Aftonbladet – 13 januari 1869, sida 2

mal qvinna som vänligt helsade de andra med ett: Gud bevare eder, mina barn! Och er också i många år,, svarade man. Jag spådde nog rätt, jag, sade en af grannqvinnorna som var helt ung och som satt och broderade, då jag sade att det skulle komma främmande, när katten satt och tvättade sig och strök med tassen öfver nosen. Hvad godt nytt, faster Manuela ? Goda nyheter!, svarade den gamla, det goda söker man när man inte har det sjelf Ja, det är nog så, men ni har ju ingenting att klaga öfver, faster Manuela, som får så mycken hjelp af den der förnäma damen i Sevilla, hon som lånar er att köpa melonplantor för, och den som lånar dig, hjelper dig att lefva, säger ordspråket. Ja, dotter, när man Jånar så som min sefiora gör, utan att någonsin begära lånet tillbaka; eljest kan jag säga dig att det fläsket du äter på kredit, grymta hela året. Ja, hade jag inte en så god hjelp, huru skulle jag eljest bära mig åt med min Juan, som har en böld på höften, stor som en half melon? Och dertill en värk icna foten som doktorn kallar romantismen? Gamla tak kan inoen täta, heter det, och min Juan blir väl aldr.g heller frisk igen. Min son är gift och har flyttat härifrån, och min dotter som blef enka, har gifvit sig at och blifvit tvätterska hos tobakshandlaren, och lemnar mig sina tre . små barn, som jag får föda och kläda så godt jag kan. beforan har gifvit mig kläer åt dem för denna gången. Gud gifyve henne ära och rikedom igen! De rika göra ora mycket fär oss fattiga, och ändå är mer in fjerdedelen af oss otacksamma mot dem. inte jag, förstås, ty jag vet nog att tacka ör hvad hon gör för mig och jag säger som å till henne; Ack, seftora, ingen vet hvad