Aftonbladet – 13 januari 1869, sida 2

1!0 fjerdingsväg vester om den sistnämnda) lossnade lokomotivet ungefär kl. 6 från tåget, derigenom att kopplingen antingen sprang sönder eller skrufvade sig lös. Lokomotivföraren gaf signal att bromsa, hvilken signal väl ock-å genast åtlyddes, utan att det likväl var möjligt att ögonblickligt få vagnarne att stanna. De fortforo att gå framåt en eller två minuter och törnade då mot lokomotivet, hvars farts hastighet hade minskats af föraren. Den främsta vagnen, personvagnen, kom ur spåret, likaså sju eller åtta af de efterföljande kreatursvagnarne, och genom påskjutningen af de öfriga vagnarne, som kommo efter, kullvräktes personvagnen och ett par af kreatursvagnarne åt olika sidor. Alltsammans gick så hastigt för sig, att deresande, först när de lågo på jorden med vagnen, fingo en föreställning om hvad som skett. Om det någonsin varit lycka i olyckan, så är det i detta fall. Af alla personer, som voro med tåget, väl ett tjog eller så omkring, blef blott en enda skadad; det var en stalldräng, som fördes hit och förmodligen skall vara frisk om några dagar. Alla de öfriga sluppo alldeles helskinnade undan, ehuru vagnen blef mycket illa tilltygad och lokomotivets buffertar (stötfjedrar) hade slagit flera ål i den. Bland djuren dödades en enda häst, under det att 12 eller 16 andra blefvo mer eller mindre skadade, men ingen af dem likväl i högre grad. Banlinien var blott spärrad i helt få timmar, och det kl. 1,53 härifrån afgångna tåget kunde utan hinder eller uppehåll passera det ställe, der olyckan timat.