfarande betraktar Main-liniens öfvergång så-: som en casus bellix SPANIEN. Belägringstillståndet i Cadix har blifvit upphäfdt, alldenstund man ansett allmänna lugnet der vara återstäldt. — Enligt sena-. ste underrättelser var lugnet numera ostördt på hela halfön. Enligt ett tillkännagifvande i Gaceta för den 6 d:s af general Prim, hade generalkaptenen öfver provinserna utsändt ett cirkulär af följande lydelse: Fienderna till revolutionen, hvilken är symboliserad i den provisoriska regeringen, hafva på ett trolöst sätt u-.,-idt att man ämnade afväpna de frivilliga under förevändning af att vilja reorganisera dem. Detta rykte är alltigenom falskt och lömskt. Regeringen betraktar och uppskattar den konstituerade borgaremilisen såsom frihetens starkaste stöd. Den skall draga omsorg om densamma, äfven då den visar sig oböjlig mot regeringen och använder de af fäderneslandet gifna vapnen mot denna regering, uppkommen genom revolutionen, och mot tingens nya ordning. Lyckligtvis hafva vi blott att beklaga attentaten i Cadix och Malaga, och man behöfver icke frukta, att de skola upprepas på andra ställen. ; PORTUGAL. Vid deputerade kammarens session den 7 d:s upplyste den hittillsvarande konseljpresidenten markis Sa da Bandeira, att konungen uppdragit åt hertigen af Salhanda att bilda det nya kabinettet. RYSSLAND. Rysslands svåra finansiella ställning har, säger Köln. Ztg, under det förflutna åreticke förminskats. Oaktadt de försök, hvilka man gjorde till besparingar i administrationen (bl. annat har man indragit ministeriet för postväsendet och förenat det med inrikesministeriet), visar budgeten för 1868 ett deficit af 12!e mill. silfverrubel, hvilket blott kan betäckas genom öfverskottet på det engelsk-holländska lånet. Nödvändigheten af att på ett genomfördt sätt förse armen med nya skjutvapen och att omgestalta artilleriet genom inköp af kanoner med förbättrad konstruktion har äfven spelat en ominös roll i den ryska finansförvaltningen. Ryska pressen för ingen hemlighet af sin åsigt om, att Ryssland först efter genomförandet af dessa militära reformer verkligen kan vara rustadt och krigsfärdigt. NORD-AMERIKA. Presidentens amnestidekret finnes infördt i de senaste tidningarne från Amerika. Efter en längre inledning heter det deri: Häria vare det kunnigt, att jag, Andrew ohnson, Förenta Staternas president, i kraft af den mig genom författningen förlänade makt och i det suveräna folkets i Förenta CT NE RN RN sn RANA årg rer tet jan nr fa RR fö but SR JA FE Än fre TR bred YA ke AD fr AD rr 2 DN AR RR