Aftonbladet – 14 januari 1869, sida 3

UTRIKES FRANKRIKE. Finansministern Magne har till kejsaren inlemnat sin finansberättelse, hvilken hufvudsakligen innehåller följande: Den sväfvande statsskulden är förminskad med 175,000,000 francs. De indirekta skatterna inbringa 34,000,000 franes mer än förut. Den ordinarie budgeten för år 1870: inkomster 1,736,000,000, utgifter 1,650,000,000; öfverskottet skall användas till extraordinarie utgifter; amorteringskassan skall fortsätta inköpet af 42 mill, rentes. — TI berättelsen heter det vidare: År 1868 utmärker sig genom ständig omvexling af förtroende och fruktan, samt en än tilltagande och än aftynande verksamhet. Småningom inträdde likväl i den allmänna meningen ett sundt bedömande af de politiska förhållandena, och isynnerhet visade sig under de sista månaderna en förhöjning i det nyväckta förtroendet, som ådagalade, huru mycket freden var nödvändig för landet. Till hvilken grad freden skall kunna bli fruktbärande, visar det bifall, som den allmänna meningen skänkt kejsarens sträfvanden, hvilka gå ut på att genom vänskaplig bemedling förebygga alla konflikter, som kunna verka störande på freden. Moniteur de VArmö6e yttrar i sid återblick på år 1868: Frankrikes militära tillstånd är vuxet alla eventualiteter och tillräckligt starkt att kunra lefva i den fullkomligaste endrägtighet med alla makter och med fördel bekämpa dem, som kunde vara sinnade att börja ett orättmätigt krig och åter tvinga oss att draga svärdet. Monitören meddelar, att den permittering på 6 månader, som en del af armen åtnjuter från den 1 sistl. Juli, blifvit förlängd till den 31 Mars. Regeringen väntar således fred åtminstone så länge. Såsom man torde minnas, har en del af aktieegarne i bolaget Credit mobiliere instämt sin styrelse för svikligt förfarande, och regeringen har, till dess målet blifvit afgjordt, tillsatt en särskild styresman. Denne har genom sin advokat inför civildomstolen i Paris begärt uppskof med målet, hvilket domstolen dock förvägrat. Han hade neml. nu funnit, att det var en förlust af 33,000,000 fres, som skulle ersättas aktieegarne, och den förra styrelsen (Pereire m. fl.) var också villig att återbetala: detta belopp, ehuru den för ett par månader sedan endast ville betäcka 12,000,000 fr., ett anbud, som bolagsstämman afslog. Nu ville man ha uppskof för att få en ny bolagsstämma, men aktieegarnes advokat Marie satte sig emot detta, och domstolen afgjorde frågan till hans förmån, emedan det var erkändt af alla, ja medgifvet af sjelfva den nya styrelsen, att skamligt svek och oerhörda underslet blifvit begångna. En sak, som väckt något uppseende i Paris, är att senatorn Sainte Beuve, som hittills varit medarbetare i Monitören, har börjat skrifva oppositionstidningen Le Temps. Orsaken härtill är, att Monitörens redaktion vägrat införa en kritik af honom öfver några litteraturhistoriska föredrag, som hållits för unga lickor i Sorbonne. NORD-TYSKLAND. I preussiska deputerade-kammaren har i dagarne åter förekommit den lauenborgskals frågan. Twesten, den bekanta ledaren af det nationalliberala partiet, ville i förening med sina likasinnade taga ett steg framåt med hänsyn till Lauenborgs fullständiga införlifning. Han föreslog derföre inskjutandet af en ny post i preussiska budgeten: Bidrag från hertigdömet Lauenborg till förräntning och afbetalning af den preussiska statsskulden för ären 1868 och 1869: 130,500 thr. Detta förslag understöddes af Virchow och Lasker, men grefve Bismarck uttalade sig emot detsamma. Preussen, sade han, trodde sig visserligen ha rätt att ställa anspråk på Lauenorg, men Lauenborg bestrede, att det vore skyldigt Preussen något, och man ville väl 0j begära, att Preussen skulle bruka våld mot det lilla landet, som låge värnlösti dess händer. Han föreslog derföre, att vädja till en kompromiss, bildad antingen af kronsynlikatet eller en universitetsfakultet. Kunde le två regeringarne ej enas om att appelera ill en dylik kompromiss, finge man hålla sig ill art. 76 i förbundsförfattningen (om exekuion). Twesten var deremot öfvertygad om, att antagandet af hahs förslag, som läte sig genomföras utan exekution, skulle gifva den säkraste impuls till Lauenborgs fallständiga nförlifvande med Preussen. Finansministern 7. d. Heydt uttalade sig mot förslaget — och letsamma förkastades med stark majoritet. Spänningen mellan hofven i Berlin och Wien ;yckes alltmera tilltaga. Den har pu gått lerhän, att de respektive ländernas officiösa idningar göra ganska närgångna anfall mot varandras premierministrars enskilda personer. I slutet af förra veckan läreri Wien sätt det rykte, att den diplomatiska brytvingen mellan de båda regeringarne redan inrädt (i det Bismarck återkallat baron Werher från hans post) eller åtminstone vara ära förestående. Detta rykte finnes icke AR PER R Få RR E 3 g R Sn a AEA PTA mtaladt i de senast anlända wientidningarne, nen deremot får man af sjelfva uttalandena tidningarne det intryck, att ett utbrott icke änge kan undvikas när man kommit dithän, utt man i den ena regeringens utlåtelser om len andra åsidosätter till och med de enklate fordringarne på höflighet. Den ministeiella Nordd. allg. Ztg för den 10 d:s innevåller en ledande artikel mot Beust och den isterrikiska politiken. Det heter deri: Deeschen n:r 84 den 5 Febr. förra året, som ve grefve Beust afsändes till österrikiska geandten i: Berlin, afbandlar den rumäniska rågan på ett sätt, som om Preussen vore den gentliga regeringen i Rumänien och den rutade sig till ett krig mot Österrike. De sänslor, som väcktes hos Porten genom dessa veskyllningar, vilja vi här icke vidare skilIra. Att depescher, hvilka innehålla dylika ömska insinuationer mot Preussen, ej kunna fficielt framläggas och offentliggöras i Berlin ned mindre än att framkalla mycket enerviska reklamationer och med mine än att hafva afbrytandet af den diplomå ska förvindelsen till följd, när det ej strax skulle följa tillfredsställande fö klaringar, måtte väl NA LR FA VERA att fon gr kn Jr fö JAR I DN Kf nn fint ol FR UA a TR LT RN a TAN ft RA RR oe AL