Aftonbladet – 12 januari 1869, sida 2

och mera ymniga än representationen och den allmänna meningen kunnat anse dem. Till den ofvannämnde biskopens pensionerande;ett ändamål, hvartillstatskassan förut al drig pga afse medel, begärdes af K. M:t 6000 rdr, hvarpå ständerna likväl beviljade 5000; åt landshöfdingen f. d. statsrådet W-., som endast 23 år varit i statens tjenst och ej var af understöd från statens sida i behofb, såsom rikets ständer yttrade, begärdes 6000 rdr, hvilket dock afslogs; åt en mängd landssekreterare, hvilka, i följd af passväsendets upphörande framförallt i utlandet, och således icke genom någon från svenska statens sida vidtagen åtgärd, mistat en liten del af sina stora, i flere län ända till 20,000 rdr och deröfver uppgående inkomster, begärdes ändock anslag till ersättning; och åt ett kammarrättsråd, som önskade vid afskedstagandet erhålla ett pensionsbelopp, motsvarande det han skolat undfå, om han innehaft en högre lön, än den han verkligen åtnjöt, föreslog K. M:t denna ovanliga förmåns ernående, hvilket allt likväl af riksdagen afslogs. Alltför många dylika propositioner och motioner gå dock igenom; och då den lagbestämda indragningsoch pensionsstaten redan är dryg nog borde statskassan mer och mer befrias från dessa dryga extra bevillningar, hvarmed indragningsstaten i senare tider blifvit förökad. Af icke mindre vigt vore, efter vår tanka, att de pensionsbelopp, som nu etter regeln utgifvas åt högre embetsmän, mera rättades efter verkliga behofvet än efter de anspråk och den rang, som dessa personer under sin tjenstetid kunnat hafva. Det för några år sedan af regeringen utfärdade stadgande om en pensionsrätt till 80 procent af innehafvande lön, ett stadgande hvilket icke lärer ha varit understäldt ständernas pröfning, borde icke gälla i afseende på sådana embeten, som gifva en lön utöfver 6000 rdr, utan kunde i afseende på dessa gradvis modifieras. Om det t. ex. äfven må anses billigt att ett justitieråd, under sin tjenstetid, åtnjuter en n af 8000 rdr, så kan dock icke vara nödigt att han vid sin afgång från embetet skall undfå 6400, och än mindre att t. ex. en generaldirektör, med t. ex. 10,000 rdrs lön, skall erhålla 8000 rdr och ett statsråd, med 15,000 eller 24,000 rdrs lön, skall undfå 12,000 eller 19,200 rdrs pension. Liksom den enskilde, om han ock någon tid svärmat i förhoppningarnes lustgårdar, en gång måste återkomma till sig sjelf och rätta utgifterna efter inkomsterna, så är tid för svenska nationen att känna sin ställning och rätta sig derefter. Våra folkombud måste, om det ock må finnas än så påkostande, med allvar gripa sig an med indragningar af alla öfverflödiga eller med våra tillgångar icke öfverensstämmande utgifter. Dervid lemnar pensionsväsendet, och än mera embetsmännens lönestater rikliga tillfällen till förminskande af vår alltför högt uppstegrade budget; och dessa tillfällen kunna icke längre få lemnas obegagnade. BEDSNRRESSSONENAE