Aftonbladet – 13 januari 1869, sida 2

lefveropen blefvo högljuddare, hjertligare; tårar strömmade öfver qvinnornas kinder och helt nära Maria ropade man: Se på den der stackars gossen! nej, den der; den som de stödja, som ej kan gå ensam, och man pekade på en yngling, som med ena armen och skuldran förbundna, en lagerkrans kring den bleka pannan och i handen en liten fana med ordet Tetuan, långsamt gick framåt, stödd på en rask gubbes ännu starka arm. Ynglingen såg sig omkring med glada blickar, medan i den gamles öga lyste en stolt glans, som tycktes säga: denne hjelte är min son! Maria, hvars hjerta så länge darrat af fruktan, hop, oro och ängslan; och som nui den sårade ynglingen igenkände sin son, uppgaf ett rop och töll afsvimmad i Catalinas armar.