Aftonbladet – 14 januari 1869, sida 2

STOCKHOLM den 14 Jan. — En bland de märkligaste företeelserna under nu pågående norska storthing är, såsom bekant, det af Sverdrup väckta förslaget, att hos regeringen anhålla, att hon ville till nästa storthing inlemna en specificerad budget för utrikes ministoren. Förslaget blef suätaget, och det återstår att se hvad afsgende regeringen kan komma att fästa vid denna billiga begäran. Emellertid tyckes man redan nu vara villig att gå storthinget till mötes med några mera detaljerade uppgifter om huru de under denna hufvudtitel redan beviljade statsanslag blifvit använda. I dessa dagar har nemligen till thingets medlemmar utdelats ett Bihang til. Dokument J4 76, innehållande Kabinettskassans räkenskaper för år 1867. Norska Aftenbladet anser dessa räkenskaper lemna ett ganska betecknande bevis på den frikostighet, hvarmed man på nämnda hufvudtitel umgås med offentliga penningmedel, och det norska bladet anför några exempel derpå, hvilka vi här återgifva. Vi vilja icke, säger tidningen, uppehålla oss vid, att det t. ex. på denna fr vudtitel tyckes vara regelmässigt att bevilja pensioner såväl åt enkor som barn, och det icke blott efter de högre, utan äfven efter de lägre funktionärerna; utan inskränka oss att bland annat framhålla, huru alla, som lyda under utrikesministören — sändebud och alla andra — trots de rundliga och rikliga aflöningar, de erhålla, anse sig berättigade att begära ersättning för hvarje liten eller stor utgift, som kan drabba dem. I Konstantinopel har man t. ex. först 2610 rdr rmt till extra utgifter, men skickar, då detta icke förslår, ytterligare räkningar för småreparationer 64 rdr och ersättning för illuminationskostnader (anledningen till illuminationen öfverlemnades det naturligtvis åt läsarens fantasi att utmåla) 287 rdr — tillsammans 2962 rdr. Reseutgifter, antingen de stiga till 3269 rår eller till 85 rdr, se sändebuden sig icke heller i stånd att sjelfva bestrida. I Petersburg. saknar sändebudet erforderlig kännedom om ryska förhållanden för att sjelf kunna ställa till rätta de möjligen uppkommande kollisionerna och måste derför förskaffa sig en juridisk rådgifvare; men i stället för att sjelf betala detta, öfverföres på staten ett årligt honorarium af 300 rubel silfver till rådgifvaren. En sådan assistent tyckes hvarje sändebud med fullkomligt lika mycken rätt kunna skaffa sig, och gränsen skall icke heller dermed vara uppnådd, emedan man ju då också kan få handelskunniga, teologiska, politiska rådgifvare 0. s. v. aflönade ur statskassan åt våra sändebud. Sändebudsplatserna skola derigenon äfven få fördelen att icke kräfva de ringaste studier eller förkunskaper. — Tidningen antager, att denna frikostighet skulle bli något mindre, i det ögonblick representationen stället för räkenskaper för de förflutna årer får budgetförslag för de kommande framlagd: för sig.