Aftonbladet – 13 januari 1869, sida 3

Ne —— RF NN Jag förakta kristendomen! utropade soldaten, jag, jag! som hade ett underverk af den heliga jungfrun att tacka för min räddning från dödsdomen! Ett underverk! Berätta! berätta, Roque ljöd det från alla munnar. Nu skall ni först vetan, började soldaten, att innan vi gingo ombord för att gå öfver till Afrika, uppehöllo vi oss en dag i Cadiz. Der såg jag en tacksägelsefest, som firades af besättningen och passagerarne på ett fartyg, jag vet inte hvilket, till den heliga jungfruns af Cårmen ära, Ty ni skall veta, fa ster. Manuela, att Vår Fru af Cårmen är i Cadiz lika älskad och vördad som hos osa den heliga modren af Valme, synnerligast af sjöfolket, som källa henne Hafvets Stjerna. Min mor och ni också, faster Manuela, skr je hafva dött af förtjusning om ni fått sr, denna fest. ; Ja, min gosse, ja; välsigrad vare Fräl. saren! s Der var det flera ljus På altaret än det är stjernor på himmelen, och så mycket blommor, så mycket rökelse, så mycket silfver och guld och juveler i sanktuvariet! Huru mycket det än må Synas oss, är det ändå litet inför Gud, sade faster Manuela andäktigt. Och framför allt, fortfor berättaren, så mycket folk der var! Och vid predikstolens fot knäböjde besättningen på fart get, och de hade tagit med sig det söndersluna seglet, som bevis på ur hvilken ryslig belägenhet de blifvit räddade, och nu höjde de sina andäktiga böner till det gudomliga Väsen, som Gud, för att förena sig med menniskorna, skapade och gaf menniskokropp. Ja, detta sade predikanten, förstås, ty de oredikades också, och hvilken predikan! Bättre än edra, faster Manuela. (Forts.)