Aftonbladet – 13 januari 1869, sida 3

nn st 8 fö le ok KSRNEREOENNOPERTNGNNA (Insändt.) Tankar om folkupplysningen. S IR I föregående uppsats hafva vi i korthe bemött den inskränkta synpunkt, som ansc allt vara väl bestäldt med folkupplysninge om blott religionsundervisningen meddelas folkskolan, och som betraktar en undervis ning i medborgerligt bildande ämnen öfver födig eller rentaf skadlig. Vi skola nu be trakta de välgörande verkningarne af folk skolan, ordnad efter förut uttryckt grund sats, från en annan sida. Ofta förbises nem ligen skolans uppfostrande inflytelse vid sida af sjelfva bibringandet af kunskap; men denn: inflytelso är icke mindre vigtig; den ersätte mycket, som ofta brister i hemmet, och pi samma gång den gör barnet till ett tänkande väsen, som derföre blir bättre skickadt til sitt lifs värf, bibringar den många dygder som stå dermed i sammanhang. För att inse detta, behöfver man icke vänds sig till några djupgående teoretiska betraktelser, utav behöfver endast följa barnet under dess vandring dit och derifrån, för att finna, hvilken inflytelserik kraft till uppfostran, skolan medför. Eller tror man icke, att den väckelse till ordning, till flit och arbetsamher , skolundervisningen ingifver, bär sina mogna frukter under det kommande lifvet. Sjelfva medvetandet om skolpligtigheten är en helsosam eggelse. Gossen eller: flickan får icke längre växa vild, utan blir underkaTstad en viss, för själsatbildningen helsobringande tukt; och genom nödvändigheten att I möta på visst klockslag, inplantas begreppet om påpasslighet, som lör hvarje ålder är en angelägen dygd. Barnets första lärospån i skolan är höfiighet, ty gossen eller flickan får vid framkomsten dit icke stå dum och gapa, utan skall lära sig helsa på läraren; och höflighet är äfven en för hvarje menniska aktningsvärd egenskap. Snygghet och renlighet äro andra dygder, som skolan äfven inplantar, Här är alt antaga, att omsorgsfulla föräldrar icke sända barnen osnygga och smutsiga i skolan; men der den rätta omvårdnaden saknas, träder läraren emellan och tlihåller barnen i dessa fall. Barnens skolgång är ju dessutom en ögonskenlig sporre för föräldrarne att hålla dem snygga och renliga. Äfven är det tydligt, att blotta åsynen af en prydlig och ljus skolsal utöfvar ett gynnsamt intryck på det mottagliga barnasinnet, z Barnet har nu fått plats i skolan och dess arbete begynner; men ett rätt utfördt arbete motverkar håglöshet och lättja och alstrar i dess ställe flit och lust till arbete, som således äro frukter af skolgången, hvilken sannerligen icke mognar i tröskverket. eller på ängen, om ens fröet dertill på dessa ställen utsås. Man talsr mycket om, att barnen behöfvas i arbete, nien man besinnar icke, att de först måste öfvas i arbetsamhet. De slantar, barnet förtjenar i tröskverket, äro ett tillfälligt godt; den flit och arbetshåg, det i ; skolan vinner, äro oförgängliga skatter. Vid undervisningen skall barnet vara idel öra, för att uppfånga den honung, som droppar från lärarens mun; men denna får derföre icke vara blandad med malört. Undervisningen måste för att ej bli tröttande vara iflig och omvexlande. Derigenom riktas barnets tankekraft, dess uppmärksamhet väckes, och slöheten försvinner. Men de:före måste äfven undervisningsämnena vara omvexlande; och det visar sig således äfven i praktiken, ivad vi förut i teorien ådagalagt, att en viss mångfald af ämnen är nödvändig för en ätt skolundervisning. Icke kan man begära, utt en tre timmars undervisning i katekesen ch bibliskan skall göra barnen lifliga och ippmärksamma. Erfarenhet lär, att hvad!s om går öfver en timma verkar: mera skadigt än nyttigt; det dödar, i stället för att ipplifva, det nedslår sinnet och förlamar tanen. En omvexlande undervisning deremot ör barnet lifiigt, det känner sig roadt, icke äsom i det vilda tillståndet genom råa inI eller tankös lek, utan genom den ädlato af alla njutningar, kunskapsbegärets tillredsställande. Under allt detta måste en viss ordning ega um; det går ieke an, att den ene spring r it och den andre dit, såsom dem för godt ynes; barnen måsto blifva på sina platser; e måste i ordning gå ip och ut ur skolsan; de måste vid begagnandet väl vårda sina öcker och skolans materiel och efter begagandet inlägga hvad som varit i bruk. Vid ndervisningen måste barnet ge akt på lära20s minsta vink; det får icke försjunka i inklöshet. Uppmärksamhet, ordmng, orentlighet, dessa äro egenskaper, som skolan hög grad är i stånd att amma; och dessa senskapers stora betydelse för det praktiåt 1 a lifvet lärer man väl icke vilja förneka. n dåsig, oordentiig och slarfvig tjenare elr arbetare vinner knappast husbondens ynfr: ge nr EEE ver sin lyckade citåtion, det var märkvi