Aftonbladet – 13 januari 1869, sida 3

Jag är konungens soldat Fattig, men att vinna ära, Hjelper kungen mig, och jag Hjelper honom kronan bära. Allew sitter Muley Abbös I tältet; då kommer vår grefve, Vår grefve Lucena sjelf, Och ropar: Spanien leve! Men ack, det var dock icke bra Att alla-små morer skulle gråta, För det ingen pappa de ha! En morisk flicka på flodens strand, Hon sjunger en sång utan like: Och taga spaniorerna Tetuan. Då är det slut med vårt rikeln Men ack, det. var dock icke bra, Att alla små morer skulle gråta För detingen pappa de ha En morisk flicka vid bergets fot, Hon gråter så hon knappt kan tala, För det hon inte får gifta sig Med vår general Zabala. Men ack, det var dock icke bra, Att alla små morer skulle gråta, För det ingen pappa de hal Gossel sade den som först sett den ung? mannen komma, allt sedan du var i Afrika sjunger du aldrig om något annet. Sefiora, eftersom guitarren är min egen, sjunger jag hvad som faller mig in, svarade soldaten muntert. Gud bevare dig, Roque, helsade faster Manuela med smekande ton. När man är gömd är man glömd, tror jag. Men, vän Roque, sedan du kom hem från Afrika har du fått en röst som en näktergal. Ha mo0rerna lärt dig sjunga? Nej, sefiora, morerna lärde mig ingenting annat än att springa efter dem. Hör på, Roque, blefvo de mycket ursin