Aftonbladet – 12 januari 1869, sida 2

solen kan komma in, komma spaniorerna också; dessutom vet du väl att man ej kan hinna till Zamora på en timma och att artilleriet ej kan komma fram öfver de djupa lerdiken de kalla vägar, utan det måste läggas plankbroar deröfver. Men fruntimren, som ej veta hvad krig vill säga, de tro att det går lika lätt att taga in en stad, som att steka en fisk. Men den 5 Februari kom genom en mulåsnedrifvare, som hade varit i Jerez, den på telegrafisk väg ditkomna underrättelse om slaget vid Tetuan, hvari, liksom förut, spaniorerna blifvit segervinnare och gjort sig till herrar öfver fem af fiendens fästningsverk. Segern hade emellertid blifvit dyrköpt, sades det. Denna underrättelse spridde icke så liten oro inom Juan Joses familj. Huru kunde man veta om icke denna seger kostat det käraste de egde, deras enda stöd? Juan Jost begaf sig till Jerez; der fick han höra att de på denna minnesvärda dag sårade skulle med det Snaraste ankomma till Sevilla, och då just ett godståg vid denna tid afgick på jernvägen från Jerez, begärde och erhöll han tillåtelse att få medfölja detsamma. Den sjunde Februari, en dag som alltid skall ihågkommas i Spaniens annaler, randades knappt, förrän de klangrika klockorna från domkyrkotornet i Sevilla för stadens ännu slumrande innevånare förkunnade att Tetuan hade fallit. Det är omöjligt att beskrifva det intryck de herrliga, dånfnde klockjuden gjorde på denna så lätt hänförda befolkning, hvars entusiasm snart nådde en förut aldrig sedd höjd. Presterna skyndade till kyrkorna för att hålla en högtidlig messa, hvarefter, Te Deum öfverallt afsjöngs. : (Förts.) ;